19 (A) Herren är nära dem
        som har ett förkrossat hjärta
    och frälser dem
        som har en bedrövad ande.

Read full chapter

19 Herren är nära de förtvivlade,
    och han räddar de förkrossade.

Read full chapter

19 (A) Det offer Gud vill ha
        är en förkrossad ande.
    Ett förkrossat och bedrövat hjärta
        föraktar du inte, Gud.

Read full chapter

19 Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

Read full chapter

[a]Vem är som Herren vår Gud,
    han som tronar så högt,
[b]som ser ner så djupt –
    vem i himlen och på jorden[c]?
[d]Han reser den ringe ur stoftet
    och lyfter den fattige ur dyn
[e]för att sätta honom bland furstar,
    bland sitt folks furstar.
[f]Han ger den ofruktsamma ett hem
    som en lycklig mor med barn.
        Halleluja!

Read full chapter

Footnotes

  1. 113:5 2 Mos 15:11, Ps 103:19, 138:6, Jes 57:15.
  2. 113:6 Ps 138:6.
  3. 113:6 vem i himlen och på jorden   Annan översättning: "i himlen och på jorden".
  4. 113:7 1 Sam 2:7f, Job 5:11, Ps 107:41, Luk 1:52.
  5. 113:8 Job 36:7.
  6. 113:9 1 Mos 21:2, 1 Sam 1:20, 2:5, Jes 54:1, Luk 1:57, Gal 4:27.

Vem är lik Herren, vår Gud,
    som sitter på sin tron i höjden,
som böjer sig ner och ser så djupt – 
    vem i himlen, vem på jorden?

Den fattige drar han upp ur stoftet,
    och den nödställde ur askhögen
och sätter honom bland furstar,
    bland sitt folks furstar.
Han låter den barnlösa hustrun få ett hem
    som en lycklig mor till barnen.

Halleluja!

Read full chapter

[a]Herren är upphöjd
        men ser till den ringe.
    Den högmodige känner han
        fjärran ifrån.

Read full chapter

Herren är den högste, men han ser till de låga.
    De stolta genomskådar han redan på långt håll.

Read full chapter

(A) Allt detta har min hand gjort
        så att det blev till, säger Herren.
    Jag ser till den som är betryckt
        och har en förkrossad ande,
            som fruktar mitt ord.

Read full chapter

Allt detta har ju min hand gjort,
    ja, så har allt blivit till, säger Herren.
Men jag tar mig an den ödmjuke och förkrossade,
    den som bryr sig om mitt ord.

Read full chapter

48 (A) för han har sett till sin
        tjänarinnas ringhet.
    Från denna stund ska alla släkten
        kalla mig salig,[a]
49 (B) för den Mäktige har gjort
        stora ting med mig
    och hans namn är heligt.
50 (C) Hans barmhärtighet
        varar från släkte till släkte
    över dem som vördar[b] honom.
51 (D) Han har gjort väldiga gärningar
        med sin arm,
    han har skingrat dem
        som har stolta hjärtan och sinnen.
52 (E) Härskare har han störtat
        från deras troner,
    och de enkla har han upphöjt.
53 (F) Hungriga har han mättat
        med sitt goda,
    och rika har han skickat
        tomhänta bort.
54 (G) Han har tagit sig an
        sin tjänare Israel
    och tänkt på att vara barmhärtig
55 (H) mot Abraham och hans barn
        till evig tid,
    så som han har lovat våra fäder."

56 Maria stannade hos Elisabet omkring tre månader och återvände sedan hem.

Johannes Döparens födelse

57 För Elisabet var tiden nu inne att föda, och hon födde en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra att Herren hade visat henne så stor barmhärtighet, och de gladde sig med henne. 59 (I) På åttonde dagen kom de för att omskära barnet, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. 60 Men hans mor svarade: "Nej, han ska heta Johannes." 61 Då sade de till henne: "Det finns ingen i din släkt som har det namnet." 62 De gjorde tecken till hans far och frågade vad han ville att barnet skulle heta.

63 Han bad då om en tavla och skrev: "Johannes är hans namn", och alla blev förundrade. 64 Genast öppnades hans mun och hans tunga löstes, och han började tala och prisa Gud. 65 Alla deras grannar greps av fruktan, och i hela Judeens bergsbygd talade man om det som hade hänt. 66 Alla som hörde det tog det till hjärtat och undrade vad det skulle bli av detta barn, för Herrens hand var med honom.

Sakarias lovsång

67 Hans far Sakarias blev uppfylld av den helige Ande och profeterade och sade:

68 (J) "Välsignad är Herren, Israels Gud,
    som har besökt
        och återlöst sitt folk!

69 (K) Han har rest för oss

        frälsningens horn[c]
    i sin tjänare Davids hus,
70 (L) så som han för länge sedan lovat
    genom sina heliga profeters mun:
71 (M) frälsning från våra fiender
    och från alla som hatar oss.
72 (N) Han har visat barmhärtighet
        mot våra fäder
    och tänkt på sitt heliga förbund,
73 (O) den ed han gav
    vår fader Abraham:
74 att vi, frälsta från våra fienders hand,
    skulle få tjäna honom
        utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet
    inför honom alla våra dagar.
76 (P) Och du, barn, ska kallas
        den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren
        och bana väg för honom.
77 (Q) Du ska ge hans folk kunskap
        om frälsningen,
    med förlåtelse för deras synder
78 (R) genom vår Guds
        barmhärtiga kärlek.
    Så ska en soluppgång
        från höjden besöka oss,
79 (S) för att lysa över dem
        som sitter i mörker
            och dödsskugga
    och styra våra fötter
        in på fridens väg."

80 (T) Barnet växte och blev starkare i anden, och han levde i ödemarken[d] fram till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:48 kalla … salig   Att anse någon lyckligt lottad (jfr 1 Mos 30:13, Höga V 6:9, Mal 3:12).
  2. 1:50 vördar   Annan översättning: "fruktar". Grundtextens uttryck fóbomai rymmer inte bara fruktan (Rom 8:15, 1 Joh 4:18) utan även vördnad och värme (Ef 5:21, 33, Ps 103:13, 130:4).
  3. 1:69 horn   symboliserar höghet och styrka (Ps 75:11) och Messiaskungen (Ps 132:17, 148:14).
  4. 1:80 ödemarken   Annan översättning: "öknen". Johannes kan ha haft kontakt med Qumrans esseer, som skrev Dödahavsrullarna och liksom Johannes kallade sig "en röst som ropar i öknen" (jfr 3:4).

48 Han har sett till sin ringa tjänarinna.
    Från den här stunden ska alla generationer prisa mig lycklig.
49 Han, den Mäktige, har gjort stora ting med mig.
    Heligt är hans namn.
50 Hans barmhärtighet är stor mot dem som fruktar honom,
    från generation till generation.
51 Han har utfört väldiga gärningar med sin arm
    och skingrat dem som har övermodiga tankar i sina hjärtan.
52 Härskare störtar han från deras troner,
    men de ödmjuka upphöjer han.
53 Han mättar de hungriga med sin godhet,
    men de rika driver han tomhänta bort.
54 Han hjälper sin tjänare Israel
    och kommer ihåg sin barmhärtighet
55 mot Abraham och hans ättlingar för evigt,
    som han lovade våra förfäder.”

56 Maria stannade hos Elisabet i ungefär tre månader och återvände sedan hem.

Johannes döparens födelse

57 För Elisabet var det nu dags att föda, och hon fick en son. 58 Hennes grannar och släktingar fick höra om Herrens stora barmhärtighet mot henne, och de gladde sig med henne.

59 På åttonde dagen kom de för att omskära pojken. De ville kalla honom Sakarias efter hans far, 60 men hans mor sa: ”Nej, han ska heta Johannes.”

61 Då sa de: ”Det finns ju ingen annan i din släkt som heter så.” 62 Med hjälp av tecken frågade de då fadern vad han ville att pojken skulle heta.

63 Han bad om en tavla att skriva på, och till allas förvåning skrev han: ”Han ska heta Johannes.” 64 Och i samma stund kunde Sakarias tala igen, och han började lovprisa Gud.

65 Alla som bodde däromkring greps av fruktan, och nyheten om vad som hade hänt spreds i hela Judeens bergsbygd. 66 De som hörde om händelsen lade det på hjärtat och frågade sig: ”Vad ska det bli av detta barn? Herrens hand var ju med honom.”

67 Och hans far Sakarias fylldes av den heliga Anden och profeterade:

68 ”Välsignad är Herren, Israels Gud,
    för han kommer till sitt folk och återlöser det.
69 Han reser en mäktig[a] räddare från sin tjänare Davids ätt,
70     som han för länge sedan lovade genom sina heliga profeter,
71 till räddning från våra fiender,
    från alla som hatar oss.
72 Han visar barmhärtighet mot våra förfäder
    och håller sitt heliga förbund,
73 eden han svor vår fader Abraham:
74 att rädda oss från våra fienders hand,
    så att vi får tjäna honom utan fruktan,
75 i helighet och rättfärdighet inför honom så länge vi lever.

76 Och du, mitt barn, ska kallas den Högstes profet,
    för du ska gå före Herren och bana väg för honom.
77 Så ska hans folk veta att räddningen är här
    med förlåtelse för deras synder.
78 För på grund av vår Guds innerliga barmhärtighet
    ska en soluppgång[b] komma ner till oss från höjden
79 och lysa över dem som lever i mörker och dödens skugga
    och leda våra steg in på fridens väg.”

80 Pojken växte sedan upp och blev andligt stark. Han höll till ute i ödemarken till den dag då han skulle träda fram inför Israel.

Read full chapter

Footnotes

  1. 1:69 Ordagrant: Han reser ett räddningens/frälsningens horn… (horn står för makt och styrka).
  2. 1:78 I Jer 23:5; 33:15 använder Septuaginta det grekiska ordet anatole i betydelsen skott.