A A A A A
Bible Book List

Psaltaren 42-58 nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]

42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].

Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
    så längtar jag efter dig, min Gud.
Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram inför Gud?
Mina tårar är min mat dag och natt,
    när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
Mina minnen kommer,
    och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
    ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Ändå är jag nedstämd, min Gud,
    och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
    på Misars berg.
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
    Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

Herren sänder om dagen sin nåd,
    och om natten är hans lovsång hos mig,
    en bön till den levande Guden.

10 Jag säger till Gud, min klippa:
    ”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
    förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
    när mina fiender hånar mig,
    när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12 Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Fortsättning på föregående psalm

43 Gud, skaffa mig rätt,
    försvara min sak mot ett hjärtlöst folk,
    rädda mig från svekfulla och onda människor.
Du, Gud, är min fästning.
    Varför har du förkastat mig?
    Varför måste jag gå sörjande, förtryckt av fienden?
Sänd ditt ljus och din sanning!
    Låt dem leda mig till ditt heliga berg, till din boning.
Jag vill gå till Guds altare,
    till Gud, min glädje och fröjd.
Med min harpa vill jag prisa dig, Gud, min Gud.

Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud.

Det slagna folkets klagan

44 För körledaren. Av Korachs ättlingar. Maskil.

Gud, vi har hört, våra fäder har berättat för oss
    om dina gärningar du gjorde på deras tid, för länge sedan.
Du drev ut de främmande folken och satte dit våra fäder i stället.
    Du krossade de andra folken, men våra fäder lät du blomstra.
De tog inte landet med sitt eget svärd,
    och deras egen styrka gav dem ingen räddning,
utan din mäktiga hands kraft och ljuset från ditt ansikte,
    för du älskade dem.

Du är min kung och min Gud,
    som ger en befallning om räddning för Jakob.
Med din hjälp ska vi slå ner våra motståndare
    och i ditt namn trampa ner våra fiender.
Jag litar inte på min båge,
    och mitt svärd kan inte rädda mig.
Men du räddar oss från våra fiender,
    du låter våra motståndare komma på skam.
Vi är alltid stolta över Gud,
    vi prisar ditt namn för evigt. Séla

10 Men nu har du visat bort oss och förödmjukat oss,
    och du drar inte ut med våra härar.
11 Du tvingade oss att vända för fienden,
    och våra motståndare tog byte.
12 Du tillät att vi åts upp som slaktfår
    och skingrades bland folken.
13 Du sålde ditt folk för ingenting
    men gjorde ingen vinst.

14 Du gjorde oss till åtlöje för våra grannar,
    till spott och spe för dem som bor omkring oss.
15 Du har gjort oss till en visa bland folken,
    något man skakar huvudet åt.
16 Jag har ständigt min vanära framför mig,
    och mitt ansikte höljs i skam
17 när jag hör dem som hånar och smädar,
    och när jag ser fienden och hämnaren.

18 Allt detta har kommit över oss,
    trots att vi aldrig har glömt dig.
    Vi har inte heller överträtt ditt förbund.
19 Våra hjärtan har inte vänt sig från dig,
    och våra steg har inte vikit av från din väg.
20 Ändå har du krossat oss på schakalernas ställe,[d]
    höljt oss i ett djupt mörker.

21 Om vi hade glömt vår Gud
    och i stället sträckt våra händer mot en annan gud,
22 skulle då inte Gud genast upptäcka det,
    han som känner hjärtats hemligheter?
23 Det är för dig som vi dagen lång dödas
    och räknas som slaktfår.

24 Vakna, Herre! Varför sover du?
    Res dig upp! Förkasta oss inte för alltid!
25 Varför gömmer du ditt ansikte för oss
    och glömmer vårt lidande och förtryck?

26 Vi har sjunkit ner i stoftet,
    våra kroppar ligger nertryckta i jorden.
27 Grip in, kom till vår hjälp!
    Befria oss i din nåd.

En hyllningsdikt till kungen på bröllopsdagen.[e]

45 För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[f] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.

Mitt hjärta flödar över av sköna tankar,
    jag reciterar en sång till kungen.
    Min tunga är som en skicklig skrivares penna.

Du är den skönaste av människor.
    Dina läppar är smorda med ljuvlighet.
Därför ska Gud välsigna dig för evigt.

Bind svärdet vid din sida, du mäktige,
    i ditt majestät och din prakt.
Dra ut i triumf i din prakt,
    för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten!
    Låt din starka hand lära ut stora gärningar![g]
Dina pilar är vassa,
    de träffar kungens fiender i hjärtat.
    Folken faller ner inför dina fötter.
Gud, din tron består i tid och evighet.
    Din kungaspira är rättens spira.
Du älskar rättfärdighet
    och hatar det onda.
Därför, Gud, har din Gud
    smort dig[h] med glädjens olja,
    mer än dina medbröder.
Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia.
    I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.
10 Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor,
    på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.

11 Hör nu, min dotter, lyssna!
    Glöm ditt folk och din släkt.
12 Kungen gläder sig åt din skönhet.
    Visa respekt för honom, för han är din herre.
13 Dottern av Tyros[i] kommer till dig med gåvor,
    de rika i folket vädjar till din välvilja[j].
14 Kungens dotter står där i sin härlighet,
    klädd i bländande kläder som är vävda av guld.
15 I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen,
    med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.
16 Under glädje och jubel förs de fram
    i procession in i kungapalatset.

17 Dina söner kommer att ta dina förfäders plats,
    och du ska göra dem till härskare över hela jorden.

18 Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation.
    Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.

Gud är vår tillflykt

46 För körledaren. Av Korachs ättlingar, till Alamót[k]. En sång.

Gud är vår tillflykt och starkhet,
    en beprövad hjälp i vår nöd.
Därför är vi inte rädda även om jorden skulle skaka
    och bergen störta ner i havsdjupen,
även om dess vatten skulle brusa och skumma
    och bergen skaka vid havets uppror. Séla

Det går en flod vars strömmar gläder Guds stad,
    till den Högstes heliga boning.
Gud själv är i dess mitt, den ska aldrig vackla.
    Gud hjälper den när morgonen gryr.
Folken väsnas och riken faller.
    Han höjer sin röst, och jorden förgås.

Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

Kom och se Herrens gärningar,
    ödeläggelser som han gör på jorden.
10 Han gör slut på krigen på jorden,
    han bryter sönder bågen och bräcker spjutet,
    han bränner upp sköldarna i eld.
11 ”Bli stilla och inse att jag är Gud,
    upphöjd över folken, upphöjd över jorden.”

12 Härskarornas Herre är med oss,
    Jakobs Gud är vår borg. Séla

Herren är kung

47 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Klappa händer, alla folk!
    Höj jubelrop till Gud och gläd er!

Herren, den Högste, är fruktansvärd,
    han är en stor kung över hela jorden.
Han lade nationer under oss,
    folk under våra fötter.
Han utvalde åt oss vår arvedel,
    Jakobs stolthet, som han älskade. Séla

Gud har stigit upp under jubelrop,
    Herren vid trumpeters ljud.
Lovsjung Gud, lovsjung!
    Lovsjung vår kung, lovsjung!
Gud är kung över hela jorden,
    lovsjung honom med en psalm[l].

Gud är kung över folken,
    han sitter på sin helighets tron.
10 Folkens förnäma samlas
    som Abrahams Guds folk.
Jordens mäktiga tillhör Gud,
    han är upphöjd över allt.

Guds stad

48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.

Herren är stor och högt prisad
    i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
Det reser sig vackert och högt,
    hela jordens fröjd,
berget Sion i norr,
    den store kungens stad.
Gud är i dess palats,
    som en tillflykt har han visat sig.

Kungar slöt sig samman,
    tillsammans tågade de fram.
De såg och förvånades,
    de förskräcktes och tog till flykten.
De greps av skräck
    som en barnaföderskas ångest.
Du krossade dem
    som östanvinden krossar skeppen från Tarshish.

Det vi har hört får vi se i härskarornas Herres stad,
    i vår Guds stad.
    Gud upprättar den för evigt. Séla

10 Vi begrundar din nåd, Gud,
    här i ditt tempel.
11 Liksom ditt namn, Gud,
    når ditt lov till jordens ändar.
    Din högra hand är full av rättfärdighet.
12 Sions berg gläder sig,
    Juda städer jublar över dina domslut.

13 Gå runt Sion, vandra omkring det,
    räkna alla dess torn!
14 Lägg märke till dess murar,
    betrakta dess palats
så att ni kan berätta om dem för kommande generationer.

15 Denne Gud är vår Gud alltid och för evigt.
    Han ska leda oss så länge vi lever.

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[m] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13 Men människan i all sin rikedom består inte[n],
    hon är som djuren som förgås.

14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[o]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.[p]

Herrens dom

50 En psalm av Asaf[q].

Gud, Herren Gud, har talat,
    och han kallar på jorden från öster till väster.
Från Sion i dess fullkomliga skönhet
    träder Gud fram i glans.
Vår Gud kommer, han håller inte tyst.
    En uppslukande eld går framför honom
    och en rasande storm omger honom.
Han kallar på himlen där ovan, och på jorden,
    för att döma sitt folk.
”Samla till mig mina fromma,
    som ingår ett förbund med mig genom offer.”
Himlarna förkunnar hans rättfärdighet,
    för Gud är den som dömer. Séla

”Lyssna, mitt folk, jag vill tala!
    Israel, jag vill vittna mot dig.
    Jag är Gud, din Gud.
Jag klagar inte på dina offer eller brännoffer,
    för dem har jag alltid framför mig.
Jag behöver inga tjurar från ditt stall
    eller bockar ur dina fållor,
10 för alla skogens djur är mina,
    likaså boskapen på de tusentals bergen.
11 Jag känner varje fågel i bergen
    och allt levande på marken är mitt.
12 Även om jag var hungrig,
    skulle jag inte säga det till dig,
för hela jorden är min,
    och allt som finns på den.
13 Skulle jag äta kött från tjurar
    och dricka blod från bockar?

14 Offra tacksägelse åt Gud,
    och fullfölj vad du lovat till den Högste.
15 Ropa till mig i nödens tid,
    och jag ska befria dig, och du ska ära mig.”

16 Men till den gudlöse säger Gud:

”Varför rabblar du bara upp mina bud
    och talar om mitt förbund
17 du som hatar vägledning
    och vänder ryggen åt mina ord?
18 När du ser en tjuv, slår du dig ihop med honom,
    och du ger dig i lag med äktenskapsbrytare.
19 Du använder din mun till det onda
    och väver svek med din tunga.
20 Du talar illa om din bror
    och förtalar din mors son.
21 Detta har du gjort, och jag höll mig tyst.
    Du tänkte då att jag var som du.
Men jag tänker gå till rätta med dig
    och låta dig se att jag straffar dig.

22 Lägg märke till detta, ni som glömmer Gud,
    för att jag inte ska slita er i stycken,
    och då kan ingen rädda er längre.
23 Den som offrar tacksägelse ärar mig,
    och den som vandrar på min väg ska jag låta se Guds frälsning.”

Ångerpsalm; en vädjan om nåd, förlåtelse och rening

51 För körledaren. En psalm av David när profeten Natan kom till honom efter att han varit tillsammans med Batseba.

Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta[r].

Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
10 Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den[s] du har krossat få jubla.
11 Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

12 Skapa[t] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
13 Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
14 Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

15 Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
16 Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
17 Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
18 Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

20 Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
21 Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

Sann och falsk trygghet

52 För körledaren. Maskil. Av David, när Doeg från Edom hade berättat för Saul att David gått till Achimeleks hus.

Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.[u]
Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

10 Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
11 Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.

Gudsförnekelsens dårskap

(Ps 14)

53 För körledaren.[v] Mahalát. Maskil.[w] Av David.

Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
    De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
    det finns ingen som gör det goda.

Från himlen ser Gud ner på människorna
    för att se om det finns någon med förstånd,
    någon som frågar efter Gud.
Men alla har vänt sig bort,
    alla är lika korrumperade.
    Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.

Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
    de som äter mitt folk som man äter bröd,
    de som inte ber till Gud?

Men de ska bli skräckslagna,
    när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
    Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
O, att det från Sion kom räddning för Israel!
    När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
    ska Jakob glädja sig och Israel jubla.

En bön om räddning från fienden

54 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David när männen från Sif kom och talade om för Saul att David gömde sig hos dem.

Gud, rädda mig genom ditt namn,
    skaffa mig rätt genom din makt!
Hör min bön, Gud,
    lyssna till mina ord!

Främlingar anfaller mig,
    våldsmän är ute efter mitt liv,
    män som inte bryr sig om Gud. Séla

Men Gud är min hjälpare.
    Herren är mitt stöd.
Låt mina motståndares ondska komma över dem själva,
    förgör dem i din trofasthet.

Jag vill komma med mina frivilliga offer till dig.
    Jag vill prisa ditt namn, Herre, för det är gott.
Han har befriat mig ur all min nöd
    och jag har fått se mina fiender besegrade.

Besvikelse och förtvivlan över en väns svek

55 För körledaren, till stränginstrument. Maskil. Av David.

Lyssna till min bön, Gud!
    Göm dig inte när jag vädjar till dig!
Lyssna till mig och svara mig!
    Mina tankar plågar mig,
    jag har ingen ro,
för fienden väsnas och de gudlösa pressar mig.
    De drar olycka över mig,
    och i vrede anfaller de mig.

Mitt inre fylls av ångest,
    dödsångesten griper mig.
Fruktan och fasa gastkramar mig.
    Jag darrar och är rädd,
    skräcken överväldigar mig.
Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
    så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
Jag skulle flyga långt bort
    till öknen och stanna där.” Séla
Jag skulle skynda mig att söka skydd
    undan detta oväder och denna storm.

10 Herre, förvirra de gudlösa,
    låt dem gräla sinsemellan,
    för jag ser våld och strid i staden.
11 Dag och natt går de omkring den på dess murar.
    Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12 Våldet har tagit överhanden,
    och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.

13 Om det hade varit en fiende som hånat mig,
    hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
    kunde jag ha gömt mig för honom.
14 Men det var du, min jämlike,
    min vän, min förtrogne.
15 Vi gick i underbar gemenskap
    i folkskaran till Guds hus.

16 Låt döden utan varning ta dem,
    låt dem fara levande ner i dödsriket,
    för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17 Men jag vill ropa till Gud,
    och Herren ska rädda mig.
18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
    och han ska lyssna till mig.
19 Han befriar mig och ger mig frid,
    när fienderna anfaller mig,
    hur många mina motståndare än är.
20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
    han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
    och som inte fruktar Gud.

21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
    han våldförde sig på sitt förbund.[x]
22 Hans ord var hala som smör,
    men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
    och ändå ett draget svärd.

23 Lämna din börda till Herren!
    Han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
    De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.

Men jag förtröstar på dig.

Förtröstan på Gud i farans stund

56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[y]

Gud, var nådig mot mig!
    Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
Mina fiender förföljer mig dagen lång,
    många strider mot mig i högmod.

Men när jag är rädd,
    förtröstar jag på dig.
På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
    Vad kan dödliga göra mig?

De försöker alltid förvränga vad jag säger.
    Alla deras planer går ut på att skada mig.
De gör en konspiration och lägger sig på lur,
    de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
Skulle de slippa undan med sin orätt?
    Slå ner folken i din vrede, Gud!

Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
    Samla alla mina tårar i din säck,
    du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
    Därför vet jag att Gud är på min sida.

11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
    Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?

13 Gud, jag har gett dig löften,
    och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
    Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.

Bön om hjälp, tacksägelse

(Ps 108:2-6)

57 För körledaren, ”Fördärva inte”. Miktam,[z] av David, när han på sin flykt från Saul var i grottan.

Var nådig, Gud, var nådig mot mig!
    För till dig tar jag min tillflykt,
under dina vingars skugga tar jag min tillflykt
    tills faran är över.

Jag vill ropa till Gud, den Högste,
    till Gud, som gör allt för mig.[aa]
Han sänder sin hjälp från himlen och räddar mig.
    Han tillrättavisar mina förföljare. Séla
Gud sänder sin nåd och trofasthet.

Jag befinner mig bland lejonen,
    jag ligger bland dem som sprutar ut eld,
människor vilkas tänder är spjut och pilar
    och vilkas tungor är skarpa svärd.

Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

De lägger ut nät för mina fötter,
    och jag böjs ner.
De gräver en grop där jag ska gå,
    men de faller själva ner i den. Séla

Mitt hjärta är orubbligt, Gud,
    mitt hjärta är orubbligt.
    Jag vill sjunga och spela.
Vakna upp, min ära[ab]!
    Vakna upp, harpa och lyra!
    Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 Herre, jag vill prisa dig bland folken,
    inför alla människor vill jag sjunga lovsång till dig.
11 Din nåd är stor,
    ända upp till himlen når den,
    din trofasthet upp till skyarna.

12 Gud, du är upphöjd över himlen!
    Visa din höghet över hela jorden!

Gud dömer

58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.

Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[ac]?
    Dömer ni rätt, ni människobarn?
Nej, innerst inne smider ni onda planer,
    och med era händer förbereder ni våld i landet.

De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
    sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
De har gift som är som ormgift.
    De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
som inte lyssnar till ormtjusaren,
    hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.

Krossa tänderna i deras mun, Gud,
    bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
    och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[ad]
Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
    och som ett dödfött barn,
    låt dem aldrig få se solen.

Footnotes:

  1. 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.
  2. 42:1 Se not till 32:1.
  3. 42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare.
  4. 44:20 Uttrycket kan vara ett talesätt för att beskriva ödeläggelse och förstörelse.
  5. 45:0 Messiansk, jfr v. 7f. och Heb 1:8f.
  6. 45:1 enligt Shoshannim kan betyda ungefär till/enligt Liljorna(s melodi), men det kan också vara ett namn, möjligen Susa. Maskil, se not till 32:1.
  7. 45:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  8. 45:8 Eller: Därför har Gud, din Gud, smort dig.
  9. 45:13 Dotter av Tyros kan tolkas syfta på en prinsessa från Tyros eller befolkningen av Tyros.
  10. 45:13 Eller: Dotter av Tyros, till dig kommer de rika i folket med gåvor och vädjar till din välvilja.
  11. 46:1 Betyder till unga kvinnor, kanske en musikalisk term eller benämning på en känd sång.
  12. 47:8 Här finns ordet maskil, vars betydelse inte är känd (se not till 32:1).
  13. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  14. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  15. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  16. 49:21 Se v. 13 med not.
  17. 50:1 Ledare för levitiska tempelmusiker, se 1 Krön 25:1f.; 2 Krön 5:12.
  18. 51:8 Grundtextens innebörd är osäker; det stängda skulle vara en mer ordagrann översättning.
  19. 51:10 Ordagrant: de ben; ben (skelett) stod ofta för människans kropp eller person.
  20. 51:12 Skapa är samma verb som används t.ex. i 1 Mos 1:1 och som bara kan ha Gud som subjekt; innebörden anses ofta vara skapelse ur intet, i detta fall ber alltså psalmisten om ett totalt nytt hjärta (sinne).
  21. 52:3 Sambandet mellan versens första och andra del är svår att se och grundtextens exakta innebörd osäker. Poängen tycks dock vara att när fienden hotar psalmisten är Guds nåd alltid hans trygghet.
  22. 53:1 Psalm 53 är till en stor del identisk med Psalm 14. Här används dock ”Gud”, i stället för gudsnamnet (översatt ”Herren”) i Psalm 14, och v. 6 skiljer sig något.
  23. 53:1 Det är okänt vad Mahalát betyder, liksom Maskil (se not till 32:1), men antagligen är det också en musikalisk term eller anvisning, möjligen ett instrument.
  24. 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
  25. 56:1 Den stilla, avlägsna duvan kan antas ha varit en känd sång, medan betydelsen av miktam är okänd; bl.a. har försoningspsalm föreslagits.
  26. 57:1 Fördärva inte kan antas ha varit en känd sång. Betydelsen av miktamär okänd.
  27. 57:3 Grundtextens innebörd är osäker i versens senare del.
  28. 57:9 Ordagrant: ja, min ära.Det hebreiska ordet syftar på någonting tungt, högt, magnifikt, vördnadsväckande och kan här kanske också tolkas som helhjärtenhet: Jag vill sjunga och spela av hela min själ/av hela mitt hjärta.
  29. 58:2 Det hebreiska ordets betydelse är okänd och ledare (eller gudar) är bara en tänkbar tolkning. En annan möjlig tolkning är när ni tiger.
  30. 58:8 Grundtextens innebörd är osäker.
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible) (NUB)

Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes