Till dig, Herre, ropar jag.
    Min klippa, var inte stum
        mot mig!
    Om du är tyst mot mig,
        blir jag som de
            som går ner i graven.
^2 (B) Hör min bön om nåd
        när jag ropar till dig,
    när jag lyfter mina händer
        mot det allra heligaste
            i din helgedom.

^3 (C) Släpa inte bort mig
        med gudlösa och förbrytare,
    med dem som talar vänligt
        med sin nästa
    men har ondska i sitt hjärta.
^4 (D) Löna dem för deras handlingar,
        för deras onda gärningar.
    Löna dem för deras händers verk,
        ge dem för det de har gjort,
^5 (E) för de bryr sig inte om
    Herrens gärningar,
        hans händers verk.
    Därför ska han riva ner dem
        och inte bygga upp dem.

⁶ Lovad är Herren,
    för han har hört mina böner
        om nåd!
^7 (F) Herren är min styrka
        och min sköld.
    På honom litar mitt hjärta,
        jag får hjälp
            och mitt hjärta jublar.
    Honom vill jag tacka
        med min sång.

^8 (G) Herren är sitt folks styrka,
    han är ett frälsningens värn
        för sin smorde.
^9 (H) Fräls ditt folk
        och välsigna din arvedel!
    Var deras herde
        och bär dem för evigt.