38 [a]Han välsignade dem
        och de blev många,
    han lät inte deras boskap bli färre.

39 [b]Sedan blev de färre
    och tyngdes av förtryck,
        olyckor och bekymmer.
40 [c]Han öste förakt över furstarna
    och lät dem irra i väglös ödemark,
41 [d]han upphöjde den fattige
        ur eländet
    och förökade familjerna
        som hjordar.
42 [e]De ärliga ser det och gläds,
    all ondska måste tiga.

43 [f]Den som är vis bör ta till sig detta
    och tänka på Herrens
        nådegärningar.

Read full chapter

38 Han välsignar dem, och de får många barn.
    Han låter inte heller deras boskapshjordar minska.

39 Om de blir färre, blir förödmjukade[a]
    och nedtryckta av bekymmer och sorg,
40 öser han olycka över härskarna
    och låter dem irra omkring i en väglös öken.
41 Men han lyfter de fattiga ur deras förtryck
    och låter deras familjer föröka sig som hjordar.
42 De rättsinniga ser det och gläder sig,
    medan all ondska måste tiga.

43 Den som är vis bör lägga detta på minnet
    och tänka på Herrens nådegärningar.

Read full chapter

Footnotes

  1. 107:39 Hebreiskans tempusform här och t.o.m. vers 42 kan betyda både något som redan hänt eller något som pågår nu.