[a]Han täcker himlen med moln
        och bereder regn åt jorden,
    han låter gräset gro på bergen
[b]och ger föda åt djuren,
    åt korpens ungar som ropar.
10 [c]Han har inte sin glädje
        i hästens styrka,
    inte sin fröjd i mannens snabbhet[d].
11 Herren har sin glädje i dem
    som vördar honom,
        som hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, prisa Herren,
    Sion, lova din Gud!
13 Han stärker bommarna
        för dina portar,
    han välsignar dina barn i dig.
14 [e]Han ger dina gränser fred,
    han mättar dig med bästa vete.

15 Han sänder sitt budskap till jorden,
    hans ord går ut med hast.
16 [f]Han låter snö falla som ull,
    sprider rimfrost som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor.
    Vem kan bestå inför hans köld?

18 Han sänder sitt ord
        och det frusna smälter,
    han låter sin vind[g] blåsa
        och vattnet strömmar.
19 [h]Han förkunnar sitt ord för Jakob,
    sina lagar och bud för Israel.
20 [i]Så har han inte gjort
        för något annat folk,
    de känner inte hans domar.
        Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 147:8 Job 26:8, Ps 104:3, 13f, Apg 14:17.
  2. 147:9 Job 39:3, Ps 104:27f, 136:25, 145:15f, Luk 12:24.
  3. 147:10 Ps 33:16f, Amos 2:14.
  4. 147:10 snabbhet   Ordagrant: "ben".
  5. 147:14 5 Mos 32:13f, Ps 81:17.
  6. 147:16 Job 37:6, 10, 38:22.
  7. 147:18 sin vind   Annan översättning: "sin Ande".
  8. 147:19 5 Mos 33:4, Mal 4:4.
  9. 147:20 5 Mos 4:6f.

Han täcker himlen med moln
    och låter regn falla på jorden.
    Han låter gräset växa på bergen.
Han ger mat åt djuren
    och åt korpens ungar när de skriker.

10 Hästens styrka imponerar inte på honom.
    Mannens snabba steg är ingen glädje för honom.
11 Herren gläder sig över dem som fruktar honom
    och hoppas på hans nåd.

12 Jerusalem, lova Herren!
    Sion, prisa din Gud!

13 Han gör bommarna i dina portar starka
    och välsignar dina barn med dig.
14 Han låter fred råda vid dina gränser
    och mättar dig med det finaste vete.

15 Han ger jorden sina befallningar,
    och snabbt går hans ord ut.
16 Han breder ut snö som ull,
    och han sprider ut frosten som aska.
17 Han kastar ner hagel som smulor;
    vem kan uthärda hans kyla?
18 Han sänder sitt ord, och isen smälter,
    han andas, och vattnen strömmar.

19 Han har gjort sitt ord känt för Jakob,
    sina bud och beslut för Israel.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk.
    De känner inte till hans bud.

Halleluja!

Read full chapter