10 (A) Jag förkunnar glädjebudet
    om rättfärdighet
        i den stora församlingen,
    jag sluter inte mina läppar.
        Du, Herre, vet det.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet
        i mitt hjärta,
    jag talar om din trofasthet
        och din frälsning.
    Jag gömmer inte
        din nåd och din sanning
            för den stora församlingen.

12 (B) Du, Herre, tar inte
        din barmhärtighet ifrån mig.
    Din nåd och din sanning
        ska alltid bevara mig,
13 (C) för jag är omgiven av
        otaliga onda ting.
    Mina synder har hunnit ifatt mig,
        jag orkar inte se dem[a].
    De är fler än håren på mitt huvud.
        Mitt mod sviker mig.

14 Var nådig, Herre, och rädda mig!
    Herre, skynda till min hjälp!
15 (D) Låt alla som vill ta mitt liv
        möta skam och vanära,
    låt dem som önskar mig ont
        vika tillbaka och skämmas.
16 (E) Låt dem häpna av skam,
    de som säger till mig:
        "Haha, haha!"
17 (F) Låt alla som söker dig
        få jubla och glädjas i dig,
    låt dem som älskar din frälsning
        alltid säga: "Herren är stor!"

18 (G) Jag är betryckt och fattig,
        men Herren tänker på mig.
    Du är min hjälp och befriare.
        Min Gud, dröj inte!

Read full chapter

Footnotes

  1. 40:13 orkar inte se dem   Annan översättning: "kan inte se".

10 Jag förkunnar rättfärdighet i den stora församlingen,
    jag tillsluter inte min mun, det vet du, Herre.
11 Jag döljer inte din rättfärdighet inom mig,
    jag talar om din trofasthet och räddning.
Jag döljer inte din nåd och sanning inför den stora församlingen.

12 Herre, ta inte din barmhärtighet ifrån mig,
    låt din nåd och sanning bevara mig.
13 Olyckor utan tal omger mig,
    mina synder har hunnit ifatt mig och jag orkar inte se dem.
De är fler än hårstråna på mitt huvud,
    och hela mitt livsmod sviktar.
14 Herre, jag ber, befria mig!
    Skynda dig och kom till min hjälp!

15 Låt skam och vanära komma över alla dem
    som är ute efter mitt liv och vill utplåna det.
Låt dem som vill min olycka
    vända tillbaka i förnedring.
16 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha” åt mig
    häpna och skämmas.
17 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
    låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Herren är stor!”

18 Jag är betryckt och fattig,
    men ändå tänker Herren på mig.
Du är min hjälp och befriare,
    min Gud, dröj inte!

Read full chapter