Nehemja 7:4-13:2

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Återuppbyggnad av samhället

(7:4—13:31)

Förteckning över dem som återvände

(Esra 2:1-70)

⁴ Staden var nämligen stor och vidsträckt, men där fanns lite folk och husen var inte uppbyggda. ⁵ Min Gud ingav mig att sammankalla de förnäma männen, styresmännen och folket för att föra in dem i släktregistret. Jag fann släktregistret över dem som först kommit tillbaka, och så här stod det skrivet:

⁶ Dessa är de från provinsen som återvände från deportation och fångenskap. De hade förts bort av den babyloniske kungen Nebukadnessar till Babylonien och återvände nu till Jerusalem och Juda, var och en till sin stad.

⁷ De kom tillsammans med Serubbabel, Jeshua, Nehemja, Asarja, Raamja, Nachamani, Mordokaj, Bilshan, Misperet, Bigvaj, Nechum och Baana.

Detta var antalet israelitiska män:

³⁹ Präster:

⁴³ Leviter:

⁴⁴ Sångare:

⁴⁵ Dörrvaktare:

⁴⁶ Tempeltjänare:

⁵⁷ Ättlingar till Salomos tjänare:

⁶¹ Dessa var de som återvände från Tel Melach, Tel Harsha, Keruv, Addon och Immer, men som inte kunde uppge om deras familj och släkt härstammade från Israel:

⁶³ Av prästsläkter:

⁶⁴ De letade i sina släktregister, men kunde inte finna dem. Därför uteslöts de från prästämbetet. ⁶⁵ Guvernören förbjöd dem att äta av det högheliga tills en präst trädde fram med urim och tummim.

⁶⁶ Hela församlingen utgjorde sammanlagt 42 360, ⁶⁷ förutom deras slavar och slavinnor som var 7 337. De hade också 245 sångare, både män och kvinnor. ⁶⁸ De hade 736 hästar, 245 mulor,^{[a] 69} 435 kameler och 6 720 åsnor.

⁷⁰ Några familjeöverhuvuden gav gåvor till tempelfonden. Guvernören gav 1 000 gulddareiker^[b], 50 skålar och 530 prästdräkter. ⁷¹ Andra familjeöverhuvuden gav till tempelfonden 20 000 gulddareiker och 2 000 silverminor^[c], ⁷² och det övriga folket bidrog med 20 000 gulddareiker, 2 000 silverminor^[d] och 67 prästdräkter.

⁷³ Prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna, en del av folket och tempeltjänarna bosatte sig i likhet med de övriga israeliterna i sina städer. När den sjunde månaden var inne hade alla israeliterna bosatt sig i sina städer.

Förbundet med Gud förnyas

Esra läser ur Guds lag

8 Hela folket samlades på torget mitt framför Vattenporten i Jerusalem och bad att Esra, den skriftlärde, skulle hämta boken med Moses lag som Herren hade gett Israel.

² Prästen Esra kom med lagen till församlingen, till män och kvinnor, till alla som kunde förstå. Det var på första dagen i sjunde månaden. ³ Han läste ur lagen på torget mitt emot Vattenporten från tidigt på morgonen till mitt på dagen, för männen och kvinnorna och alla som kunde förstå. Hela folket lyssnade uppmärksamt till lagens ord. ⁴ Esra, den skriftlärde, stod på en plattform av trä, som var tillverkad speciellt för detta tillfälle. Bredvid honom stod på höger sida Mattitja, Shema, Anaja, Uria, Hilkia och Maaseja, och på hans vänstra sida stod Pedaja, Mishael, Malkia, Hashum, Hashbaddana, Sakarja och Meshullam. ⁵ Esra öppnade boken inför allt folket – han stod ju högre än de – och när han öppnade den reste sig allt folket upp.

⁶ Esra prisade Herren, den store Guden, och med upplyfta händer svarade allt folket ”Amen, amen!” De böjde sig ner och tillbad Herren med sina ansikten mot marken.

⁷ Leviterna Jeshua, Bani, Sherevja, Jamin, Ackuv, Shabbetaj, Hodia, Maaseja, Kelita, Asarja, Josavad, Hanan och Pelaja förklarade lagen för folket som stod kvar på sina platser. ⁸ De läste ur Guds lagbok, tolkade den och utlade texten så att folket kunde förstå vad som lästes.

⁹ Guvernören Nehemja, prästen Esra, den skriftlärde, och leviterna som undervisade folket sa då till dem alla: ”Denna dag är helgad åt Herren, er Gud. Gråt inte och sörj inte.” Hela folket grät nämligen när de lyssnade till lagens ord. ¹⁰ Han fortsatte: ”Gå nu hem och njut av er godaste mat och sött vin. Sänd gåvor till dem som inget har förberett. Denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade, för glädje i Herren är er fästning!”

¹¹ Leviterna försökte också lugna folket och sa till dem: ”Var stilla, för detta är en helig dag. Var inte bedrövade.”

¹² Allt folket gick då iväg för att äta och dricka och dela med sig åt andra. De firade en stor glädjehögtid, för de förstod vad de hade fått undervisning om.

¹³ Andra dagen i månaden samlades överhuvudena för alla folkets familjer tillsammans med prästerna och leviterna hos Esra, den skriftlärde, för att studera lagen. ¹⁴ De upptäckte att det var skrivet i lagen att Herren hade befallt genom Mose att Israels folk skulle bo i lövhyddor under högtiden i den sjunde månaden, ¹⁵ och att de skulle kungöra och tillkännage i alla städer och i Jerusalem: ”Gå upp i bergen och samla grenar från olivträd, vildoliv, myrten, palmträd och andra lövträd till att bygga hyddor av, så som det är skrivet.”

¹⁶ Folket gick då ut och hämtade grenar och byggde var sin hydda på sitt tak eller på sin gårdsplan, på gårdarna till Guds hus eller på torgen vid Vattenporten och Efraimporten. ¹⁷ Hela församlingen som hade återvänt från fångenskapen byggde lövhyddor och bodde i dem. Israeliterna hade inte gjort så sedan Josuas, Nuns sons, tid. Glädjen var mycket stor. ¹⁸ Esra läste ur bokrullen med Guds lag varje dag, från den första till den sista. De firade högtiden i sju dagar, och på den åttonde dagen hölls en högtidssamling som det var föreskrivet.

Esra leder folket i bön och bekännelse

9 Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna för fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet. ² De av israelitisk härkomst avskilde sig från alla utlänningar. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders missgärningar. ³ De stod på sin plats och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och tillbad Herren, sin Gud. ⁴ På leviternas plattform stod Jeshua, Bani, Kadmiel, Shevanja, Bunni, Sherevja, Bani och Kenani och ropade högt till Herren, sin Gud.

⁵ Leviterna Jeshua, Kadmiel, Bani, Hashavneja, Sherevja, Hodia, Shevanja och Petachja sa: ”Stå upp och lova Herren, er Gud, som är från evighet till evighet.”

”Lovat vare ditt ärade namn! Det är upphöjt över all välsignelse och lovsång. ⁶ Du ensam är Herre. Du har gjort himlarna, himlarnas himlar med hela deras härskara, jorden och allt som finns på den, och haven och allt som finns i dem. Du ger liv åt allt, och himlens härskara tillber dig.

⁷ Du är Herren Gud, som utvalde Abram och ledde honom ut ur Ur i Kaldéen och gav honom namnet Abraham. ⁸ Du fann att han i sitt innersta var dig trogen, och du slöt ett förbund med honom: att ge kanaanéernas, hettiternas, amoréernas, perisséernas, jevuséernas och girgashéernas land åt hans ättlingar. Du har hållit vad du lovat, för du är rättfärdig.

⁹ Du såg våra fäders nöd i Egypten och hörde deras rop vid Sävhavet. ¹⁰ Du utförde tecken och under inför farao, inför hans tjänare och folket i hans land, för du visste hur övermodigt egypterna behandlade dem. Du har gjort dig ett namn, som består än idag. ¹¹ Du delade havet för dem, så att de kunde gå genom det på torr mark. Men deras förföljare lät du sjunka i djupet, som en sten i mäktiga vatten. ¹² Du ledde dem med en molnstod på dagen och med en eldstod på natten, som lyste vägen de gick.

¹³ Du steg ner på berget Sinai, du talade till dem från himlen och gav dem rättfärdiga föreskrifter och riktiga lagar, goda stadgar och bud. ¹⁴ Din heliga sabbat gjorde du känd, och befallningar, bud och lag gav du dem genom din tjänare Mose. ¹⁵ Du gav dem bröd från himlen när de var hungriga och vatten ur klippan när de var törstiga. Du befallde dem att gå och inta det land som du lovat dem med en ed.

¹⁶ Men våra fäder var övermodiga, de var motspänstiga och lyssnade inte till dina befallningar. ¹⁷ De vägrade att lyda och glömde de under som du hade utfört bland dem. De var motspänstiga och utsåg en ledare^[e] för att återvända till sitt slaveri. Men du är en förlåtande Gud, nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på nåd. Du övergav dem inte, ¹⁸ trots att de gjorde åt sig en gjuten kalv och sa: ”Detta är din gud^[f] som har fört dig ut ur Egypten.” De gjorde sig skyldiga till stora hädelser.

¹⁹ Men i din stora barmhärtighet övergav du dem inte i öknen. Molnstoden vek inte från dem om dagen, utan ledde dem på vägen, och eldstoden lyste för dem om natten på den väg de gick. ²⁰ Du gav dem din gode Ande för att undervisa dem, du upphörde inte att ge dem manna att äta, och du gav dem vatten i deras törst. ²¹ Under fyrtio år uppehöll du dem i öknen, och de led inte brist på någonting. Deras kläder blev inte utslitna, och deras fötter svullnade inte.

²² Du gav dem riken och folk, och du gav stora områden^[g]. De intog landet som tillhörde Sichon, kungen i Hesbon, och Og, kungen i Bashan. ²³ Du gjorde deras barn talrika som stjärnor på himlen och ledde dem in i det land som du hade lovat deras fäder att komma till och ta i besittning. ²⁴ Deras barn kom och tog landet i besittning. Du kuvade för dem kanaanéerna, som bodde i landet, du överlämnade kanaanéerna åt dem, både kungarna och landets folk, så att de fick göra med dem vad de ville. ²⁵ De intog befästa städer och ett bördigt land. De övertog hus som var fyllda med allt gott, uthuggna vattencisterner och vingårdar, olivplanteringar och fruktträd i överflöd. De åt, blev mätta och välmående, och de njöt av din stora godhet.

²⁶ Men de blev olydiga och gjorde uppror mot dig. De kastade din lag bakom sin rygg, de dödade profeterna, som uppmanade dem att vända om till dig. De gjorde sig skyldiga till fruktansvärda hädelser. ²⁷ Därför överlämnade du dem åt deras fiender, och de förtryckte dem. Men i sin nöd ropade de till dig, och du hörde dem från himlen. I din stora barmhärtighet sände du dem befriare, som räddade dem ur deras fienders våld.

²⁸ Men så snart de kom till ro gjorde de igen vad som var ont inför dig, och än en gång överlämnade du dem åt deras fiender, så att de fick härska över dem. Men när de åter ropade till dig, hörde du dem från himlen och räddade dem, gång på gång, i din stora barmhärtighet.

²⁹ Du varnade dem för att få dem att återvända till dina lagar, men de var övermodiga och lydde inte dina befallningar. De syndade mot dina föreskrifter, som ger liv åt den som följer dem. Men envist och motspänstigt vände de sig mot dig och ville inte lyssna. ³⁰ I många år hade du tålamod med dem. Genom din Ande varnade du dem genom dina profeter, men ändå lyssnade de inte, och därför överlämnade du dem åt främmande folk. ³¹ Men i din stora nåd lät du dem inte alldeles gå under, och du övergav dem inte. Du är en nådig och barmhärtig Gud.

³² Och nu vår Gud, du store, väldige och fruktansvärde Gud, du som håller ditt nådesförbund, ringakta inte den plåga som har drabbat oss, våra kungar, furstar, präster, profeter, fäder och hela ditt folk, från de assyriska kungarnas tid ända fram till den här dagen. ³³ Du har varit rättvis i allt som har hänt oss. Du har varit trogen, även när vi gjort fel. ³⁴ Våra kungar, furstar, präster och fäder följde inte din lag och lyssnade inte till de bud och förordningar som du gav dem. ³⁵ Fast de hade sitt eget rike och allt det goda du gett dem, i det vidsträckta och bördiga land som du gav dem, tjänade de dig inte eller vände sig från sina onda gärningar.

³⁶ Så är vi nu slavar, slavar i detta land som du gav våra fäder, för att de skulle äta dess frukt och dess goda, där är vi nu slavar. ³⁷ Dess rika skörd tillfaller nu kungar som du har satt över oss på grund av våra synder. De härskar över våra kroppar och vår boskap som de vill, och vi är i stor nöd.”

Folket lovar att lyda Herren

³⁸ ”På grund av allt detta ger vi ett bindande och skriftligt löfte, som undertecknas och förseglas av våra furstar, leviter och präster.”

10 De som skrev under var guvernören Nehemja, Hakaljas son, och Sidkia,

⁹ Leviter:

¹⁴ Folkets ledare:

²⁸ ”Resten av folket, prästerna, leviterna, dörrvakterna, sångarna och tempeltjänarna och alla, som hade avskilt sig från de främmande folken för Guds lags skull, deras hustrur, söner och döttrar, som var tillräckligt gamla för att förstå, ²⁹ alla dessa förenade sig nu med sina främsta bröder och svor dyrt och heligt en ed att hålla Guds lag, som getts genom Guds tjänare Mose, och att noga följa alla Herrens, vår Herres bud, befallningar och stadgar.

³⁰ Vi lovar att inte gifta bort våra döttrar med män från främmande folk och inte heller ta deras döttrar till hustrur åt våra söner.

³¹ När folken i landet kommer och vill sälja varor eller spannmål på en sabbatsdag, ska vi inte köpa av dem, vare sig på sabbaten eller på någon annan helig dag. Vart sjunde år lovar vi att låta marken vila och efterskänka alla fordringar.

³² Vi tar på oss ansvaret att årligen betala en tredjedels sikel^[h] till tjänsten i vår Guds hus, ³³ för skådebröden, de dagliga matoffren och brännoffren, offren på sabbatsdagarna, nymånadsfesterna och högtiderna, de heliga offren och syndoffren för Israels försoning och till allt arbete i vår Guds hus.

³⁴ Vi, präster, leviter och allt folket har kastat lott om vedoffret, när varje familj ska föra det till vår Guds hus på bestämda tider varje år, för att brinna på Herrens, vår Guds altare, som det är föreskrivet i lagen.

³⁵ Vi lovar också att varje år föra det första av skörden från vår mark och av frukten från alla slags träd till Herrens tempel.

³⁶ Så som lagen föreskriver ska vi föra till Guds hus de förstfödda av våra söner och vår boskap, både av vår nötboskap och småboskap, till prästerna som tjänstgör där. ³⁷ Vi ska föra till prästernas förråd i vår Guds hus det första av vårt mjöl, våra offergåvor och det första av frukterna från alla slags träd, av vin och olja. Vi ska också ge leviterna en tiondel av det vår mark ger, dem som samlar in tiondet i alla städer på landsbygden^[i]. ³⁸ En präst, en av Arons ättlingar, ska vara med när leviterna tar emot tiondet, och leviterna ska föra en tiondel av tiondet till vår Guds hus, till förrådskamrarna. ³⁹ Både israeliterna och leviterna ska nämligen föra sin gåva av säd, vin och olja till dessa förråd, där helgedomens kärl och de tjänstgörande prästerna, dörrvakterna och sångarna är.

Vi ska aldrig försumma vår Guds hus.”

Jerusalem befolkas

(1 Krön 9:1-17)

11 Folkets ledare bosatte sig i Jerusalem, och det övriga folket kastade lott så att var tionde familj fick bosätta sig i Jerusalem, den heliga staden, medan de övriga nio fick bosätta sig i andra städer. ² Några flyttade frivilligt till Jerusalem och välsignades av folket.

³ Detta är huvudmännen i provinsen som bodde i Jerusalem (i Judas städer bodde var och en på sin egendom i sin stad, israeliter, präster, leviter, tempeltjänare och ättlingar till Salomos tjänare).

⁴ En del ättlingar till Juda och Benjamin bodde i Jerusalem.

Judas ättlingar:

Ataja, son till Ussia, son till Sakarja, son till Amarja, son till Shefatja, son till Mahalalel av Peres släkt; ⁵ Maaseja, son till Baruk, son till Kol-Hose, son till Hasaja, son till Adaja, son till Jojariv, son till Sakarja av Shelas släkt. ⁶ Peres släkt som bodde i Jerusalem utgjorde sammanlagt 468 vapenföra män.

⁷ Dessa var Benjamins ättlingar:

Sallu, son till Meshullam, son till Joed, son till Pedaja, son till Kolaja, son till Maaseja, son till Itiel, son till Jesaja, ⁸ och efter honom Gabbaj och Sallaj^[j], 928. ⁹ Deras befälhavare var Joel, Sikris son, och Juda, Hassenuas son, var den näst högste befälhavaren i staden^[k].

¹⁰ Präster:

Jedaja, Jojarivs son, Jakin, ¹¹ Seraja, son till Hilkia, son till Meshullam, son till Sadok, son till Merajot, son till Achituv, föreståndaren för Guds hus, ¹² och deras släktingar, som utförde arbetet i templet, 822, och Adaja, son till Jerocham, son till Pelalja, son till Amsi, son till Sakarja, son till Pashchur, son till Malkia, ¹³ och hans släktingar, familjeöverhuvuden, 242, och Amasaj, son till Asarel, son till Achsaj, son till Meshillemot, son till Immer, ¹⁴ och hans släktingar, tappra krigare, 128. Deras befälhavare var Savdiel, Haggedolims son.

¹⁵ Leviter:

Shemaja, son till Hashuv, son till Asrikam, son till Hashavja, son till Bunni, ¹⁶ Shabbetaj och Josavad, som ledde arbetena utanpå Guds hus och hörde till leviternas huvudmän. ¹⁷ Vidare Mattanja, son till Mika, son till Savdi, son till Asaf, som ledde lovsången och bönen, hans släkting Bakbukja, som var närmast honom; Avda, son till Shammua, son till Galal, son till Jedutun. ¹⁸ Sammanlagt fanns det 284 leviter i den heliga staden.

¹⁹ Dörrvakter var:

Ackuv, Talmon och andra ur deras släkt, som höll vakt vid portarna, 172.

²⁰ Resten av israeliterna, prästerna och leviterna bodde i Juda städer där de hade sina arvslotter.

²¹ Tempeltjänarna bodde på Ofel, och Sicha och Gishpa var deras föreståndare.

²² Föreståndare för leviterna i Jerusalem var Ussi, son till Bani, son till Hashavja, son till Mattanja, son till Mika, en ättling till Asaf, han som ansvarade för sången i tjänsten i Guds hus. ²³ För dem fanns en kunglig förordning utfärdad för deras dagliga tjänst.

²⁴ Petachja, son till Meshesavel och ättling till Serach, Judas son, var kungens medhjälpare i allt som rörde folket.

²⁵ När det gäller orter med omgivande åkrar, bodde en del av Judas ättlingar i Kirjat-Arba med kringliggande byar, Divon med kringliggande byar, Jekavseel och byarna runtomkring, ²⁶ i Jeshua, Molada, Bet Pelet, ²⁷ Hasar Shual, Beer Sheva med dess byar, ²⁸ Siklag, Mekona med dess byar, ²⁹ i En-Rimmon, Sora, Jarmut, ³⁰ Sanoach, i Adullam och byarna runtomkring, Lakish med närliggande områden och Aseka med dess byar.

De slog sig ner från Beer Sheva till Hinnoms dal.

³¹ En del av Benjamins ättlingar bodde i Geva, Mikmas, Aja, Betel med kringliggande byar, ³² Anatot, Nov, Ananja, ³³ Hasor, Rama, Gittajim, ³⁴ Hadid, Sevoim, Nevallat, ³⁵ Lod, Ono och i Timmermansdalen.

³⁶ Från leviternas avdelningar fördes några över från Juda till Benjamin.

Präster och leviter

12 Dessa var de präster, som återvände med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua:

Dessa var ledare för prästerna och deras medhjälpare under Jeshuas tid.

⁸ Leviter: Jeshua, Binnuj, Kadmiel, Sherevja, Juda och Mattanja som tillsammans med sina bröder ansvarade för lovsången. ⁹ Bakbukja och Unni var deras medhjälpare och stod mitt emot dem under gudstjänsten.

¹⁰ Jeshua var far till Jojakim, Jojakim var far till Eljashiv, Eljashiv var far till Jojada, ¹¹ Jojada var far till Jonatan och Jonatan var far till Jaddua.

¹² På Jojakims tid var överhuvudena för prästernas familjer följande:

²² Ett släktregister över leviternas överhuvuden på Eljashivs, Jojadas, Jochanans och Jadduas tid, och ett register över prästerna upprättades under den persiske kungen Dareios regering.

²³ Överhuvudena för leviternas släkter fanns också registrerade i krönikorna fram till Jochanans, Eljashivs sons, tid.

²⁴ De ledande bland leviterna var Hashavja, Sherevja och Jeshua, Kadmiels son, och deras medhjälpare, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och prisa, enligt gudsmannen Davids anvisningar.

²⁵ Dörrvakter som tjänstgjorde vid förrådshusen vid portarna var Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackuv. ²⁶ Dessa var samtida med Jojakim, som var son till Jeshua och sonson till Josadak, och med ståthållaren Nehemja och prästen Esra, den skriftlärde.

Muren invigs

²⁷ Vid invigningen av Jerusalems mur sökte man upp leviter från alla platser där de bodde för att föra dem till Jerusalem för att fira invignings- och glädjehögtid med lovsång till cymbaler, harpor och lyror. ²⁸ Sångare samlades då från regionen kring Jerusalem och från netofatéernas byar, ²⁹ från Bet Haggilgal och från trakterna kring Geva och Asmavet. De hade byggt sina byar runt Jerusalem. ³⁰ Prästerna och leviterna renade först sig själva och därefter folket, portarna och muren.

³¹ Jag lät ledarna i Juda stiga upp på muren och ordnade två stora lovsångskörer. Den ena av dem gick till höger på muren, i riktning mot Dyngporten, ³² och följdes av Hoshaja och hälften av ledarna i Juda, ³³ Asarja, Esra, Meshullam, ³⁴ Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia, ³⁵ och några präster som blåste i trumpet, Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, ³⁶ och hans släktingar Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel, Juda och Hanani.

De använde gudsmannen Davids musikinstrument, och prästen Esra, den skriftlärde, gick framför dem. ³⁷ Vid Källporten fortsatte de rakt fram och uppför trapporna till Davids stad, på trappan på muren ovanför Davids hus, och sedan fram till Vattenporten mot öster.

³⁸ Den andra kören gick åt motsatta hållet, och jag följde efter dem med den andra hälften av folket. Vi gick på muren, förbi Ugnstornet till Breda muren ³⁹ och sedan förbi Efraimporten, Jeshanaporten, Fiskporten, Hananeltornet, Hundradetornet, bort till Fårporten och stannade vid Vaktporten.

⁴⁰ De två lovsångskörerna ställde sig sedan vid Guds hus, liksom jag, tillsammans med hälften av styresmännen ⁴¹ och prästerna Eljakim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja med sina trumpeter ⁴² samt Maaseja, Shemaja, Elasar, Ussi, Jochanan, Malkia, Elam och Eser. Sångarna sjöng under ledning av Jisrachja.

⁴³ De bar fram stora offer på denna dag och gladde sig, för Gud hade gett dem en stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig. Glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

Underhåll till leviterna

⁴⁴ Vid samma tid tillsattes män att ansvara för skattkamrarna, där man förvarade offergåvorna, det första av skörden och tiondet. Dessa män skulle samla in från städernas åkrar det som enligt lagen tillföll prästerna och leviterna. I Juda gladde man sig åt att prästerna och leviterna nu gjorde tjänst igen. ⁴⁵ De skötte tjänsten för sin Gud och för reningarna, och sångarna och dörrvakterna skötte sin tjänst, så som David och hans son Salomo hade befallt. ⁴⁶ Redan för länge sedan, under Davids och Asafs tid, fanns det ledare för sångarna, som lovsjöng och prisade Gud. ⁴⁷ Nu, under Serubbabels och Nehemjas tid, gav israeliterna dagligen till sångarna och dörrvakterna vad de behövde. Man gav också leviterna deras helgade andel, och leviterna i sin tur gav Arons ättlingar deras helgade andel.

Nehemjas reformer

Inga främlingar i församlingen eller i templet

13 När man denna dag läste för folket ur Moses bok, fann man att där stod skrivet att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle tillåtas att komma in i Guds församling. ² De hade nämligen inte bistått israeliterna med mat och dryck utan i stället lejt Bileam att förbanna dem, även om vår Gud vände förbannelsen till välsignelse.