Nineves övermod och straff

(A) Ve dig, du blodstad,

    full av lögn, fylld av våld,
    du som aldrig slutar plundra!
(B) Hör, piskor smäller!
        Hör, vagnshjul dånar!
    Hästar jagar fram,
        vagnar rullar i väg.
Ryttare stormar fram,
    svärden ljungar
        och spjuten blixtrar.
    Slagna i mängd och högar av lik,
        det är ingen ände på döda,
            man stupar över döda kroppar.

Allt sker för hennes stora otukt,
    den vackra horan[a],
        häxkonsternas mästarinna,
    hon som sålde folken
        genom sin otukt
    och folkstammar
        genom sina häxkonster.

(C) Se, jag ska vända mig mot dig,
        säger Herren Sebaot.
    Jag ska lyfta upp ditt mantelsläp
        över ditt ansikte
    och låta folken se din nakenhet
        och kungariken din skam.
Jag ska kasta vidriga ting över dig,
    låta dig bli föraktad
        och göra dig till åtlöje.
Och det ska ske
    att var och en som ser dig
        ska fly från dig och säga:
    ”Nineve är ödelagt,
        vem har medlidande
            med henne?”
    Var kan jag finna tröstare åt dig?

(D) Är du bättre än No-Amon[b]
    som tronade
        vid Nilens strömmar?
    Vatten omgav henne,
        hon hade havet till vall
            och vatten till mur.
(E) Nubien och Egypten
        var hennes oändliga styrka,
    Put[c] och Libyen var hennes hjälp.
10 Också hon fördes bort
        i landsflykt och fångenskap,
    även hennes barn blev krossade
        i alla gathörn.
    Man kastade lott
        om hennes ärade män,
    och alla hennes stormän
        fängslades med kedjor.

11 (F) Också du ska bli drucken
        och gömma dig,
    också du ska söka skydd
        mot fienden.
12 Alla dina fästen liknar fikonträd[d]
        med mogen frukt.
    När man skakar dem
        faller fikonen i munnen
            på den som vill äta.
13 (G) Se, ditt krigsfolk
        är som kvinnor.
    Ditt lands portar står vidöppna
        för dina fiender.
    Eld förtär dina bommar.

14 Ös upp vatten åt dig för belägringen
        och förstärk dina fästen.
    Stig ner i leran
        och trampa i murbruket.
    Gör tegelformen stark.
15 (H) Där ska elden förtära dig
        och svärdet utrota dig,
    det ska sluka dig som gräsmaskar[e],
        även om du är talrik
            som gräsmaskar
    och förökar dig som gräshoppor.
16 Du har fler köpmän
        än himlens stjärnor,
    men som gräsmaskar plundrar de
        och flyger sedan bort.
17 Dina furstar är som gräshoppor,
    dina befälhavare
        som gräshoppssvärmar.
    De stannar inom murarna
        när dagen är kall,
    men när solen kommer fram
        flyr de bort,
    och sedan vet ingen var de är.

18 (I) Dina herdar har somnat,
        du Assurs kung[f],
    dina förnäma män ligger i ro.
        Ditt folk är skingrat
            uppe på bergen,
    och ingen samlar ihop det.
19 (J) Det finns ingen läkedom
    för din skada,
        ditt sår är obotligt.
    Alla som hör vad som hänt dig
        klappar i händerna över dig,
    för vem har inte drabbats
        av din ständiga ondska?[g]

Footnotes

  1. 3:4 den vackra horan   Assyriernas krigsgudinna Ishtar dyrkades med lössläppta ritualer.
  2. 3:8 No-Amon   Tempelstaden Thebe (nutida Luxor) vid Nilen i södra Egypten, en gång rikets huvudstad. Den hade ansetts ointaglig men plundrades av assyrierna år 663 f Kr.
  3. 3:9 Put   Troligen ett folk i Libyen, allierat med egyptierna (1 Mos 10:6, Hes 30:5).
  4. 3:12 fikonträd   Vanligt förekommande i Nineve, ofta avbildade på assyriska reliefer.
  5. 3:15 gräsmaskar   Troligen gräshoppans vinglösa larvstadium (jfr vers 16).
  6. 3:18 Assurs kung   Troligen Sin-Shar-Ishkun, som regerade i Nineve 627-612 f Kr fram till stadens fall.
  7. 3:19 din ständiga ondska   Assyriska reliefer glorifierade tortyr av fångar (jfr 2 Krön 33:11).

Nineves befolkning skingras

Ve dig, du blodiga stad,
    så full av lögn
och byten
    från otaliga plundringar!
Piskorna viner,
    vagnshjulen dånar,
hästarna galopperar,
    och vagnarna rullar!
Kavalleriet drar fram
    med blixtrande svärd
och glittrande spjut.
    Mängder av slagna,
högar av döda,
    otaliga lik,
man snavar över liken!
    Orsaken till allt detta är
skökans måttlösa otukt,
    den vackra skökan,
trolldomskonsternas mästarinna,
    som tjusade[a] folken med sin prostitution
och folkslagen med sin häxkonst.

”Nu vänder jag mig mot dig,
    säger härskarornas Herre.
Jag ska lyfta din kjol över ditt ansikte,
    visa folken din nakenhet
och kungarikena din skam.
    Jag ska släpa dig i smutsen,
utsätta dig för förakt
    och göra dig till ett spektakel.
Alla som ser dig ryggar tillbaka
    och säger:
’Nineve ligger i ruiner,
    men vem sörjer över det?’
Finns det någon
    som skulle kunna trösta henne?”

Skulle du vara bättre än No Amon,
    som låg vid Nilen,
    omgivet av vatten?
Floden var dess skydd,
    vatten dess mur.
Kush och Egypten var dess gränslösa styrka,
    Put och Libyen dess stöd.
10 Men även folket i No Amon togs till fånga
    och fördes bort i landsflykt.
Deras späda barn krossades
    vid varje gathörn.
Man drog lott om deras förnämsta män,
    och stormännen blev bundna i kedjor.
11 Också du ska bli drucken,
    få gömma dig
och söka skydd mot fienden.

12 Alla dina fästen är som fikonträd
    med deras första mogna frukter.
Skakar man träden
    faller fikonen i munnen på den som vill äta.
13 Dina soldater är som kvinnor hos dig.
    Portarna till ditt land står vidöppna
för dina fiender,
    och elden har förtärt dina bommar.

14 Ös upp vatten för belägring!
    Förstärk dina fästen!
Stig ner i leran,
    trampa i murbruket,
    förstärk tegelformen!
15 Men elden ska ändå förtära dig
    och svärdet hugga ner dig.
    Du ska förtäras som gräshoppor,
ja som gräshoppsyngel,
    som väldiga svärmar av gräsbitare och gräshoppor.[b]
16 Dina köpmän har blivit fler
    än himlens stjärnor,
likt gräsbitare skövlar[c] de
    och flyger bort.
17 Dina förnämsta är som svärmar av gräshoppor,
    dina skrivare som en hord av gräsbitare.
    De slår sig ner på muren när dagen är sval,
men när solen kommer fram flyr de bort,
    och ingen vet var de är.

18 Dina herdar sover, Assyriens kung,
    dina förnämsta har lagt sig.
Ditt folk är skingrat på bergen,
    och det finns ingen som samlar dem.
19 Det finns ingen läkedom för ditt sår,
    din skada kan inte botas.
Alla som hör om ditt öde
    klappar i händerna över dig.
För vem har inte fått lida
    för din ständiga grymhet?

Footnotes

  1. 3:4 Ordagrant: sålde.
  2. 3:15 Versens senare del är svårtolkad i grundtexten.
  3. 3:16 Eller ev. ömsar sitt skinn, som gräshoppsyngelns hudömsning, innan de blir fullvuxna insekter som kan flyga.