13 (A) En vis son hör

        sin fars förmaning,
    en hånare lyder ingen tillsägelse.

(B) Av munnens frukt får man njuta gott,
    men de trolösa hungrar efter våld.

(C) Den som vaktar sin tunga
        bevarar sitt liv,
    den pratsamme råkar i olycka.

(D) Den late är full av begär
        men får inget,
    de flitigas hunger blir rikt mättad.

(E) Den rättfärdige avskyr lögnaktigt tal,
    den gudlöse beter sig
        avskyvärt och skamligt.

(F) Rättfärdighet bevarar den hederlige,
    ondska fäller syndaren.

(G) Den ene vill verka rik
        men har ingenting,
    den andre vill verka fattig
        men äger mycket.

Den rike måste ge sin rikedom
        som lösen för sitt liv,
    men den fattige
        hör inte av något hot.

(H) De rättfärdigas ljus lyser klart,
    men de gudlösas lampa slocknar.

10 (I) Övermod skapar bara gräl,[a]
    vishet finns hos dem
        som tar emot råd.

11 Lätt fånget är lätt förgånget,
    men den som samlar
        efter hand får mycket.

12 Utdragen väntan tär på hjärtat,
    uppfylld önskan är ett livets träd.

13 (J) Den som föraktar ordet
        fördärvar sig själv,[b]
    den som respekterar budet
        blir belönad.

14 (K) Den vises undervisning
        är en källa till liv,
    en hjälp att undgå dödens snaror.

15 (L) Gott förstånd för med sig välvilja,
    de trolösas väg är alltid sig lik.[c]

16 (M) Den kloke handlar med förstånd,
    dåren blottar sin dumhet.

17 (N) En gudlös budbärare
        faller i olycka,
    ett pålitligt sändebud ger läkedom.

18 (O) Fattigdom och skam
        får den som föraktar förmaning,
    men den som tar vara
        på tillrättavisning blir ärad.

19 (P) Uppfylld önskan är ljuv för själen,
    men dårar avskyr
        att överge sin ondska.

20 Den som vandrar med de visa
        blir vis,
    den som umgås med dårar
        går det illa.

21 Syndare förföljs av olycka,
    de rättfärdigas lön blir lycka.

22 (Q) Den gode lämnar arv
        åt barnbarnen,
    men syndarens egendom
        förvaras åt den rättfärdige.

23 De fattigas nyodling ger riklig föda,
    men den sopas bort när orätt råder.

24 (R) Den som spar på riset
        hatar sin son,
    den som älskar honom
        fostrar honom i tid.

25 (S) Den rättfärdige äter och blir mätt,
    de gudlösa får gå med tom mage.

Footnotes

  1. 13:10 Övermod skapar bara gräl   Andra handskrifter (Septuaginta): ”Den tommes övermod skapar gräl”.
  2. 13:13 fördärvar sig själv   Annan översättning: ”får betala för det”.
  3. 13:15 är alltid sig lik   Andra handskrifter (Septuaginta): ”är deras undergång”.