Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka

(Mark 5:22-43; Luk 8:41-56)

¹⁸ Under tiden som Jesus sa detta kom en föreståndare och föll ner inför honom. ”Min dotter har just dött”, sa han. ”Kom och lägg händerna på henne, så får hon liv igen.”

¹⁹ Då reste sig Jesus och följde med mannen, tillsammans med sina lärjungar. ²⁰ Men då kom en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. Hon närmade sig Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, ²¹ för hon tänkte: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²² Då vände Jesus sig om och fick se henne: ”Min dotter”, sa han, ”var inte orolig!^[a] Din tro har gjort dig frisk^[b].” Och från den stunden var kvinnan frisk.

²³ När Jesus sedan kom fram till föreståndarens hus och såg flöjtblåsarna och folkskaran som klagade högljutt, ²⁴ sa han: ”Gå ut härifrån. Flickan är inte död, hon sover.”

Då hånskrattade de åt honom. ²⁵ Men när folket hade körts ut ur huset, gick Jesus in i rummet där flickan låg och tog henne i handen. Och genast reste hon sig upp. ²⁶ Ryktet om detta spred sig sedan i hela området.

Jesus botar blinda och stumma

²⁷ När Jesus gick därifrån följde två blinda män efter honom och ropade: ”Jesus, Davids Son,^[c] förbarma dig över oss!” ²⁸ De gick efter honom ända in i det hus där han bodde. Och Jesus frågade dem: ”Tror ni att jag kan göra det?”

”Ja, Herre”, svarade de. ”Det gör vi.”

²⁹ Då rörde han vid deras ögon och sa: ”Eftersom ni tror, ska det också bli så.” ³⁰ Och plötsligt kunde de se.

Jesus varnade dem sedan strängt för att berätta detta för någon, ³¹ men trots det var ryktet om honom snart ute över hela trakten.

³² När de båda männen var på väg ut, kom man till Jesus med en besatt man som inte kunde tala. ³³ Jesus drev då ut den onda anden, och den stumme började tala. Folk blev häpna och sa: ”Aldrig förr har något sådant hänt i Israel!”

³⁴ Men fariseerna sa: ”Han driver ut de onda andarna med hjälp av de onda andarnas härskare.”

Jesus uppmanar sina lärjungar att be om arbetare

³⁵ Jesus vandrade omkring i alla städer och byar och undervisade i synagogorna. Och vart han än kom förkunnade han evangeliet om riket, och han botade alla slags sjukdomar och plågor. ³⁶ När han såg människorna kände han medlidande med dem, eftersom de var nedslagna och hjälplösa, som får utan herde.

³⁷ ”Skörden är stor, men arbetarna är få”, sa han till sina lärjungar. ³⁸ ”Be därför skördens Herre att han skickar ut fler arbetare på fälten.”

²² kom en synagogföreståndare som hette Jairos dit. Så fort han fick syn på Jesus, föll han ner framför honom ²³ och vädjade: ”Min lilla dotter håller på att dö. Jag ber dig, kom och lägg händerna på henne så att hennes liv kan räddas.” ²⁴ Jesus gick genast med honom, följd av mycket folk som trängde på från alla håll.

²⁵ Där fanns också en kvinna, som under tolv års tid lidit av blödningar. ²⁶ Hon hade plågats mycket och behandlats av många läkare, men trots att hon gjort slut på allt hon ägde, hade hon inte blivit bättre, utan snarare sämre. ²⁷ Nu hade hon hört om Jesus och trängde sig fram bakom honom i folksamlingen och rörde vid hans mantel, ²⁸ för hon sa: ”Om jag bara får röra vid hans kläder så kommer jag att bli frisk.” ²⁹ Och så snart hon rört vid honom, stannade blödningen och hon kände att hon var befriad från sitt lidande.

³⁰ Jesus märkte genast att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om och frågade: ”Vem rörde vid mina kläder?”

³¹ Hans lärjungar sa till honom: ”Folk tränger ju på från alla håll, självklart måste någon ha rört vid dig!” ³² Men Jesus såg sig omkring för att få reda på vem som hade gjort det.

³³ Kvinnan blev förskräckt,^[a] eftersom hon visste vad som hade hänt med henne, men hon kom darrande fram och föll ner för Jesus och berättade hur allt hade gått till. ³⁴ Då sa Jesus till henne: ”Min dotter, din tro har gjort dig frisk^[b]. Gå i frid! Bli helad från ditt lidande!”

³⁵ Medan Jesus fortfarande talade, kom det en budbärare från synagogföreståndarens hus och meddelade: ”Din dotter har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.” ³⁶ Men Jesus brydde sig inte om deras ord, utan sa till synagogföreståndaren: ”Var inte rädd! Tro bara.” ³⁷ Sedan lät han bara Petrus, Jakob och Johannes, Jakobs bror, följa med.

³⁸ När de kom fram till synagogföreståndarens hem, såg Jesus en upprörd skara som grät och klagade högljutt. ³⁹ Och han gick in till dem och sa till dem: ”Varför gråter ni och är så upprörda? Flickan är inte död, hon sover.” ⁴⁰ Då hånskrattade de åt honom, men han körde ut dem allihop och tog med sig flickans föräldrar och lärjungarna och gick in i rummet där flickan låg. ⁴¹ Så tog han flickan i handen och sa till henne: ”Talita koum!^[c]” (det betyder: Lilla flicka, jag säger dig, ställ dig upp!) ⁴² Och flickan, som var tolv år gammal, reste sig genast upp och började gå omkring. De blev mycket häpna, ⁴³ men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt. Sedan sa han åt dem att ge flickan något att äta.