Israels förfall och nöd

(A) Ve mig!

Det är med mig
    som när sommarens frukt
        är insamlad,
    som när efterskörden
        efter vinbärgningen är slut.
    Det finns ingen druvklase att äta,
        inget tidigt fikon
            som jag längtat efter.
(B) De fromma är försvunna
        från jorden,
    ingen bland människorna
        är ärlig.
    Alla ligger de på lur efter blod,
        var och en vill fånga den andre
            i sitt nät.
(C) Deras händer är skickliga
        på att göra det onda.
    Fursten begär gåvor
        och domaren mutor,
    den mäktige kräver
        vad han vill ha.
    Så gör de gemensam sak.
(D) Den bäste bland dem
        är som ett törnsnår,
    den ärligaste värre
        än en törnhäck.
    Det kommer en dag
        för dina väktare,
    din räkenskapsdag.
        Då grips de av förvirring.
(E) Tro inte på en vän,
        lita inte på en förtrogen.
    Vakta din muns dörrar
        för henne som vilar i din famn,
(F) för sonen föraktar sin far,
    dottern trotsar sin mor,
        sonhustrun sin svärmor,
    och var och en har sin egen familj
        till fiender.[a]

Israels upprättelse

(G) Men jag ska skåda efter Herren,
    jag ska hoppas
        på min frälsnings Gud.
    Min Gud ska höra mig.
(H) Gläd dig inte över mig,
        du min fiende.
    Har jag fallit
        ska jag resa mig igen,
    sitter jag i mörkret
        är Herren mitt ljus.
(I) Eftersom jag syndat mot Herren
        ska jag bära hans vrede
    tills han tar sig an min sak
        och skaffar mig rätt.
    Han ska föra mig ut i ljuset,
        och jag ska se hans rättfärdighet.
10 (J) Min fiende ska se det
        och täckas av skam,
    hon[b] som sade till mig:
        ”Var är nu Herren din Gud?”
    Mina ögon ska se på henne,
        hur hon trampas ner
            som smuts på gatan.

11 (K) En dag ska dina murar byggas upp.
    Den dagen ska dina
        gränser vidgas.
12 (L) Den dagen ska man komma till dig
    från Assur och från Egyptens städer,
        från Egypten och ända till floden,
    från hav till hav
        och från berg till berg.
13 (M) Men jorden ska bli en ödemark
        för sina invånares skull.
    Det blir frukten
        av deras gärningar.

Bön och lovsång

14 (N) Vakta ditt folk med din stav,
        din arvedels hjord
    som bor avskild i skogen,
        mitt i ett fruktbart land.
    Låt den beta i Bashan och i Gilead[c]
        som under forna dagar.
15 (O) Som i de dagar
        du drog ut ur Egyptens land
    ska jag visa dem underbara ting.
16 (P) Hednafolken ska se det och skämmas
        med all sin makt.
    De ska lägga handen på munnen,
        deras öron ska bli döva.
17 (Q) De ska slicka stoftet som ormar,
        som markens kräldjur.
    Bävande ska de överge sina hålor,
        skräckslagna ska de söka
            Herren vår Gud.
    De ska frukta dig.

18 (R) Vem är en Gud som du,
    som förlåter skuld[d]
        och inte tillräknar synd
    hos dem som är kvar
        av din arvedel?
    Han håller inte kvar sin vrede
        för evigt,
    för han har sin glädje i nåd.
19 Han ska förbarma sig över oss igen
        och trampa på
            våra missgärningar.
    Du ska kasta alla deras synder[e]
        i havets djup.
20 (S) Du ska visa trofasthet mot Jakob
        och nåd mot Abraham,
    så som du med ed har lovat
        våra fäder i forntidens dagar.

Footnotes

  1. 7:6 Citeras av Jesus i Matt 10:21, 35f och Luk 12:53.
  2. 7:10 hon   Städer framställdes ofta som kvinnor (jfr Jes 47:1, Upp 17-18).
  3. 7:14 Bashan och Gilead   Bördiga områden öster om Jordanfloden som hade tilldelats israeliterna (Jos 13:24f) men sedan förlorats till arameerna (2 Kung 10:33) och assyrierna (2 Kung 15:29).
  4. 7:18 förlåter skuld   Annan översättning: ”bär/tar bort skuld” (jfr Joh 1:29 med not).
  5. 7:19 deras synder   Andra handskrifter (så Septuaginta): ”våra synder”.