26 (A) Som snö om sommaren

        och regn vid skördetiden,
    så passar inte heller ära
        för en dåre.

Som sparven far i väg
        och svalan flyger bort,
    så far en grundlös förbannelse
        förbi.

(B) Piskan för hästen,
        betslet för åsnan
    och riset för dårars rygg!
Svara inte dåren efter hans oförnuft,
    då blir du själv som han.
Svara dåren efter hans oförnuft,
    annars anser han sig vara vis.
(C) Den som skickar bud med en dåre
    hugger av sig fötterna
        och får dricka våld.
Kraftlösa är den lames ben,
    så även ordspråk i dårars mun.
Som att binda fast stenen i slungan
    är det att ge dåren ära.
Som en törntagg i den drucknes hand
    är ordspråk i dårars mun.

10 Som en bågskytt som sårar alla
    är den som lejer en dåre
        eller vem som än går förbi.[a]
11 (D) Som hunden vänder om till sin spya
    upprepar dåren sin dårskap.[b]
12 (E) Ser du en man
        som är vis i egna ögon,
    då är det mer hopp om dåren
        än om honom.

13 (F) Den late säger:
    ”Det är ett vilddjur på vägen,
        ett lejon på gatorna!”

14 (G) Dörren vänder sig på sina gångjärn,
    den late vänder sig i sin säng.

15 (H) Den late sticker handen i skålen
    men orkar inte föra den
        till munnen.

16 Den late tycker sig vara visare
    än sju som ger kloka svar.

17 Som att gripa en hund i öronen[c]
    är det att komma förbi och
        hetsa[d] upp sig[e] över andras gräl.

18 Som en galning som slungar ut
    brandfacklor, pilar och död
19 är den som lurar sin nästa
    och sedan säger:
        ”Jag skämtade bara.”

20 (I) När veden tar slut slocknar elden,
    när baktalaren är borta
        tystnar grälet.

21 (J) Kol krävs för glöd och ved för eld,
    och en grälsjuk man
        underblåser strid.

22 (K) Baktalarens ord är som läckerbitar,
    de tränger ner i människans inre.

23 Som silverbeläggning på ett lerkärl
    är kärleksglödande[f] läppar
        med ondska i hjärtat.

24 En fiende förställer sitt tal,
    i sitt inre bär han på svek.
25 (L) Även om han gör rösten mild,
        tro honom inte,
    för han har sjufaldig vidrighet
        i sitt hjärta.
26 Hat kan döljas med list,
    men hans ondska blir uppenbar
        i församlingen.

27 (M) Den som gräver en grop
        faller själv däri,
    den som vältrar upp en sten
        får den över sig.

28 En falsk tunga hatar dem
        som den skadar,
    en smickrande mun vållar fördärv.

Footnotes

  1. 26:10 Grundtexten svårtolkad. Annan översättning: ”En mästare får fram allt, men dåren lejer, och lejer vem som än går förbi.”
  2. 26:11 Citeras i 2 Petr 2:22.
  3. 26:17 öronen   Andra handskrifter (Septuaginta): ”svansen”.
  4. 26:17 en hund … att komma förbi och hetsa   Annan översättning: ”en lösdrivande hund … att hetsa”.
  5. 26:17 hetsa upp sig   Andra handskrifter (Vulgata): ”lägga sig i”.
  6. 26:23 kärleksglödande   Andra handskrifter (Septuaginta): ”hala”.