Han ligger på lur vid gårdarna,
    han vill döda den oskyldige i smyg,
        hans ögon spanar
            efter den olycklige.
(A) Han lurar dold
        som ett lejon i sitt snår,
    han lurar för att gripa den svage,
        han griper den svage
            och drar in honom i sitt nät.
10 (B) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
        och de olyckliga faller i hans klor.
11 (C) Han säger i sitt hjärta:
    "Gud glömmer,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!
    Gud, lyft din hand,
        glöm inte de svaga!
13 (D) Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga i sitt hjärta
        att du inte ställer till svars?
14 (E) Du ser det,
    du ser olycka och sorg
        för att ta det i din hand.
    Den olycklige lämnar sig åt dig,
        du är den faderlöses hjälpare.
15 (F) Bryt den ondes och gudlöses arm,
    gör upp med hans gudlöshet
        tills du inte ser den mer!

16 (G) Herren är kung
        i evigheters evighet,
    hedningar försvinner
        ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
        Herre,
    du styrker deras hjärtan,
        du vänder ditt öra till dem
18 (H) för att ge den faderlöse
        och förtryckte rätt.
    Människor komna av jord
        ska aldrig mer sprida skräck.

Read full chapter

Han lägger sig i bakhåll vid gårdarna
    och vill lönnmörda den oskyldige.
Hans ögon följer den värnlöse.
    Han ligger i bakhåll, gömd, som lejon,
och väntar på att få kasta sig över den hjälplöse
    och dra in honom i sitt nät.
10 De värnlösa krossas, de kollapsar
    och faller av hans styrka.[a]
11 Han säger för sig själv:
    ”Gud har glömt det,
    han döljer sitt ansikte och ser det aldrig.”

12 Herre, res dig! Gud, lyft din hand!
    Glöm inte de förtryckta!
13 Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga för sig själv:
    ”Han ställer mig inte till svars?”
14 Herre, du ser ofärden och plågan.
    Du lägger märke till det, du tar det i din hand.
Den värnlöse överlämnar sin sak åt dig,
    du hjälper den faderlöse.[b]
15 Krossa den gudlöses och ondes makt!
    Ställ honom till svars för sin ondska,
    så att den inte finns mer.

16 Herren är kung, alltid och för evigt.
    De främmande folken försvinner från hans land.
17 Herre, du hör de förtrycktas längtan,
    du ger dem nytt mod och lyssnar till dem.
18 Du ger de faderlösa och förtryckta rätt,
    så att ingen som är av jord längre kan skrämma dem.[c]

Read full chapter

Footnotes

  1. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 10:14 Grundtextens innebörd är delvis osäker i denna vers.
  3. 10:18 Grundtextens innebörd är osäker. Tanken kan också vara att ingen ska behöva fly ut ur landet i skräck.

Domsord över förtryckare

(A) Ve dem som tänker ut fördärv

    och planerar ondska
        på sin bädd.
    När morgonen gryr
        sätter de planerna i verket,
    för det står i deras makt.

Read full chapter

Domsord över de hänsynslösa och falska

Ve dem som tänker ut orätt
    och gör upp onda planer när de ligger i sin bädd!
När morgonen gryr
    genomför de det,
för det står i deras makt att göra det.

Read full chapter