Jesus inför Stora rådet

57 (A) De som hade gripit Jesus förde honom till översteprästen Kaifas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats. 58 Petrus följde Jesus på avstånd fram till översteprästens gård. Där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se hur det skulle sluta.

59 Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett falskt vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden. 60 Men de fann inget, trots att många falska vittnen trädde fram. Till sist kom det fram två män 61 (B) som sade: "Han har sagt: Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar." 62 Då reste sig översteprästen och frågade honom: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 63 (C) Men Jesus var tyst.

Då sade översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden: Säg oss om du är Messias, Guds Son." 64 (D) Jesus sade till honom: "Du själv har sagt det. Men jag säger er: Härefter ska ni se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln."[a]

65 (E) Då rev översteprästen sönder sina kläder[b] och sade: "Han har hädat! Behöver vi några fler vittnen? Nu har ni hört hädelsen. 66 (F) Vad anser ni?" De svarade: "Han förtjänar döden!" 67 (G) Och de spottade honom i ansiktet[c] och slog honom med knytnävarna. Andra slog honom i ansiktet 68 och sade: "Profetera för oss, Messias! Vem var det som slog dig?"

Petrus förnekar Jesus

69 (H) Petrus satt ute på gården. En tjänsteflicka kom fram till honom och sade: "Du var också med Jesus från Galileen." 70 Men han nekade inför alla och sade: "Jag vet inte vad du pratar om." 71 Han gick ut i porten, och en annan tjänsteflicka såg honom och sade till dem som var där: "Han där var med Jesus från Nasaret." 72 Han nekade igen och svor på det: "Jag känner inte den mannen." 73 Strax därefter kom de som stod där fram till Petrus och sade: "Visst är du också en av dem! Din dialekt[d] avslöjar dig." 74 Då började han förbanna och svära: "Jag känner inte den mannen!" Och strax gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg de ord som Jesus hade sagt: "Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger." Och han gick ut och grät bittert.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:64 seMänniskosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  2. 26:65 rev … sönder sina kläder   Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
  3. 26:67 i ansiktet   Annan översättning: "med käppar".
  4. 26:73 dialekt   Den galileiska dialekten (Mark 14:70) ansågs mindre fin än den judeiska eftersom den saknade vissa semitiska strupljud.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Mark 14:53-65; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

57 De som hade arresterat Jesus förde honom nu till översteprästen Kajafas, där de skriftlärda och folkets ledare hade samlats. 58 Petrus följde efter på avstånd, ända in på gården till översteprästens palats. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna för att se vad som skulle hända.

59 Översteprästerna och hela det judiska rådet[a] försökte hitta falska vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. 60 Men de hittade inga, trots att det fanns många som var villiga att vittna falskt.

Till slut kom två 61 som sa: ”Vi har hört den här mannen säga: ’Jag kan riva ner Guds tempel och bygga upp det igen på tre dagar.’ ”

62 Då reste sig översteprästen och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 63 Men Jesus teg.

Då sa översteprästen: ”Inför den Gud som lever besvär jag dig att du talar om för oss om du är Messias, Guds Son.”

64 Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det. Men jag säger er, att efter detta ska ni få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[b]

65 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Han har hädat! Vi behöver väl inga fler vittnen! Ni har själva hört hädelsen. 66 Vad anser ni?” De ropade tillbaka: ”Han förtjänar döden!”

67 Sedan spottade de Jesus i ansiktet och slog honom med knytnävarna. Några gav honom också örfilar 68 och sa: ”Du som är Messias, visa nu att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.”

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Mark 14:66-72; Luk 22:54-62; Joh 18:16-18; 18:25-27)

69 Under tiden satt Petrus ute på gården. En tjänsteflicka kom då fram till honom och sa: ”Du var väl också tillsammans med den där Jesus från Galileen!” 70 Men Petrus nekade inför alla och sa: ”Jag vet inte ens vad du pratar om.”

71 Sedan gick han ut i porten, och där fick en annan tjänsteflicka syn på honom. ”Den här mannen var tillsammans med Jesus från Nasaret”, sa hon till dem som stod runt omkring. 72 Men Petrus nekade igen, ja, han till och med svor på det: ”Jag känner inte den där mannen!”

73 Efter en stund kom de som stod där fram till honom och sa: ”Visst är du en av dem. Det hörs på din dialekt.” 74 Petrus svor då igen och bedyrade: ”Jag känner inte den mannen.” Och i samma stund gol tuppen.

75 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt: ”Innan tuppen gal ska du förneka mig tre gånger.” Och han gick ut och grät bittert.

Read full chapter

Footnotes

  1. 26:59 Det judiska rådet, Sanhedrin, hade cirka 70 medlemmar, och bestod av alla de religiösa och politiska ledarna i Israel. Rådet fungerade under den romerska ockupationen som domstol, men hade också rätt att besluta i vissa politiska frågor.
  2. 26:64 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.

57 Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

58 Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

59 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

60 men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

61 och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

62 Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

63 Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

64 Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

65 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

66 Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

67 Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

68 och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

69 Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

70 Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

71 När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

72 Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

73 Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

74 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

75 Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.

Read full chapter

Jesus inför Stora rådet

53 (A) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.[a] 54 Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

55 (B) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens[b]. 57 Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: 58 (C) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." 59 Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 61 (D) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 (E) Jesus svarade: "Jag Är[c]. Och ni ska få se[d] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?[e] 64 (F) Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. 65 (G) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Petrus förnekar Jesus

66 (H) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.[f]

69 Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" 71 Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" 72 Och strax gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:53 alla översteprästerna   Se not till Matt 2:4, Luk 3:2.
  2. 14:56 deras vittnesmål stämde inte överens   Det krävdes två samstämmiga vittnesmål för att dödsstraff skulle kunna utdömas (5 Mos 17:6, 19:15). För rättssäkerhetens skull förhördes vittnena vanligtvis separat.
  3. 14:62 Jag Är   Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).
  4. 14:62 seMänniskosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  5. 14:63 rev … sönder sina kläder   Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
  6. 14:68 Då gol tuppen   Vissa handskrifter saknar dessa ord.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[a] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[b]

63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![c]” Och tjänarna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)

66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[d]

69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.

Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:55 Se not till Matt 26:59.
  2. 14:62 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
  3. 14:65 Enligt Matt 26:68 och Luk 22:64 ville soldaterna att Jesus skulle avslöja vem som slog honom.
  4. 14:68 En del handskrifter saknar: Och just då gol tuppen.

53 Så förde de nu Jesus bort till översteprästen, och där församlade sig alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde.

54 Och Petrus följde honom på avstånd ända in på översteprästens gård; där satt han sedan tillsammans med tjänarna och värmde sig vid elden.

55 Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom; men de funno intet.

56 Ty väl vittnade många falskt mot honom, men vittnesbörden stämde icke överens.

57 Och några stodo upp och vittnade falskt mot honom och sade:

58 »Vi hava själva hört honom säga: 'Jag skall bryta ned detta tempel, som är gjort med händer, och skall sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som icke är gjort med händer.'»

59 Men icke ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

60 Då stod översteprästen upp ibland dem och frågade Jesus och sade: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

61 Men han teg och svarade intet. Åter frågade översteprästen honom och sade till honom: »Är du Messias, den Högtlovades Son?»

62 Jesus svarade: »Jag är det. Och I skolen få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar.»

63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Vad behöva vi mer några vittnen?

64 I hörden hädelsen. Vad synes eder?» Då dömde de alla honom skyldig till döden.

65 Och några begynte spotta på honom; och sedan de hade höljt över hans ansikte, slogo de honom på kinderna med knytnävarna och sade till honom: »Profetera.» Också rättstjänarna slogo honom på kinderna.

66 Medan nu Petrus befann sig därnere på gården, kom en av översteprästens tjänstekvinnor dit.

67 Och när hon fick se Petrus, där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: »Också du var med nasaréen, denne Jesus.»

68 Men han nekade och sade: »Jag varken vet eller förstår vad du menar.» Sedan gick han ut på den yttre gården.

69 När tjänstekvinnan då fick se honom där, begynte hon åter säga till dem som stodo bredvid: »Denne är en av dem.»

70 Då nekade han åter. Litet därefter sade återigen de som stodo där bredvid till Petrus: »Förvisso är du en av dem; du är ju också en galilé.»

71 Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man som I talen om.»

72 Och i detsamma gol hanen för andra gången. Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen har galit två gånger, skall du tre gånger förneka mig.» Och han brast ut i gråt.

Read full chapter

Petrus förnekar Jesus

54 (A) Då grep de Jesus och förde bort honom och tog honom till översteprästens hus. Petrus följde efter på avstånd. 55 Mitt på gården tände de en eld och slog sig ner, och Petrus satte sig mitt ibland dem.

56 (B) En tjänsteflicka såg honom sitta där vid elden, och hon betraktade honom noga och sade: "Den där var också med honom." 57 Men han nekade: "Nej, kvinna, jag känner honom inte." 58 Strax därefter fick en annan syn på honom och sade: "Du är också en av dem." Men Petrus svarade: "Människa, det är jag inte alls!" 59 Ungefär en timme senare var det en annan som bestämt försäkrade: "Visst var den där med honom. Han är ju galilé!" 60 Men Petrus sade: "Människa, jag förstår inte vad du pratar om!" Och genast, medan han ännu talade, gol tuppen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, att han hade sagt till honom: "Innan tuppen gal i natt ska du tre gånger förneka mig." 62 Och han gick ut och grät bittert.

Jesus hånas och ställs inför Rådet

63 (C) Männen som bevakade Jesus hånade honom och slog honom. 64 De täckte över honom och frågade: "Profetera! Vem var det som slog dig?" 65 De sade också mycket annat hånfullt till honom.

66 (D) När det blev dag samlades folkets äldste, både överstepräster och skriftlärda. De lät föra honom inför sitt råd 67 och frågade: "Är du Messias, så säg det till oss!" Han svarade dem: "Om jag säger det till er tror ni det inte, 68 och om jag frågar, svarar ni inte. 69 (E) Men härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida."[a] 70 (F) Då frågade alla: "Så du är alltså Guds Son?" Han svarade dem: "Ni själva säger att Jag Är[b]." 71 De sade: "Behöver vi något mer vittnesmål? Vi har själva hört det från hans egen mun!"

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:69 härefter ska Människosonen sitta på Guds, den Allsmäktiges, högra sida   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  2. 22:70 Jag Är   Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:67-75; Mark 14:66-72; Joh 18:15-18; 18:25-27)

54 Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.

55 Inne på gården gjorde de upp en eld och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.

56 En tjänsteflicka lade då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Sedan sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med honom!”

57 Men Petrus nekade och sa: ”Nej, kvinna, jag känner inte den mannen.”

58 Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!”

”Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.

59 Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Säkert var den där karln med honom, han är ju från Galileen.”

60 Men Petrus sa: ”Jag förstår inte vad du menar, människa!” Och just när han sa det gol tuppen.

61 I samma stund vände sig Herren om och såg på Petrus, och då kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal i natt ska du förneka mig tre gånger.” 62 Och han gick ut och grät bittert.

63 De män som bevakade Jesus började nu håna och slå honom. 64 De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är en profet! Avslöja vem som slog dig.” 65 Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)

66 Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet. 67 De frågade honom: ”Är du Messias? Säg oss som det är!”

Han svarade: ”Om jag säger det, så kommer ni inte att tro mig, 68 och om jag börjar fråga er om något kommer ni inte att svara. 69 Men från och med nu kommer Människosonen att sitta på Maktens högra sida.[a]

70 Då sa de allihop: ”Alltså är du Guds Son?”

Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som säger att jag är det.”

71 Då sa de igen: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! Nu har vi hört honom säga det själv.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 22:69 Se Ps 110:1.

54 Så grepo de honom och förde honom åstad in i översteprästens hus. Och Petrus följde efter på avstånd.

55 Och de tände upp en eld mitt på gården och satte sig där tillsammans, och Petrus satte sig ibland dem.

56 Men en tjänstekvinna, som fick se honom, där han satt vid elden fäste ögonen på honom och sade: »Också denne var med honom.

57 Men han nekade och sade: »Kvinna, jag känner honom icke.»

58 Kort därefter fick en annan, en av mannen, se honom och sade: »Också du är en av dem.» Men Petrus svarade: »Nej, det är jag icke.»

59 Vid pass en timme därefter kom en annan som bedyrade och sade: »Förvisso var också denne med honom; han är ju ock en galilé.»

60 Då svarade Petrus: »Jag förstår icke vad du menar.» Och i detsamma, medan han ännu talade, gol hanen.

61 Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

62 Och han gick ut och grät bitterligen.

63 Och de män som höllo Jesus fången begabbade honom och misshandlade honom.

64 De höljde över honom och frågade honom och sade: »Profetera: vem var det som slog dig?»

65 Många andra smädliga ord talade de ock mot honom.

66 Men när det blev dag, församlade sig folkets äldste, överstepräster och skriftlärde, och läto föra honom inför sitt Stora råd

67 och sade: »Är du Messias, så säg oss det.» Men han svarade dem: »Om jag säger eder det, så tron I det icke.

68 Och om jag frågar, så svaren I icke.

69 Men härefter skall Människosonen sitta på den gudomliga Maktens högra sida.»

70 Då sade de alla: »Så är du då Guds Son?» Han svarade dem: »I sägen det själva, att jag är det.»

71 Då sade de: »Vad behöva vi mer något vittnesbörd? Vi hava ju själva nu hört det av hans egen mun.»

Read full chapter