Ve mig som bor i Mesheks land,
    som lever bland Kedars hyddor![a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 120:5 Mesheks land … Kedars hyddor   Avlägsna folk i östra Turkiet respektive Arabien.

Ve mig som bor i Meshek
    och lever bland Kedars tält!

Read full chapter

Ett onaturligt avfall

13 (A) Därför säger Herren så:
    Fråga bland hednafolken:
        Vem har hört något sådant?
    Hemska saker har hon gjort,
        jungfrun Israel[a].
14 Försvinner Libanons snö[b]
        från fältens klippor?
    Sinar de friska vattnen
        som flödar fjärran ifrån?

15 (B) Men mitt folk har glömt mig
        och tänder rökelse åt avgudar,
    som har fått dem på fall
        på deras vägar,
            de urgamla vägarna.
    De slår in på obanade vägar
        och stigar.
16 (C) Så blir deras land öde
        och ständigt utsatt för hån.
    Alla som går förbi ska förundra sig
        och skaka på huvudet.
17 Som en östanvind
        ska jag skingra dem för fienden.
    Jag ska vända ryggen åt dem
        och inte ansiktet
    på deras olyckas dag.

18 (D) Men de sade: ”Kom, vi tänker ut planer mot Jeremia. För prästerna ska inte komma till korta med sin undervisning, inte den vise med sitt råd eller profeten med sitt ord. Kom, vi fäller honom med våra tungor och struntar i alla hans ord.”

Vädjan om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig
    och hör vad mina motståndare
        säger.
20 (E) Ska gott få lönas med ont?
    De har grävt en grop
        för att ta mitt liv!
    Tänk på hur jag har stått
        inför ditt ansikte
            och manat gott för dem
    för att vända bort din vrede
        från dem.

21 (F) Överlämna därför deras barn
        åt svälten
    och utlämna dem själva
        åt svärdet,
    så att deras hustrur
        blir barnlösa och änkor,
    deras män dödade av pesten
        och deras unga män slagna
            med svärd i striden.
22 Låt sorgerop höras från deras hus
    när du plötsligt skickar rövarband
        över dem,
    för de grävde en grop
        för att fånga mig
    och lade ut snaror för mina fötter.
23 (G) Men du, Herre, känner
        alla deras planer att döda mig.
    Förlåt dem inte deras missgärning
        och utplåna inte deras synd.
    Låt dem komma på fall inför dig.
        Grip in mot dem
            på din vredes dag.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:13 jungfrun Israel   Hebr. betulá används om en ung flicka som bor hos sin far och står under hans överinseende (jfr 5 Mos 22:21).
  2. 18:14 Libanons snö   Svårtolkad vers. Libanons högsta bergstoppar är i dag snötäckta nästan hela året.

Folkets avfall och dom

13 Därför säger Herren:

”Fråga bland folken:
    ’Vem har hört något sådant?
Fruktansvärt är det
    som jungfrun Israel har gjort.
14 Ska snön från Libanons berg
    försvinna från dess sluttningar?
Ska de friska strömmarna
    från avlägsna källor torka ut?[a]
15 Mitt folk har glömt mig
    och tänder rökelse åt värdelösa avgudar,
som fått dem att snubbla och falla på sina vägar,
    på de urgamla stigarna,
    och gå in på obanade stigar.’
16 Så ska deras land bli ödelagt
    och utsatt för ständigt hån.
Alla som passerar genom det
    ska förvåna sig
och skaka på huvudet.
17     Som östanvinden
ska jag förskingra dem framför fienden.
    Jag ska vända dem ryggen, inte ansiktet,
i deras olyckstid.

18 Då sa de: ’Kom, så gör vi upp planer mot Jeremia. För prästernas undervisning av lagen går inte förlorad, inte heller de visas råd och profeternas ord.[b] Kom, så förtalar vi honom, vi struntar i vad han säger.’ ”

Jeremia ber om Guds ingripande

19 Herre, lyssna på mig!
    Hör vad mina motståndare säger!
20 Ska gott lönas med ont?
    De har grävt en grop för mig.
Tänk på hur jag stått inför dig
    och talat väl för dem
för att vända bort din vrede från dem.
21     Låt därför deras barn svälta ihjäl,
och överlämna dem själva åt svärdet.
    Låt deras hustrur bli änkor och barnlösa,
deras män dö i epidemier
    och deras unga män dödas med svärd i strid.
22 Låt skrik höras från deras hus,
    när du plötsligt låter rövare anfalla dem.
De har grävt en grop som de vill fånga mig i,
    och de har lagt ut snaror där jag ska gå.
23 Herre, du känner till
    hur de planerar att mörda mig.
Förlåt inte deras brott
    och utplåna inte deras synd.
Låt dem ligga slagna inför dig,
    och ingrip mot dem i din vrede.

Read full chapter

Footnotes

  1. 18:14 Grundtextens innebörd är osäker.
  2. 18:18 Grundtextens exakta innebörd är osäker och satsen kan tolkas på olika sätt. undervisning av finns inte i grundtexten, bara lagen från prästen.