23 (A) Jag sade i min ångest:
        "Jag är avskuren från dina ögon!"
    Men du hörde min bön om nåd
        när jag ropade till dig.

Read full chapter

23 Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”
    Men du hörde mina böner,
när jag ropade till dig om hjälp.

Read full chapter

46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:46 Ps 22:2. Psalmen skildrar Messias lidande och uppståndelse. Jesus citerar dess titelvers på folkspråket arameiska och inte på hebreiska.

46 Och när klockan var runt tre ropade Jesus med hög röst: ”Eli, Eli, lema sabachtani?” (det betyder: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?”).[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:46 Jesus citerar Ps 22:2 på arameiska.

50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[a]

Read full chapter

Footnotes

  1. 27:50 gav upp andan   Annan översättning: "gav ifrån sig Anden" (jfr Luk 23:46, Joh 19:30).

50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

Read full chapter

33 Han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes, och han greps av bävan och ångest 34 (A) och sade till dem: "Min själ är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna här och vaka."

35 Han gick lite längre fram och föll ner på marken och bad att om möjligt få bli förskonad från denna stund. 36 (B) Han sade: "Abba[a], Far! Allt är möjligt för dig. Ta den här bägaren ifrån mig. Men inte som jag vill, utan som du vill."

37 När Jesus kom tillbaka fann han att de sov. Då sade han till Petrus: "Simon, sover du? Kunde du inte vaka en enda timme? 38 (C) Vaka och be att[b] ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." 39 Han gick bort igen och bad med samma ord.

40 När han kom tillbaka fann han återigen att de sov. Deras ögon var tunga av sömn, och de visste inte vad de skulle svara honom.

41 Sedan kom han tillbaka för tredje gången och sade till dem: "Sover ni än och vilar er?[c] Det räcker, stunden har kommit. Nu överlämnas Människosonen i syndarnas händer. 42 Res på er, nu går vi. Han som förråder mig är här."

Jesus fängslas

43 (D) Medan han ännu talade kom Judas, en av de tolv, och med honom en folkhop med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste. 44 Förrädaren hade avtalat ett tecken med dem och sagt: "Den jag kysser är det. Grip honom och för bort honom under säker bevakning." 45 När Judas kom, gick han genast fram till Jesus och sade: "Rabbi!" och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom.

47 (E) Men en av dem som stod bredvid drog sitt svärd och slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom örat. 48 (F) Och Jesus sade till dem: "Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att gripa mig. 49 Jag har varit hos er i templet varje dag och undervisat utan att ni grep mig. Men Skrifterna skulle uppfyllas." 50 (G) Då övergav alla honom och flydde.

51 En ung man, klädd i ett linneskynke[d] över bara kroppen, följde efter Jesus. Honom grep de tag i, 52 men han lämnade linneskynket kvar och flydde därifrån naken.

Jesus inför Stora rådet

53 (H) De förde Jesus till översteprästen, och där samlades alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda.[e] 54 Petrus följde efter Jesus på avstånd ända in på översteprästens gård. Där satt han sedan bland rättstjänarna och värmde sig vid elden.

55 (I) Översteprästerna och hela Stora rådet försökte få fram ett vittnesmål mot Jesus för att kunna döma honom till döden, men de fann inget. 56 Många vittnade falskt mot honom, men deras vittnesmål stämde inte överens[f]. 57 Då trädde några fram och vittnade falskt mot honom och sade: 58 (J) "Vi har hört honom säga: Jag ska riva ner det här templet som är gjort av människohand, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är gjort av människohand." 59 Men inte heller denna gång stämde deras vittnesmål överens.

60 Då reste sig översteprästen och steg fram och frågade Jesus: "Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?" 61 (K) Men Jesus var tyst och svarade inte. Återigen frågade översteprästen honom: "Är du Messias, den Välsignades son?" 62 (L) Jesus svarade: "Jag Är[g]. Och ni ska få se[h] Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln."

63 Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: "Behöver vi några fler vittnen?[i] 64 (M) Ni har hört hädelsen! Vad anser ni?" Alla dömde honom skyldig till döden. 65 (N) Några började spotta på honom, täckte över hans ansikte och slog honom med knytnävarna och sade: "Profetera!" Och rättstjänarna tog emot honom med slag i ansiktet.

Petrus förnekar Jesus

66 (O) Medan Petrus var nere på gården kom en av översteprästens tjänsteflickor dit. 67 När hon fick se Petrus där han satt och värmde sig, såg hon på honom och sade: "Du var också med den där Jesus från Nasaret." 68 Men han nekade: "Jag vet inte vad du pratar om, jag förstår inte." Han gick ut på yttergården. Då gol tuppen.[j]

69 Tjänsteflickan såg honom och sade igen till dem som stod där: "Han är en av dem." 70 Men Petrus nekade igen. Strax därefter sade de som stod där återigen till Petrus: "Visst är du en av dem. Du är ju galilé!" 71 Men han började förbanna och svära: "Jag känner inte den där mannen som ni talar om!" 72 Och strax gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg orden som Jesus hade sagt till honom: "Innan tuppen gal två gånger ska du tre gånger förneka mig." Och han brast i gråt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:36 Abba   Arameiska för "far", ett förtroligt tilltalsord (jfr Rom 8:15, Gal 4:6).
  2. 14:38 be att   Annan översättning: "be så att".
  3. 14:41 Sover ni än och vilar er?   Annan översättning: "Sov ni vidare och vila er!".
  4. 14:51 linneskynke   Ett löst sittande sovplagg.
  5. 14:53 alla översteprästerna   Se not till Matt 2:4, Luk 3:2.
  6. 14:56 deras vittnesmål stämde inte överens   Det krävdes två samstämmiga vittnesmål för att dödsstraff skulle kunna utdömas (5 Mos 17:6, 19:15). För rättssäkerhetens skull förhördes vittnena vanligtvis separat.
  7. 14:62 Jag Är   Anspelning på det högsta gudsnamnet Jhvh, "Jag Är" (jfr 2 Mos 3:14, Joh 8:24 med not).
  8. 14:62 seMänniskosonen sitta på Maktens högra sida och komma bland himlens moln   Med dessa ord identifierar sig Jesus, den jordiske Människosonen (Matt 26:45 etc), med den gudomliga Messiasgestalten i Dan 7:13 och Ps 110:1.
  9. 14:63 rev … sönder sina kläder   Ett uttryck för fasa och sorg (jfr t ex 1 Mos 37:29). Enligt lagen var översteprästen förbjuden att göra så (3 Mos 21:10).
  10. 14:68 Då gol tuppen   Vissa handskrifter saknar dessa ord.

33 men han tog med sig Petrus, Jakob och Johannes.

Han greps nu av bävan och ångest, 34 och han sa till dem: ”Jag är djupt bedrövad, ända till döds. Stanna kvar här och vaka.”

35 Sedan gick han lite längre bort och föll ner på marken, och han bad till sin Fader att få slippa denna stund, om det var möjligt. 36 ”Abba, Fader”[a], sa han, ”allt är möjligt för dig. Låt mig slippa denna bägare[b]. Men låt det inte bli som jag vill utan som du vill.”

37 Sedan kom han tillbaka och hittade dem sovande. Han sa till Petrus[c]: ”Simon, sover du? Klarade du inte att hålla dig vaken en enda timma? 38 Vaka och be så att ni inte faller för frestelsen. Anden är villig, men kroppen är svag.”

39 Så gick han bort och bad med samma ord. 40 Men när han kom tillbaka, fann han dem åter sovande. De kunde inte hålla ögonen öppna, och de visste inte vad de skulle säga.

41 När han kom tillbaka till dem för tredje gången sa han: ”Ja, ni sover och vilar er fortfarande. Men nu räcker det! Nu är stunden inne, och Människosonen ska överlämnas i syndarnas händer. 42 Res er upp, så går vi härifrån! Här kommer han som ska förråda mig.”

Jesus blir förrådd och arresterad

(Matt 26:47-56; Luk 22:47-50; Joh 18:3-11)

43 Medan Jesus fortfarande talade kom Judas, en av de tolv, tillsammans med en folkhop beväpnad med svärd och klubbor. De var utsända av översteprästerna och de skriftlärda och folkets ledare. 44 Förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: ”Den man som jag hälsar med en kyss är det. Grip honom och för bort honom under bevakning.”

45 Judas gick direkt till Jesus och sa: ”Rabbi[d]”, och kysste honom. 46 Då grep de Jesus och höll fast honom. 47 Men en av dem som stod där drog sitt svärd och högg örat av översteprästens tjänare.

48 Jesus frågade dem: ”Som mot en farlig brottsling har ni kommit med svärd och klubbor för att gripa mig! 49 Varje dag har jag varit tillsammans med er i templet och undervisat utan att ni har gripit mig. Men Skriften måste gå i uppfyllelse.”

50 Då övergav alla honom och flydde. 51 Men en ung man, som bara hade ett linneskynke på sig, följde efter Jesus. Och när man försökte gripa honom, 52 lämnade han skynket och sprang därifrån naken.

Jesus förhörs av det judiska rådet

(Matt 26:57-68; Luk 22:54-55; 22:63-71; Joh 18:12-13; 18:19-24)

53 De förde nu Jesus till översteprästen, där alla översteprästerna och folkets ledare och de skriftlärda hade samlats. 54 Petrus följde efter på avstånd, ända in på översteprästens gård. Där slog han sig sedan ner bland tjänarna och värmde sig vid elden.

55 Översteprästerna och hela det judiska rådet[e] försökte hitta vittnesberättelser som skulle räcka för att döma Jesus till döden. Men de hittade inga. 56 Många vittnade falskt, men vittnena sa hela tiden emot varandra. 57 Till sist kom några med detta falska vittnesmål mot honom: 58 ”Vi har hört honom säga: ’Jag ska riva ner det här templet, som är byggt av människor, och på tre dagar bygga upp ett annat som inte är byggt av människor.’ ” 59 Men inte heller på den punkten stämde deras vittnesbörd överens.

60 Då reste sig översteprästen upp inför rådet och sa till Jesus: ”Svarar du inte på vad de vittnar mot dig?” 61 Men Jesus teg och svarade ingenting.

Då ställde översteprästen ännu en fråga: ”Är du Messias, den Välsignades Son?”

62 ”Ja, det är jag”, svarade Jesus, ”och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himlens moln.[f]

63 Då slet översteprästen sönder sina kläder och ropade: ”Vi behöver väl inga fler vittnen! 64 Ni har själva hört hädelsen. Vad anser ni?” Alla ansåg att han förtjänade döden.

65 Sedan började några att spotta på honom, och de band för hans ögon och slog honom med knytnävarna och sa: ”Visa att du är en profet![g]” Och tjänarna gav honom örfilar.

Petrus förnekar att han känner Jesus

(Matt 26:69-75; Luk 22:54-62; Joh 18:15-18; 18:5-27)

66 Under tiden väntade Petrus nere på gårdsplanen. En av översteprästens tjänsteflickor kom då dit 67 och fick syn på Petrus som satt och värmde sig vid elden. Hon stirrade på honom och sa sedan: ”Du var också tillsammans med den där Jesus från Nasaret.” 68 Men Petrus nekade: ”Jag vet inte ens vad du pratar om!” Sedan gick han ut till den yttre gården. Och just då gol tuppen.[h]

69 Efter en stund fick tjänsteflickan syn på honom där och sa än en gång till dem som stod runt omkring: ”Han är också en av dem!” 70 Men Petrus nekade igen.

Lite senare sa de som stod där till Petrus: ”Visst är du en av dem. Du kommer ju också från Galileen.” 71 Men Petrus svor, och lovade dyrt och heligt: ”Jag känner inte den där mannen som ni talar om!” 72 Och i samma stund gol tuppen för andra gången.

Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal två gånger ska du förneka mig tre gånger.” Och han brast i gråt.

Read full chapter

Footnotes

  1. 14:36 Abba var en familjär tilltalsform, motsvarande vår pappa i arameiskan, som troligen var Jesus modersmål.
  2. 14:36 Jfr Matt 26:39 med not.
  3. 14:37 Petrus hette från början Simon, men Jesus gav honom namnet Petrus, som betyder klippa.
  4. 14:45 Se not till 9:5.
  5. 14:55 Se not till Matt 26:59.
  6. 14:62 Se Ps 110:1 och Dan 7:13.
  7. 14:65 Enligt Matt 26:68 och Luk 22:64 ville soldaterna att Jesus skulle avslöja vem som slog honom.
  8. 14:68 En del handskrifter saknar: Och just då gol tuppen.

27 (A) Nu är min själ i ångest. Vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, det är för denna stund jag har kommit. 28 (B) Far, förhärliga ditt namn!"

Då kom en röst från himlen: "Jag har förhärligat det, och jag ska förhärliga det igen." 29 Folket som stod där och hörde det sade att det var åskan, andra sade att det var en ängel som talade till honom. 30 (C) Jesus svarade: "Den rösten kom inte för min skull, utan för er. 31 (D) Nu går en dom över denna värld. Nu ska denna världens furste kastas ut. 32 Och när jag blivit upphöjd från jorden, ska jag dra alla till mig." 33 Detta sade han för att ange på vilket sätt han skulle dö.

34 (E) Då sade folket till honom: "Vi har hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid[a]. Hur kan du då säga att Människosonen måste bli upphöjd? Vad är det för en Människoson[b]?" 35 (F) Jesus sade till dem: "Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset så att inte mörkret övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets barn." När Jesus hade sagt detta, drog han sig undan och dolde sig för dem.

Judarnas otro

37 Trots att han hade gjort så många tecken inför dem trodde de inte på honom. 38 Så uppfylldes profeten Jesajas ord: Herre, vem trodde vår predikan, och för vem blev Herrens arm uppenbarad?[c] 39 Alltså kunde de inte tro, för Jesaja har också sagt:

40 Han har förblindat deras ögon
        och förhärdat deras hjärta,
    så att de inte ser med sina ögon
        och förstår med sitt hjärta
    och vänder om och blir helade
        av mig.[d]

41 Så sade Jesaja därför att han såg hans härlighet och talade om honom.

42 (G) Ändå var det många som trodde på honom, även bland rådsherrarna. Men för fariseernas skull ville de inte bekänna det, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 (H) De älskade människors ära mer än äran från Gud.

44 (I) Jesus ropade: "Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig. 45 (J) Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. 46 (K) Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret. 47 (L) Om någon hör mina ord och inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen utan för att frälsa världen. 48 (M) Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord har en domare över sig: det ord som jag har talat ska döma honom på den yttersta dagen. 49 (N) Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Och jag vet att hans befallning är evigt liv. Det jag talar, talar jag därför så som Fadern har sagt mig."

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:34 hört i lagen att Messias ska vara kvar för alltid   Se t ex Jes 9:7, Dan 7:14.
  2. 12:34 Vad är det för en Människoson   Annan översättning: "Vem är denne Människoson".
  3. 12:38 Jes 53:1. "Herrens arm" står för Guds makt som han sänder ut i världen (jfr not till 1:1).
  4. 12:40 Jes 6:9f.

27 Just nu är jag fylld av ångest. Ska jag be: ’Fader, rädda mig från denna stund’? Ändå är det för den stunden jag har kommit. 28 Fader, förhärliga ditt namn!”

Då hördes en röst från himlen: ”Jag har redan förhärligat det och ska förhärliga det igen.” 29 När folket som stod där hörde det sa de att det var åskan, medan andra sa att en ängel hade talat till honom.

30 Men Jesus sa: ”Rösten hördes för er skull, inte för min. 31 Domen faller nu över den här världen, nu ska den här världens härskare kastas ut. 32 Och när jag har lyfts upp[a] från jorden ska jag dra alla till mig.” 33 Detta sa han för att göra klart för dem hur han skulle dö.

34 Då sa folket till honom: ”Vi har fått lära oss i lagen[b] att Messias ska stanna för evigt. Hur kan du nu säga att Messias ska lyftas upp? Vem är Människosonen?”

35 Jesus svarade: ”Ljuset ska finnas hos er bara en kort tid till. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret får makt över er. Den som vandrar i mörker vet inte vart han går. 36 Tro på ljuset, medan ni fortfarande har ljuset, så ska ni bli ljusets barn.” Sedan Jesus hade sagt detta gick han bort och gömde sig för dem.

Folket vill inte tro på Jesus

37 Trots alla tecken Jesus hade gjort inför dem, trodde de inte på honom. 38 Så gick det i uppfyllelse som profeten Jesaja sagt:

”Herre, vem trodde på vårt budskap,
    och för vem har Herren uppenbarat sin makt?”[c]

39 De kunde helt enkelt inte tro, för Jesaja säger också:

40 ”Han har förblindat deras ögon
    och gjort deras hjärtan hårda,
så att de inte kan se med sina ögon
    och förstå i sitt hjärta och inte vända om
    och bli botade av mig.”[d]

41 Detta sa Jesaja eftersom han såg hans härlighet[e], och det var om honom han talade.

42 Ändå fanns det många, till och med i det judiska rådet, som trodde på Jesus, men med tanke på fariseerna vågade de inte erkänna det öppet, för att inte bli uteslutna ur synagogan. 43 De ville hellre bli ärade av människor än av Gud.

44 Jesus ropade: ”Den som tror på mig, tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, 45 och den som ser mig, ser honom som har sänt mig. 46 Jag har kommit som ett ljus hit till världen, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörker. 47 Om någon hör mina ord men inte håller dem, så dömer inte jag honom, för jag har inte kommit för att döma världen, utan för att rädda den. 48 Den som förkastar mig och inte tar emot mina ord, han har en domare: han ska på den sista dagen dömas av det ord jag har talat. 49 Jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som har sänt mig har befallt mig vad jag ska säga och tala. 50 Jag vet att hans befallning ger evigt liv. Därför talar jag som Fadern har sagt mig.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:32 Uttrycket syftar både på att Jesus skulle hängas upp på ett kors och på att han skulle lyftas upp till himlen.
  2. 12:34 Med lagen menas här hela Skriften, dvs. Gamla testamentet.
  3. 12:38 Ordagrant: sin arm.Se Jes 53:1.
  4. 12:40 Se Jes 6:9-10.
  5. 12:41 Se Jes 6:1-5.