Lovsång för räddning ur dödsfara

116 [a]Jag älskar Herren,
    för han hör min röst,
        mitt rop om nåd.
Han har vänt sitt öra till mig,
    hela mitt liv
        ska jag åkalla honom.
[b]Dödens band omslöt mig,
        dödsrikets ångest grep mig,
    jag var i nöd och förtvivlan.
Men jag åkallade Herrens namn:
    "O, Herre, rädda min själ!"

[c]Herren är nådig och rättfärdig,
    vår Gud är barmhärtig.
Herren bevarar de enkla,
    jag var i nöd och han frälste mig.
[d]Vänd om till din ro, min själ,
    för Herren har varit god mot dig.
[e]Du har räddat min själ från döden,
    mitt öga från tårar, min fot från fall.
Jag ska vandra inför Herren
    i de levandes land.
10 [f]Jag tror, därför talar jag,
    jag som plågades svårt,
11 [g]jag som sade i min ångest:
    "Alla människor sviker[h]."

12 Hur ska jag återgälda Herren
    alla hans välgärningar mot mig?
13 Jag vill höja frälsningens bägare
    och åkalla Herrens namn,
14 [i]jag vill uppfylla
    mina löften till Herren
        inför hela hans folk.

15 [j]Dyrbar i Herrens ögon
    är hans trognas död.
16 O, Herre, jag är ju din tjänare,
    jag är din tjänare,
        din tjänarinnas son.
    Du har lossat mina band.
17 [k]Åt dig vill jag offra lovets offer
    och åkalla Herrens namn,
18 jag vill uppfylla
    mina löften till Herren
        inför hela hans folk,
19 i gårdarna till Herrens hus,
    mitt i dig, Jerusalem.
        Halleluja!