Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Mark 15:1; Luk 23:1; Joh 18:28)

27 Tidigt nästa morgon beslöt alla översteprästerna och folkets ledare att de skulle försöka få Jesus avrättad. ² Sedan lät de binda Jesus och förde bort honom och överlämnade honom till Pilatus, den romerska landshövdingen.^[a]

Judas begår självmord

(Apg 1:16-20)

³ Men när Judas, som hade förrått honom, såg att man dömt Jesus ångrade han sig. Han gick tillbaka till översteprästerna och folkets ledare med de trettio silvermynten. ⁴ ”Jag har syndat”, sa han, ”för jag har förrått en oskyldig människa.” ”Jaha, och vad har det med oss att göra?” svarade de. ”Det är väl ditt problem.”

⁵ Då slängde Judas pengarna in i templet och gick bort och hängde sig.

⁶ Men översteprästerna samlade ihop pengarna och sa: ”De kan inte läggas i offerkistan, för de är pengar som betalats för ett mord.” ⁷ Så bestämde man sig istället för att köpa Krukmakaråkern till gravplats för främlingar. ⁸ Det är därför denna åker fortfarande kallas ”Blodsåkern”. ⁹ Så gick det i uppfyllelse som förutsagts genom profeten Jeremia: ”De tog de trettio silvermynten, det pris som han värderats till av Israels folk, ¹⁰ och köpte en åker av krukmakarna, precis som Herren befallt mig.”^[b]

Jesus förhörs av Pilatus

(Mark 15:2-5; Luk 23:2-5; Joh 18:29-38)

¹¹ Jesus ställdes nu inför den romerska landshövdingen, som frågade honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

¹² Men när översteprästerna och folkets ledare började anklaga honom svarade han inte. ¹³ ”Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?” undrade Pilatus. ¹⁴ Men till landshövdingens stora förvåning svarade inte Jesus på en enda fråga.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Mark 15:6-15; Luk 23:13-25; Joh 18:39—19:16)

¹⁵ Vid påskhögtiden brukade landshövdingen alltid frige en fånge, vem som helst som folket ville ha fri. ¹⁶ Och just då satt en ökänd brottsling i fängelset. Han hette Jesus Barabbas. ¹⁷ När folket samlades frågade Pilatus dem: ”Vem ska jag släppa fri, Jesus Barabbas eller den Jesus som kallas Messias?” ¹⁸ Pilatus visste mycket väl att de hade överlämnat Jesus åt honom för att de var avundsjuka på Jesus.

¹⁹ Medan Pilatus satt där på domstolen fick han också ett meddelande från sin hustru, som varnade honom: ”Lämna den här rättfärdige mannen ifred, för jag har haft fruktansvärda mardrömmar i natt för hans skull.”

²⁰ Men översteprästerna och folkets ledare övertalade folket att kräva att Barabbas skulle friges och att Jesus skulle dödas. ²¹ Så när landshövdingen nu frågade: ”Vilken av dessa två ska jag släppa?” ropade folket: ”Barabbas!”

²² ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?” undrade Pilatus. ”Låt honom bli korsfäst!” sa alla.

²³ ”Men vad har han gjort för ont?” frågade Pilatus. Då ropade de ännu högre: ”Låt honom bli korsfäst!”

²⁴ Och när Pilatus till slut insåg att ingenting hjälpte och att folket när som helst kunde ställa till med upplopp, tog han vatten och tvättade sina händer inför folkmassan och sa: ”Jag är oskyldig till den här mannens blod. Ansvaret är ert!”

²⁵ Folket skrek tillbaka: ”Låt hans blod komma över oss och våra barn!”^[c]

²⁶ Då gav Pilatus efter och släppte Barabbas, men Jesus lät han piska och överlämnade honom sedan till att korsfästas.

De romerska soldaterna hånar Jesus

(Mark 15:16-20; Joh 19:2-3)

²⁷ Landshövdingens soldater tog honom först till residenset, där hela vaktstyrkan kallades samman. ²⁸ De tog av honom hans kläder och satte på honom en röd^[d] soldatkappa ²⁹ och gjorde en krona av törnen och de satte den på hans huvud. Sedan satte de en käpp i hans högra hand och föll på knä inför honom och hånade honom. ”Leve judarnas kung!” ropade de. ³⁰ De spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

³¹ Efter att ha hånat honom tog de av honom kappan och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

Jesus korsfästs

(Mark 15:21-32; Luk 23:26-43; Joh 19:17-24)

³² På vägen dit mötte de en man från Kyrene^[e] som hette Simon. Honom tvingade de att bära Jesus kors. ³³ Och när de kom ut till ett ställe som kallas Golgota, (vilket betyder Skalleplatsen), ³⁴ gav de Jesus vin blandat med galla.^[f] Men när han smakade på det, ville han inte dricka.

³⁵ Sedan korsfäste de honom och delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott, ³⁶ och satte sig sedan ner för att vakta honom. ³⁷ Ovanför Jesus huvud hade man satt upp en skylt för att visa vad han anklagades för, och texten löd: Detta är Jesus, judarnas kung.

³⁸ Samtidigt med Jesus blev också två brottslingar korsfästa, en på var sida om honom. ³⁹ De som gick förbi hånade Jesus och skakade på huvudet ⁴⁰ och sa: ”Var det inte du som skulle riva ner templet och bygga upp det igen på tre dagar? Om du är Guds Son, så rädda dig själv nu och kliv ner från korset!”

⁴¹ Även översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare gjorde sig lustiga över honom. ⁴² ”Han var bra på att rädda andra”, sa de, ”men han kan inte rädda sig själv! Skulle han vara Israels kung? Ja, om han kliver ner från korset, då ska vi tro på honom! ⁴³ Han förlitar sig ju på Gud. Låt nu Gud rädda honom, eftersom han älskar honom.^[g] Han har ju sagt att han är Guds Son.”

⁴⁴ Och på samma sätt blev han hånad av de båda brottslingar som var korsfästa tillsammans med honom.

Jesus dör på korset

(Mark 15:33-41; Luk 23:44-49; Joh 19:28-30)

⁴⁵ När klockan var tolv blev det mörkt över hela jorden, och mörkret varade ända fram till klockan tre. ⁴⁶ Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).^[h]

⁴⁷ Några av dem som stod där hörde det och sa: ”Han ropar på Elia!”^{[i] 48} En av dem sprang snabbt bort och fyllde en svamp med surt vin och satte den på en käpp och höll upp den så att han kunde dricka. ⁴⁹ Men de andra sa: ”Låt oss se om Elia kommer och räddar honom!”

⁵⁰ Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. ⁵¹ Och se, då brast förhänget i templet^[j] i två delar, uppifrån och ända ned. Marken skakade och klipporna bröts sönder, ⁵² gravarna öppnade sig, och många avlidna heligas kroppar uppstod till liv. ⁵³ De lämnade sina gravar, och när Jesus hade uppstått från de döda, gick de in i den heliga staden och visade sig för många.

⁵⁴ Den romerska officeren och de soldater som höll vakt blev fruktansvärt rädda när de såg jordbävningen och allt som hände, och de ropade: ”Den mannen var verkligen Guds Son!”

⁵⁵ Många kvinnor stod också en bit bort och såg på. De hade följt med Jesus från Galileen för att hjälpa honom. ⁵⁶ Bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var mor till Jakob och Josef, och modern till Sebedaios söner.

Jesus begravs

(Mark 15:42-47; Luk 23:50-56; Joh 19:38-42)

⁵⁷ På kvällen kom Josef, en rik man från Arimataia, som också hade blivit en av Jesus lärjungar. ⁵⁸ Han gick till Pilatus och bad om Jesus kropp, och Pilatus gav order om att den skulle lämnas till honom. ⁵⁹ Josef tog då kroppen, lindade den i rent linnetyg ⁶⁰ och lade den i en ny grav, som han hade låtit hugga ut i berget till sig själv. Sedan rullade han en stor sten framför ingången till graven och gick därifrån. ⁶¹ Både Maria från Magdala och den andra Maria var där och satt i närheten av graven.

Vakter placeras vid graven

⁶² Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen^[k], kom översteprästerna och fariseerna till Pilatus ⁶³ och sa: ”Vi har kommit att tänka på att den lögnaren en gång, medan han fortfarande levde, sa att han skulle uppstå efter tre dagar. ⁶⁴ Ge därför order om att graven bevakas i tre dagar, så att hans lärjungar inte kan komma och stjäla kroppen och sedan säga till alla att han har uppstått från de döda. För då skulle det senare bedrägeriet bli ännu större än det förra.” ⁶⁵ Pilatus svarade: ”Jag ska ge er vakter. Bevaka sedan graven så gott ni kan.”

⁶⁶ Och de gick iväg och förseglade graven och placerade ut vakter.

Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden

(Matt 26:63-65; Mark 14:61-64; Joh 18:19-21)

⁶⁶ Tidigt nästa morgon samlades folkets ledare och översteprästerna och de skriftlärda. Jesus fördes till rådet.

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:1-5; Joh 18:28-37)

23 Alla de församlade gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus.^{[a] 2} Där anklagade de honom och sa: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, en kung.”

³ Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som säger det.”

⁴ Pilatus sa då till översteprästerna och folkmassan: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”

⁵ Men de envisades och sa: ”Han hetsar upp folket med sin undervisning överallt i hela Judeen, från Galileen och ända hit.”

Jesus inför Herodes

⁶ När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?” ⁷ Och när han fick reda på att Jesus kom från Herodes område, skickade han honom till Herodes, som just då befann sig i Jerusalem.

⁸ Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för det hade han önskat länge, eftersom han hade hört mycket om honom och hoppades få se honom göra något tecken. ⁹ Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte. ¹⁰ Under tiden stod översteprästerna och de skriftlärda där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser. ¹¹ Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en praktfull mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus. ¹² Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.

Pilatus dömer Jesus till döden

(Matt 27:15-26; Mark 15:6-15; Joh 18:39—19:16)

¹³ Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i rådet och folket, ¹⁴ och sa till dem: ”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att hetsa upp folket. Jag har förhört honom i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser. ¹⁵ Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort förtjänar döden. ¹⁶ Därför tänker jag bara straffa honom och sedan släppa honom fri.”^[b]

¹⁸ Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!” ¹⁹ (Barabbas satt fängslad för ett upplopp i staden och mord.) ²⁰ Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri. ²¹ Men de ropade utan uppehåll: ”Korsfäst honom, korsfäst honom!”

²² För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden. Jag kommer bara att straffa honom och sedan låta honom gå.”

²³ Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle korsfästas, och till slut gav deras rop effekt. ²⁴ Pilatus bestämde sig för att göra som de krävde. ²⁵ Han frigav mannen som satt i fängelse för upplopp och mord. Men Jesus överlämnade han åt dem så att de fick göra som de ville.

Jesus korsfästs

(Matt 27:32-44; Mark 15:21-32; Joh 19:17-24)

²⁶ När de förde bort honom grep de tag i en man från Kyrene^[c] som hette Simon. Han var på väg in från landsbygden, och de lade korset på honom och lät honom bära det efter Jesus.

²⁷ En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor. ²⁸ Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn. ²⁹ Det kommer en tid, då man ska säga: Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat. ³⁰ Då

³¹ För om de gör så här mot det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med det torra?”

³² Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. ³³ Och när man kom till den plats som kallas Skallen korsfäste de honom tillsammans med brottslingarna, en på var sida om honom. ³⁴ Jesus bad: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” De kastade sedan lott om hans kläder och delade dem mellan sig.^[e]

³⁵ Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i rådet hånade honom: ”Han var bra på att rädda andra”, sa de. ”Nu får han rädda sig själv, om han är Guds Messias, den utvalde.”

³⁶ Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin ³⁷ och sa: ”Om du är judarnas kung, så rädda dig själv!” ³⁸ Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: Detta är judarnas kung.

³⁹ En av de brottslingar som hängde där hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias? Rädda då dig själv och oss!”

⁴⁰ Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Fruktar du inte ens Gud, du som fått samma dom? ⁴¹ Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.” ⁴² Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du kommer med ditt rike.”

⁴³ Jesus svarade: ”Sannerligen säger jag dig att du idag ska vara med mig i paradiset.”^[f]

Jesus dör på korset

(Matt 27:45-56; Mark 15:33-41; Joh 19:28-30)

⁴⁴ Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det mörkt över hela jorden ända fram till klockan tre, ⁴⁵ för solen förmörkades helt. Och förhänget ^[g] i templet brast i två delar. ⁴⁶ Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Fader, i dina händer överlämnar jag min ande”^[h], och med de orden slutade han att andas.

⁴⁷ Den romerska officeren, som såg vad som hände, prisade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en rättfärdig man.” ⁴⁸ När folket, som hade samlats för att se på, såg vad som hände, slog de sig mot bröstet och gick hem. ⁴⁹ Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.

Jesus begravs

(Matt 27:57-61; Mark 15:42-47; Joh 19:38-42)

⁵⁰ Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i rådet, en god och rättfärdig man, ⁵¹ som inte var delaktig i de andras beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade på Guds rike. ⁵² Josef gick till Pilatus och bad att få Jesus kropp. ⁵³ Han tog sedan ner kroppen och lindade den i linnetyg och lade den i en grav som var uthuggen i en klippa och där ännu ingen hade blivit lagd. ⁵⁴ Detta var på förberedelsedagen, just innan sabbaten skulle börja.

⁵⁵ Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter och såg hur hans kropp lades i graven. ⁵⁶ Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande oljor. Men på sabbaten höll de sig stilla, i enlighet med budordet.

Jesus förhörs av Pilatus

(Matt 27:11-14; Mark 15:2-5; Luk 23:2-5)

²⁸ Tidigt på morgonen fördes Jesus från översteprästen Kajafas till den romerska landshövdingens residens. Men själva stannade de utanför för de ville inte bli orena^[a] utan kunna äta påskmåltiden. ²⁹ Pilatus gick därför ut till dem och frågade: ”Vad är det ni anklagar den här mannen för?”

³⁰ De svarade: ”Vi skulle inte ha överlämnat honom till dig om han inte hade varit en brottsling.”

³¹ Då sa Pilatus: ”Då kan ni döma honom efter er egen lag^[b].”

Men judarna sa: ”Vi har ingen rätt att avrätta någon.” ³² Genom detta gick det i uppfyllelse som Jesus sagt när han avslöjade på vilket sätt han skulle dö.^[c]

³³ Pilatus gick då tillbaka in i residenset och kallade till sig Jesus och frågade: ”Är du judarnas kung?”

³⁴ Jesus svarade: ”Är det du själv som vill veta eller har andra berättat för dig om mig?”

³⁵ Men Pilatus sa: ”Jag är väl ingen jude! Ditt eget folk och översteprästerna har fört dig hit. Vad har du gjort?”

³⁶ Då svarade Jesus: ”Mitt rike är inte av den här världen. Om det hade varit det, hade mina följeslagare kämpat för att jag inte skulle tas till fånga av judarna. Men nu är inte mitt rike härifrån.”

³⁷ Pilatus frågade igen: ”Så du är alltså en kung?”

Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig kung. Men jag har fötts och kommit hit till världen för att endast vittna om sanningen. Alla som är av sanningen lyssnar till vad jag säger.”

³⁸ Då sa Pilatus: ”Vad är sanning?” Sedan gick han ut till judarna igen och sa: ”Jag finner honom inte skyldig till något.

Jesus skymfas – Pilatus villrådighet

(Matt 27:15-31; Mark 15:6-20; Luk 23:13-25)

³⁹ Men det är sed att jag varje påsk friger en fånge åt er. Vill ni att jag ska släppa judarnas kung?”

⁴⁰ Men de ropade tillbaka: ”Nej! Inte honom, utan Barabbas!” Men Barabbas var en upprorsmakare^[d].