Förtröstan under förföljelse

56 (A) För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[a].

Förbarma dig över mig, Gud,
        för människor jagar min själ.
    Ständigt angriper de
        och tränger mig,
(B) ständigt jagar mina förföljare mig.
    Många angriper mig i högmod.

När fruktan fyller mig
    litar jag på dig.
(C) På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud litar jag
        och fruktar inte.
    Vad kan människor göra mig?

Ständigt förvränger de mina ord,
    alla deras tankar
        går ut på att skada mig.
(D) De gaddar ihop sig,
        de ligger på lur,
    de vaktar på mina steg
        och vill ta mitt liv.
(E) Skulle de räddas i sin ondska?
    Nej, slå ner folken
        i din vrede, Gud!

(F) Du håller räkning
        på min flykts dagar[b].
    Samla mina tårar i ditt kärl[c],
        för de står i din bok.
10 Mina fiender ska vika tillbaka
        när jag ropar till dig.
    Detta vet jag,
        för[d] Gud är med mig.
11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 (G) på Gud litar jag
        och fruktar inte.
    Vad kan människor göra mig?

13 (H) Jag har gett löften till dig, Gud,
    och jag ska uppfylla dem
        med tackoffer.
14 (I) Du har räddat min själ från döden
        och mina fötter från fall,
    så att jag kan vandra inför Gud
        i de levandes ljus.

Read full chapter

Footnotes

  1. 56:1 när filisteerna grep honom i Gat   Se 1 Sam 21:10f och Ps 34.
  2. 56:9 min flykts dagar   Annan översättning: "mitt elände".
  3. 56:9 kärl   Täta skinnsäckar var behållare för vätskor, t ex vin (Matt 9:17) eller mjölk (Dom 4:19).
  4. 56:10 för   Annan översättning: "att".

Förtröstan på Gud i farans stund

56 För körledaren, efter ”Den stilla, avlägsna duvan”. Av David, miktam, när filistéerna grep honom i Gat.[a]

Gud, var nådig mot mig!
    Jag är hela tiden förföljd och förtryckt.
Mina fiender förföljer mig dagen lång,
    många strider mot mig i högmod.

Men när jag är rädd,
    förtröstar jag på dig.
På Gud, vars ord jag prisar,
    på Gud förtröstar jag,
jag är inte rädd.
    Vad kan dödliga göra mig?

De försöker alltid förvränga vad jag säger.
    Alla deras planer går ut på att skada mig.
De gör en konspiration och lägger sig på lur,
    de vaktar på mina steg och vill ta mitt liv.
Skulle de slippa undan med sin orätt?
    Slå ner folken i din vrede, Gud!

Du har hållit räkning på hur jag har irrat omkring.
    Samla alla mina tårar i din säck,
    du har ju antecknat dem i din bok.
10 Mina fiender ska vända när jag ropar till dig.
    Därför vet jag att Gud är på min sida.

11 På Gud, vars ord jag prisar,
    Herren, vars ord jag prisar,
12 på Gud förtröstar jag.
    Jag är inte rädd,
för vad kan människor göra mig?

13 Gud, jag har gett dig löften,
    och jag vill ge dig tackoffer.
14 För du har räddat mig undan döden och mina steg från fall.
    Därför får jag vandra inför Gud i livets ljus.

Read full chapter

Footnotes

  1. 56:1 Den stilla, avlägsna duvan kan antas ha varit en känd sång, medan betydelsen av miktam är okänd; bl.a. har försoningspsalm föreslagits.