Glädjen i att gå till Herrens hus

122 [a]En pilgrimssång av David.

Jag gladdes när man sade till mig:
    "Vi ska gå till Herrens hus."
Våra fötter står
    i dina portar, Jerusalem.
[b]Jerusalem, du välbyggda stad
    som tätt sluter sig samman!
[c]Dit drar stammarna upp,
        Herrens stammar,
    som ett vittnesbörd för Israel
        att prisa Herrens namn.
[d]Där står domarsäten,
    troner för Davids hus.

Be om frid för Jerusalem!
    Låt dem som älskar dig vara trygga.
Låt det råda frid inom dina murar,
    trygghet i dina borgar.
För mina bröders och vänners skull
    vill jag önska dig frid,
för Herren vår Guds hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Bön om fred för Jerusalem

122 En vallfartssång. Av David.

Jag blev glad när man sa till mig:
    ”Kom, så går vi till Herrens hus.”
Nu står vi i dina portar, Jerusalem,

Jerusalem, du väluppförda stad,
    där husen står tätt intill varandra.[a]
Dit går stammarna upp,
    Herrens stammar
– det är en förordning åt Israel – 
    för att prisa Herren.
För där står domstolar,
    troner för Davids kungahus.

Be om fred för Jerusalem!
    Låt det gå väl för alla som älskar dig.
Låt friden härska innanför dina murar
    och tryggheten i dina palats.
För mina bröders och vänners skull
    ber jag om fred för dig.
För Herrens, vår Guds, hus skull
    vill jag söka ditt bästa.

Footnotes

  1. 122:3 Grundtextens innebörd är osäker.