Nineves fall

(A) En folkförskingrare

        drar upp mot dig.
    Bevaka dina fästen!
        Spana mot vägen, rusta dig,
            samla all din kraft.
(B) Herren ska återställa Jakobs storhet
        liksom Israels storhet,
    för plundrare har plundrat dem
        och fördärvat deras vinstockar.
Hans hjältars sköldar
        har färgats röda,
    kämparna går klädda
        i scharlakan.[a]
    Vagnarna gnistrar av stålglans[b]
        den dag han gör sig redo,
    det svingas med spjut av cypress[c].
På gatorna stormar vagnarna fram,
        de kör om varandra på torgen.
    De ser ut som bloss,
        de far i väg som blixtar.
Han kommer ihåg
        sina väldiga kämpar.
    De snubblar där de rusar fram,
        de skyndar mot stadens murar
            och skyddstaken[d] görs redo.
Flodernas portar öppnas[e],
    och palatset[f] faller ihop.

Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
10 (C) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

11 (D) Var är nu lejonens[g] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?
12 Lejonet rev i stycken
        tills ungarna fick nog,
    dödade för sina lejonhonor
        och fyllde sina hålor med byte,
            sina kulor med rivna djur.

13 Se, jag är emot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska låta dina vagnar[h]
        gå upp i rök,
    och dina unga lejon
        ska förtäras av svärd.
    Jag ska utplåna ditt rövade gods
        från jorden,
    och röster av dina sändebud
        ska inte mer höras.

Footnotes

  1. 2:3 klädda i scharlakan   Blodröda kläder för att skrämma fienden är kända från t ex Sparta.
  2. 2:3 stålglans   Metallförstärkta vagnar för att meja ner fotsoldater (jfr Dom 4:3 med not).
  3. 2:3 det svingas med spjut av cypress   Andra handskrifter (Septuaginta): ”hästarna skakar”.
  4. 2:5 skyddstaken   Belägringssköld som skyddade mot pilar och föremål från stadens mur.
  5. 2:6 Flodernas portar öppnas   Kung Sanherib (705-681 f Kr) hade tidigare dämt upp floden Tigris utanför staden. Historieskrivaren Diodorus berättar att en uppdämd flodvåg sopade bort en del av stadsmuren och öppnade vägen för invasionsarmén 612 f Kr.
  6. 2:6 palatset   Sanheribs ”palats utan like” mätte ca 500 x 240 meter och var smyckat med statyer och reliefer över assyriernas segrar. Annan översättning: ”templet” (till Ishtar).
  7. 2:11 lejonens kula   Assyrierna liknade gärna sina kungar och gudar vid lejon i strid.
  8. 2:13 dina vagnar   Andra handskrifter (Septuaginta): ”din rikedom”.

Nineves fall

Den som ska anfalla tågar mot dig.
    Bemanna dina fästningar,
    bevaka vägen,
    rusta dig,
    samla all din kraft!

Herren ska återställa
    Jakobs storhet
liksom Israels storhet.
    Våldsmän har härjat bland dem
och ödelagt deras vingårdar.

Hans soldaters sköldar lyser röda,
    krigarna har klätt sig i purpur.
Vagnarnas stål glänser som eld,
    man svingar sina spjut av cypress.[a]
Vagnarna stormar fram utmed gatorna,
    i vild jakt över torgen,
de ser ut som lysande facklor
    och far iväg som blixtar.

Han befaller sina hjältar.
    De stapplar fram på sin väg,
störtar mot muren,
    och skyddstaket sätts upp.[b]
Portarna mot floden öppnas,
    och palatset rasar samman.
Det är bestämt
    att hon ska kläs av och föras bort.
Hennes slavinnor klagar som duvor
    och slår sig för bröstet.[c]
Nineve är som en damm
    vars vatten strömmar ut.
”Stanna, stanna!”
    Men ingen vänder tillbaka.
Plundra silver, plundra guld!
    Det finns ändlöst
med skatter,
    ett överflöd av dyrbarheter!
10 Tömd, plundrad, förödd!
    Hjärtat orkar inte med, knäna darrar,
kroppen skälver, och alla ansikten vitnar.

11 Var finns nu lejonkulan,
    där de unga lejonen matades,
där både lejonet, lejoninnan och ungarna gick
    utan att behöva frukta för någonting?
12 Lejonet rev tills hans ungar var mättade,
    ströp byte åt sina honor,
fyllde sina hålor med rov
    och sina kulor med sönderrivet byte.

13 ”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska låta dina vagnar[d] gå upp i rök
    och dina unga lejon förtäras av svärd.
Jag ska utplåna ditt byte från jorden,
    och dina sändebuds röster ska aldrig mer höras.”

Footnotes

  1. 2:3 Grundtextens innebörd är osäker. I Septuaginta står det hästar i stället för ”cypresser”, och då blir slutet av versen: …hästarna (ev. ryttarna) skälver.
  2. 2:5 Det hebreiska ordet som här översätts befaller är ett ord som vanligtvis betyder komma ihåg/tänka på. Grundtextens innebörd är osäker i hela versen.
  3. 2:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 2:13 Egentligen hennes vagnar, enligt bl.a. Septuaginta din rikedom.