¹⁰ När Jesus sedan var gäst i hans hem, kom många tullindrivare och syndare och låg till bords tillsammans med Jesus och hans lärjungar. ¹¹ Fariseerna fick se det och frågade hans lärjungar: "Varför äter er mästare med tullindrivare och syndare?" ¹² Jesus hörde det och sade: "Det är inte de friska^[a] som behöver läkare, utan de sjuka. ^13 (A) Gå och lär er vad detta betyder: Jag vill se barmhärtighet och inte offer^[b]. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Bröllopsgäster fastar inte

^14 (B) Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: "Varför fastar inte dina lärjungar, när vi och fariseerna fastar?" ¹⁵ Jesus svarade dem: "Bröllopsgästerna kan väl inte sörja medan brudgummen är hos dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.

¹⁶ Ingen sätter en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river lappen bort ännu mer från manteln och revan blir värre. ¹⁷ Och man häller inte nytt vin i gamla säckar.^[c] I så fall sprängs säckarna och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar. Då bevaras både vin och säckar."

Jesus uppväcker Jairus dotter

^18 (C) Medan Jesus talade till dem, kom en synagogföreståndare och föll ner för honom och sade: "Min dotter har just dött. Men kom och lägg din hand på henne, så får hon liv igen." ¹⁹ Då reste sig Jesus och följde med honom, tillsammans med sina lärjungar.

²⁰ Plötsligt kom en kvinna som hade haft blödningar i tolv år. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid hörntofsen^[d] på hans mantel, ²¹ för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans mantel blir jag frisk."^{[e] 22} Jesus vände sig om och såg henne, och han sade: "Var lugn, min dotter. Din tro har frälst dig." Och från den stunden var kvinnan frisk.

^23 (D) När Jesus kom fram till synagogföreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och den upprörda folkskaran, ²⁴ sade han: "Gå härifrån! Flickan är inte död. Hon sover." Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men när folket hade skickats ut gick han in och tog flickans hand, och hon reste sig. ²⁶ Och ryktet om detta gick ut i hela det området.

Jesus botar två blinda och en stum

²⁷ När Jesus gick vidare därifrån, följde två blinda efter honom och ropade: "Förbarma dig över oss, Davids son!" ²⁸ Och när han hade kommit hem^[f], gick de fram till honom. Jesus frågade dem: "Tror ni att jag kan göra detta?" De svarade: "Ja, Herre." ²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sade: "Så som ni tror ska det ske för er." ³⁰ Och deras ögon öppnades. Jesus sade strängt till dem: "Se till att ingen får veta det." ³¹ Men de gick och spred ut ryktet om honom i hela det området.

^32 (E) Medan de var på väg ut, kom folk till honom med en man som var besatt och stum. ³³ När den onda anden var utdriven, talade den stumme. Och folket häpnade och sade: "Aldrig har man sett något sådant i Israel!" ^34 (F) Men fariseerna sade: "Det är med hjälp av de onda andarnas furste som han driver ut andarna."

Som får utan herde

^35 (G) Jesus gick omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade alla slags sjukdomar och krämpor. ^36 (H) När han såg folkskarorna förbarmade han sig över dem, för de var härjade och hjälplösa som får utan herde. ³⁷ Och han sade till sina lärjungar: "Skörden är stor men arbetarna är få. ^38 (I) Be därför skördens Herre att han skickar ut arbetare till sin skörd."

^15 (A) När Jesus sedan låg till bords^[a] i hans hus, var det många tullindrivare och syndare^[b] som låg till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Det var många som följde honom. ¹⁶ De skriftlärda bland fariseerna^[c] fick se att han åt med syndare och tullindrivare, och de frågade hans lärjungar: "Varför äter han med tullindrivare och syndare?"^{[d] 17 (B)} Jesus hörde det och sade till dem: "Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare."

Jesus och fastan

^18 (C) Johannes lärjungar och fariseerna fastade^[e]. Då kom några och frågade Jesus: "Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men inte dina lärjungar?" ¹⁹ Jesus svarade: "Bröllopsgästerna kan väl inte fasta medan brudgummen är hos dem? Så länge de har brudgummen hos sig kan de inte fasta. ²⁰ Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då, på den dagen, kommer de att fasta.

²¹ Ingen syr fast en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. I så fall river det nya tyget bort ännu mer från den gamla manteln och revan blir värre. ²² Och ingen häller nytt vin i gamla säckar^[f]. I så fall spränger vinet säckarna och både vinet och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar."

Jesus är sabbatens Herre

^23 (D) En sabbat gick Jesus genom några sädesfält, och hans lärjungar började rycka av axen^[g] där de gick. ^24 (E) Då sade fariseerna till honom: "Se! Varför gör de sådant som inte är tillåtet på sabbaten?" ^25 (F) Han svarade: "Har ni aldrig läst vad David gjorde när han och hans män var i nöd och blev hungriga? ^26 (G) Han gick in i Guds hus på översteprästen Ebjatars tid^[h] och åt skådebröden^[i], som bara prästerna får äta, och gav dessutom till dem som var med honom."

²⁷ Sedan sade han till dem: "Sabbaten skapades för människan och inte människan för sabbaten. ²⁸ Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten."

Liknelsen om det förlorade fåret

15 ^(A) Alla tullindrivare och syndare höll sig nära Jesus för att höra honom. ² Men fariseerna och de skriftlärda kritiserade honom ständigt och sade: "Den där mannen tar emot syndare och äter med dem."

³ Då berättade han denna liknelse för dem: ^4 (B) "Om någon av er har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går ut efter det förlorade tills han finner det? ⁵ Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det över sina axlar. ^6 (C) När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag fann mitt förlorade får. ^7 (D) Jag säger er: På samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver någon omvändelse.

Liknelsen om det förlorade myntet

⁸ Eller om en kvinna har tio silvermynt^[a] och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte ett ljus och sopar huset och söker noga tills hon hittar det? ⁹ Och när hon har hittat det, samlar hon sina väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig! Jag fann myntet som jag förlorade. ¹⁰ På samma sätt, säger jag er, blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig."

Liknelsen om den förlorade sonen

¹¹ Vidare sade han: "En man hade två söner. ¹² Den yngre av dem sade till sin far: Far, ge mig den del av förmögenheten som ska bli min. Då delade han sin egendom mellan dem. ¹³ Några dagar senare packade den yngre sonen ihop allt sitt och reste långt bort till ett främmande land. Där levde han hämningslöst och slösade bort sin förmögenhet.

¹⁴ När han hade gjort slut på allt, drabbades det landet av en svår svält och han började lida nöd. ¹⁵ Då gick han bort och tog tjänst hos en av landets medborgare, som skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin^[b]. ¹⁶ Han hade gärna velat äta sig mätt på^[c] fröskidorna^[d] som svinen åt, men ingen gav honom något.

¹⁷ Då kom han till besinning^[e] och sade: Hur många arbetare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl! ^18 (E) Jag vill stå upp och gå hem till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. ¹⁹ Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina arbetare. ²⁰ Och han stod upp och gick till sin far.

Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade fram, omfamnade honom och kysste honom. ²¹ Sonen sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. ²² Men fadern sade till sina tjänare: Skynda er! Ta fram den finaste dräkten och klä honom, och sätt en ring på hans finger och skor på hans fötter. ²³ Och hämta gödkalven och slakta den. Nu ska vi äta och fira, ^24 (F) för min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.

²⁵ Men hans äldre son var ute på fälten. När han nu kom och närmade sig gården, fick han höra musik och dans. ²⁶ Han kallade då till sig en av tjänarna och frågade vad detta kunde betyda. ²⁷ Tjänaren svarade: Din bror har kommit hem, och din far har slaktat gödkalven eftersom han fått honom välbehållen tillbaka.

²⁸ Då blev han arg och ville inte gå in. Hans far kom ut och försökte övertala honom, ²⁹ men han svarade sin far: Här har jag slavat för dig alla dessa år och aldrig gått emot ditt ord, och mig har du aldrig gett ens en killing så att jag kunde fira med mina vänner. ³⁰ Men när han där kommer hem, din son som har festat upp din förmögenhet tillsammans med horor, då har du slaktat gödkalven för honom! ³¹ Fadern sade till honom: Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. ³² Men nu måste vi fira och glädja oss, för din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen."