Herre, min Gud, du är hög och stor,
    du är klädd i majestät och prakt!
² Han sveper sig i ljus som en klädnad,
    som en tältduk har han spänt upp himlen.
³ Över vattnen har han timrat sina salar.
    Molnen är hans vagnar,
    och han rider på vindens vingar.
⁴ Han gör vindarna till sina budbärare
    och eldslågorna till sina tjänare.

⁵ Han har lagt en fast grund för jorden,
    så att den aldrig kan rubbas.
⁶ Du bredde ut djupet som en klädnad över den,
    och vattnen stod över bergstopparna.
⁷ De flydde vid din tillrättavisning,
    vid ditt dunder tog de till flykten.
⁸ Bergen reste sig,
    och i dalarna fick vattnen den plats du bestämde åt dem.
⁹ Du satte en gräns för dem,
    och de ska aldrig mer översvämma jorden.

¹⁰ Du lät källor springa fram i dalarna,
    och de vällde fram mellan bergen.
¹¹ De ger djuren vatten att dricka.
    Där släcker vildåsnorna sin törst,
¹² Vid dem bygger himlens fåglar sina bon
    och låter sin sång höras från trädens grenar.
¹³ Du sänder regn från dina salar över bergen,
    och jorden mättas med dina goda gåvor.
¹⁴ Du låter gräset växa upp åt boskapen
    och örter åt människan att odla.
Så växer det fram mat ur jorden
¹⁵ och vin som gör människan glad,
    olja som får hennes ansikte att skina
    och bröd som ger henne styrka.
¹⁶ Herrens träd blir väl vattnade,
    Libanons cedrar, som han planterade.
¹⁷ Där bygger fåglarna sina nästen,
    och hägern håller till bland cypresserna.
¹⁸ De höga bergen tillhör stengetterna,
    och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.

¹⁹ Månen är gjord för att bestämma tider,
    och solen vet när den ska gå ner.
²⁰ Du sänder mörkret och natten kommer,
    då alla skogens djur myllrar fram.
²¹ Då ryter de unga lejonen efter rov
    och begär sin mat av Gud.
²² Men när solen går upp
    drar de sig tillbaka till sina hålor för att lägga sig.
²³ Då går människan till sitt arbete,
    där hon arbetar tills kvällen kommer.

²⁴ Herre, hur många är inte dina verk!
    I vishet har du gjort alltsammans,
    och jorden är full av dina skapelser.
²⁵ Där finns det stora och vida havet,
    som myllrar av otaliga livsformer,
    av både stora och små djur.
²⁶ Där stävar fartygen fram,
    och där leker Leviatan,
    som du format.

²⁷ Alla väntar de på dig,
    att du ska ge dem deras föda i rätt tid.
²⁸ Du ger dem, och de samlar in.
    Du öppnar din hand,
    och de äter och blir mätta.
²⁹ Men om du vänder dig bort från dem
    blir de förskräckta.
När du tar deras livsande ifrån dem
    dör de och blir åter jord.
³⁰ Du sänder din Ande,
    och nytt liv skapas.
    Du förnyar jorden.

³¹ Må Herrens ära bestå i evighet!
    Må Herren glädja sig över sina verk!
³² Han ser på jorden, och den bävar,
    han rör vid bergen, och de ryker.

³³ Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever.
    Jag vill prisa min Gud så länge jag är till.
³⁴ Må mina tankar behaga honom,
    jag vill glädjas i Herren.
³⁵ Låt syndarna förgås från jorden
    och de onda inte längre få finnas till!

Lova Herren, min själ.

Halleluja^[a]!