^9 (A) Plötsligt mötte Jesus dem och hälsade dem^[a]. De kom fram och höll om hans fötter och tillbad honom.

Den Uppståndne visar sig

^9 (A) När Jesus hade uppstått på första veckodagens morgon visade han sig först för Maria Magdalena, som han hade befriat från sju onda andar. ¹⁰ Hon gick och berättade det för dem som hade varit med honom och som nu sörjde och grät. ¹¹ Men när de fick höra att han levde och att hon hade sett honom, trodde de inte på det.

¹² Sedan visade han sig i en annan gestalt för två av dem som var på väg ut på landet. ¹³ De gick också och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.

^14 (B) Till slut visade han sig för de elva när de låg till bords, och han klandrade dem för deras otro och deras hårda hjärtan, eftersom de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. ^15 (C) Och han sade till dem: "Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. ^16 (D) Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror ska bli fördömd. ^17 (E) Dessa tecken ska följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut onda andar. De ska tala nya tungomål. ^18 (F) De ska ta ormar med händerna, och dricker de något dödligt gift ska det inte skada dem. De ska lägga händerna på sjuka, och de ska bli friska."

^19 (G) När Herren Jesus hade talat till dem, togs han upp till himlen och satte sig på Guds högra sida.

^20 (H) Och de gick ut och predikade överallt, och Herren verkade tillsammans med dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Jesus visar sig för Emmausvandrarna

^13 (A) Samma dag var två av dem på väg till en by som heter Emmaus och ligger drygt en mil^[a] från Jerusalem. ¹⁴ De gick och samtalade med varandra om allt som hade hänt. ¹⁵ Medan de samtalade och diskuterade närmade sig Jesus själv och vandrade med dem. ¹⁶ Men deras ögon var slutna så att de inte kände igen honom. ¹⁷ Han frågade dem: "Vad är det ni går och samtalar med varandra om?"

Då stannade de och såg bedrövade ut. ¹⁸ Och den ene som hette Kleopas^[b] sade till honom: "Är du den ende som har besökt Jerusalem och inte vet vad som hänt de här dagarna?" ^19 (B) Han frågade dem: "Vad då?" De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret. Han var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. ²⁰ Våra överstepräster och rådsherrar utlämnade honom till en dödsdom och korsfäste honom. ^21 (C) Men vi hade hoppats att han var den som skulle frälsa Israel.

Förutom allt detta är det nu den tredje dagen^[c] sedan det hände, ^22 (D) och dessutom har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De gick till graven tidigt på morgonen ²³ men fann inte hans kropp. De kom och berättade att de hade sett en syn med änglar som sade att han lever. ^24 (E) Då gick några av de våra till graven, och de fann att det var som kvinnorna hade sagt. Men honom själv såg de inte."

²⁵ Då sade han till dem: "Så tröga ni är i tanke och hjärta till att tro på allt som profeterna har sagt! ^26 (F) Måste inte Messias lida det här för att sedan gå in i sin härlighet?" ^27 (G) Och han började med Mose och alla profeterna och förklarade för dem vad det stod om honom i alla Skrifterna.

²⁸ De närmade sig byn dit de var på väg, och han verkade vilja gå vidare. ²⁹ Men de bad honom ivrigt: "Stanna kvar hos oss! Det är snart kväll och dagen går mot sitt slut." Då gick han in och stannade hos dem. ³⁰ Och när han låg till bords med dem tog han brödet, tackade Gud, bröt det och gav åt dem. ³¹ Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn^[d].

³² De sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan i oss när han talade med oss på vägen, när han öppnade Skrifterna för oss?" ³³ De bröt upp i samma stund och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och de andra lärjungarna samlade. ^34 (H) Dessa sade: "Herren har verkligen uppstått, och han har visat sig för Simon!" ³⁵ Och själva berättade de vad som hade hänt på vägen och hur han hade låtit dem känna igen honom vid brödsbrytelsen.

Jesus visar sig för lärjungarna

^36 (I) Medan de talade om detta, stod Jesus själv mitt ibland dem och sade till dem: "Frid vare med er!" ³⁷ Uppskakade och rädda trodde de att det var en ande de såg. ³⁸ Men han sade till dem: "Varför är ni så oroliga? Varför kommer det upp tvivel i era hjärtan? ³⁹ Se på mina händer och mina fötter att det verkligen är jag. Rör vid mig och se! En ande har inte kött och ben som ni ser att jag har." ⁴⁰ När han hade sagt detta visade han dem sina händer och fötter. ^41 (J) När de i sin glädje och förundran fortfarande inte kunde tro, frågade han dem: "Har ni något ätbart^[e] här?" ⁴² Då räckte de honom en bit stekt fisk^[f], ⁴³ och han tog den och åt inför deras ögon.

^44 (K) Och han sade till dem: "Detta är vad jag sade till er medan jag ännu var hos er: Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, profeterna och psalmerna." ⁴⁵ Sedan öppnade han deras sinnen så att de förstod Skrifterna. ⁴⁶ Och han sade till dem: "Det står skrivet att Messias ska lida och på tredje dagen uppstå från de döda, ^47 (L) och att omvändelse och syndernas förlåtelse^[g] ska förkunnas i hans namn för alla folk, med början i Jerusalem. ^48 (M) Ni är vittnen om detta. ^49 (N) Och jag ska sända över er vad min Far har lovat. Men ni ska stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden."

Jesu himmelsfärd

⁵⁰ Sedan förde han dem ut till Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. ^51 (O) Och medan han välsignade dem, lämnade han dem och lyftes upp till himlen. ^52 (P) De tillbad honom och vände tillbaka till Jerusalem i stor glädje. ⁵³ Och de var ständigt i templet och prisade Gud.

Jesus vid Tiberias sjö

21 Sedan visade sig Jesus en gång till för lärjungarna. Det var vid Tiberiassjön, och det gick till så här: ² Simon Petrus och Tomas som kallades Tvillingen, Natanael från Kana i Galileen, Sebedeus söner^[a] och två andra av hans lärjungar var tillsammans. ³ Simon Petrus sade till dem: "Jag går ut och fiskar." De andra sade: "Vi följer med dig." De gick ut och steg i båten, men den natten fick de ingenting.

^4 (A) Tidigt på morgonen stod Jesus på stranden, men lärjungarna förstod inte att det var han. ⁵ Jesus sade till dem: "Mina barn, har ni inget att äta?" De svarade: "Nej." ^6 (B) Han sade: "Kasta ut nätet på höger sida om båten, så ska ni få." De kastade ut nätet, och nu orkade de inte dra upp det för all fisken.

^7 (C) Lärjungen som Jesus älskade sade då till Petrus: "Det är Herren." När Simon Petrus hörde att det var Herren drog han ytterplagget om sig, för han var inte klädd, och kastade sig i sjön. ⁸ De andra lärjungarna kom efter i båten med fisknätet på släp. De var inte långt från land, omkring hundra meter^[b].

⁹ När de kom i land fick de se en koleld och fisk som låg på den och bröd. ¹⁰ Jesus sade till dem: "Bär hit av fisken som ni fick nyss." ¹¹ Simon Petrus steg i båten och drog upp nätet på land. Det var fullt av stora fiskar, 153 stycken, och fast de var så många gick nätet inte sönder. ¹² Jesus sade till dem: "Kom och ät." Ingen av lärjungarna vågade fråga honom vem han var. De förstod att det var Herren. ¹³ Jesus gick fram och tog brödet och gav dem, och likaså fisken. ^14 (D) Detta var den tredje gången som Jesus visade sig för lärjungarna efter att han hade uppstått från de döda.

Jesus och Petrus

^15 (E) När de hade ätit sade Jesus till Simon Petrus: "Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än de andra?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "För mina lamm på bete." ^16 (F) För andra gången frågade han: "Simon, Johannes son. Älskar du mig?" Han svarade: "Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade till honom: "Var en herde för mina får."

^17 (G) För tredje gången frågade han: "Simon, Johannes son. Har du mig kär?" Petrus blev bedrövad när Jesus för tredje gången frågade: "Har du mig kär?", och han svarade: "Herre, du vet allt. Du vet att jag har dig kär." Jesus sade: "För mina får på bete. ^18 (H) Jag säger dig sanningen: När du var yngre, spände du själv bältet om dig och gick vart du ville. Men när du blir äldre ska du sträcka ut dina händer, och en annan ska spänna bältet om dig och leda dig dit du inte vill." ^19 (I) Detta sade han för att ange med vilken död^[c] Petrus skulle förhärliga Gud. Sedan sade han till honom: "Följ mig!"

^20 (J) Petrus vände sig om och såg att lärjungen som Jesus älskade följde efter, han som vid måltiden hade lutat sig mot Jesu bröst och frågat: "Herre, vem är det som ska förråda dig?" ²¹ När Petrus såg honom frågade han Jesus: "Herre, hur blir det med honom?" ²² Jesus svarade: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig? Följ du mig!"

²³ Så spreds ryktet^[d] bland bröderna att den lärjungen inte skulle dö. Men Jesus hade inte sagt till honom att han inte skulle dö, utan: "Om jag vill att han ska vara kvar tills jag kommer, vad rör det dig?"

Slutord

²⁴ Det är den lärjungen som vittnar om detta och har skrivit detta, och vi vet att hans vittnesbörd är sant. ^25 (K) Jesus gjorde också mycket annat. Men om varje händelse skulle skrivas ner, tror jag att inte ens hela världen skulle rymma de böcker som då måste skrivas.

^3 (A) Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, när han under fyrtio dagar lät dem se honom och talade med dem om Guds rike.

^5 (A) och att han visade sig för Kefas^[a] och sedan för de tolv^[b]. ⁶ Därefter visade han sig för mer än femhundra bröder^[c] på samma gång. De flesta av dem lever än, även om några har insomnat. ⁷ Sedan visade han sig för Jakob^[d] och därefter för alla apostlarna^[e]. ^8 (B) Allra sist visade han sig också för mig^[f], som för ett ofullgånget foster.

^9 (C) Jag är ju den minste av apostlarna, inte värd att kallas apostel, eftersom jag har förföljt Guds församling. ^10 (D) Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig. ¹¹ Och vare sig det nu var jag eller de andra, så är det detta vi förkunnar och detta ni har kommit till tro på.

De dödas uppståndelse

^12 (E) Men om det nu predikas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? ¹³ Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁴ Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös. ^15 (F) Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat om Gud att han uppväckt Kristus, som han ju inte har uppväckt ifall det verkligen är så att döda inte uppstår. ¹⁶ För om döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. ¹⁷ Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meningslös och ni är fortfarande kvar i era synder. ¹⁸ Och i så fall är de som insomnat i Kristus förlorade. ¹⁹ Om det bara är för detta livet vi har vårt hopp till Kristus, då är vi de ömkligaste av alla människor.

^20 (G) Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen^[g] av de insomnade. ^21 (H) Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. ²² Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus. ^23 (I) Men var och en i sin ordning: Kristus som förstlingen och därefter, när han kommer, de som tillhör honom. ^24 (J) Sedan kommer slutet, när han överlämnar riket åt Gud Fadern sedan han gjort slut på varje välde, varje makt och kraft.

^25 (K) Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. ²⁶ Som den sista fienden berövas döden sin makt, ^27 (L) för allt har han lagt under hans fötter. Men när det sägs att allt är lagt under honom gäller det självklart inte Gud som har lagt allt under Kristus.^{[h] 28 (M)} Och när allt blivit lagt under honom, då ska Sonen själv underordna sig den som har lagt allt under honom, så att Gud blir allt i alla.

²⁹ Vad uppnår annars de som döper sig för de döda^[i]? Om döda alls inte uppstår, varför döper de sig då för deras skull? ^30 (N) Och vi, varför utsätter vi oss för faror jämt och ständigt? ^31 (O) Jag dör varje dag, så sant som jag i vår Herre Kristus Jesus är stolt över er, bröder. ^32 (P) Om jag hade tänkt som människor i allmänhet^[j] när jag kämpade mot vilddjuren i Efesos^[k], vad hade jag haft för nytta av det? Om döda inte uppstår kan vi äta och dricka, för i morgon dör vi.^{[l] 33} Låt inte bedra er. Dåligt sällskap fördärvar goda vanor^[m]. ^34 (Q) Nyktra till på allvar och synda inte! Några av er känner inte Gud. Till er skam säger jag det.

Uppståndelsekroppen

³⁵ Nu kanske någon frågar: Hur uppstår de döda? Vad har de för kropp när de kommer? ^36 (R) Du oförståndige, det du sår får inte liv om det inte dör. ³⁷ Och det du sår har inte den form det ska få utan är ett naket korn, kanske av vete eller något annat slag. ^38 (S) Men Gud ger det den form som han har bestämt, och åt varje frö dess egen form. ³⁹ Alla kroppar^[n] är inte av samma slag. Det är skillnad mellan människors, boskapdjurs, fåglars och fiskars kroppar. ⁴⁰ Det finns både himmelska kroppar och jordiska kroppar, men de himmelska kropparnas glans är av ett slag och de jordiska kropparnas glans av ett annat slag. ⁴¹ Solen har sin glans, månen en annan glans och stjärnorna en annan, och stjärna skiljer sig från stjärna i glans.

⁴² Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som blir sått förgängligt uppstår oförgängligt. ^43 (T) Det som blir sått i ringhet uppstår i härlighet. Det som blir sått i svaghet uppstår i kraft. ⁴⁴ Det sås en jordisk kropp, det uppstår en andlig kropp. Finns det en jordisk kropp, finns det också en andlig kropp. ^45 (U) Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam^[o] blev en livgivande ande.^[p]

⁴⁶ Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. ^47 (V) Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. ⁴⁸ Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska. ^49 (W) Och liksom vi har burit den jordiska människans bild, ska vi också bära den himmelska människans bild.

^50 (X) Men det säger jag, bröder: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och det förgängliga kan inte ärva det oförgängliga. ^51 (Y) Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, ^52 (Z) i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. ^53 (AA) Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet. ⁵⁴ Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet, då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger.^{[q] 55} Du död, var är din seger? Du död, var är din udd?^{[r] 56 (AB)} Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. ^57 (AC) Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!

⁵⁸ Stå därför fasta och orubbliga, mina älskade bröder, och arbeta alltid hängivet för Herren. Ni vet ju att er möda i Herren inte är förgäves.