Psaltaren 109:17-31
Svenska Folkbibeln 2015
17 Han älskade förbannelse
och den drabbade honom,
han ville inte ha välsignelse
och den flydde från honom.
18 Han bar förbannelse som sin dräkt,
och den trängde in
som vatten i hans inre
och som olja i hans ben.
19 Låt den bli som hans mantel
att svepa sig i,
som ett bälte att ständigt
spänna om sig.
20 Detta är mina anklagares lön
från Herren,
till dem som talar ont mot min själ.
21 [a]Men du, Herre min Herre,
hjälp mig för ditt namns skull!
Din nåd är god, rädda mig,
22 för jag är svag och fattig,
mitt hjärta är genomborrat
i mitt inre.
23 [b]Jag försvinner som skuggan
om kvällen,
jag skakas bort som en gräshoppa.
24 Mina knän vacklar av fasta,
min kropp tappar sitt hull.
25 [c]Jag har blivit till åtlöje för dem,
de ser mig och skakar på huvudet.
26 Hjälp mig, Herre min Gud!
Fräls mig efter din nåd,
27 så att de förstår att det är din hand,
att du, Herre, har gjort det.
28 De förbannar, men du välsignar.
De reser sig men måste skämmas,
och din tjänare gläds.
29 [d]Låt mina anklagare
bli klädda i vanära
och svepta i sin skam
som i en mantel.
30 [e]Jag vill tacka Herren
om och om igen med min mun
och prisa honom bland de många,
31 [f]för han står på den fattiges
högra sida
för att frälsa honom
från dem som dömer hans själ.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation