Oskyldigt anklagad

35 Av David.

Herre, kämpa mot dem
        som kämpar mot mig,
    strid mot dem
        som strider mot mig!
Grip sköld och skydd
    och kom till min hjälp,
dra fram spjutet
    och spärra vägen
        för mina förföljare.
    Säg till min själ:
        "Jag är din frälsning!"

(A) Låt dem som vill ta mitt liv
        få skam och vanära,
    låt dem som planerar min olycka
        tvingas tillbaka med skam.
(B) Låt dem bli som agnar för vinden,
    låt Herrens ängel driva bort dem.
(C) Låt deras väg bli mörk och hal,
    låt Herrens ängel förfölja dem.
(D) Utan orsak dolde de sin nätgrop
        för att fånga mig,
    utan orsak grävde de den
        för att ta mitt liv.
(E) Låt fördärvet drabba dem oväntat,
        låt dem fastna i nätet de lagt ut
    och falla i gropen
        till sitt eget fördärv.

(F) Min själ ska jubla i Herren
    och glädjas över hans frälsning.
10 Varje ben i min kropp ska säga:
        "Herre, vem är som du?
    Du räddar den svage
        från hans överman,
    den svage och fattige
        från den som plundrar honom."

11 (G) Falska vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
12 (H) De lönar mig med ont mot gott,
    min själ är övergiven.

13 (I) Men jag gick i sorgdräkt
        när de var sjuka,
    jag späkte min själ med fasta
        och bad med böjt huvud[a].
14 Jag gjorde som för min vän,
        som för min bror,
    jag gick sorgklädd och böjd
        som när man sörjer sin mor.

15 (J) Men när jag faller
        gläder de sig och gaddar ihop sig,
    uslingar jag inte känner
        gaddar ihop sig mot mig.
    De river i mig utan uppehåll.
16 (K) Bland gudlösa som hånar
        för en kaka bröd[b]
    gnisslar de tänder mot mig.

17 (L) Herre, hur länge ska du se på?
    Befria min själ från deras härjningar,
        mitt dyrbara liv från lejonen.
18 (M) Jag ska tacka dig
        i den stora församlingen,
    prisa dig bland mycket folk.

19 (N) Låt inte mina svekfulla[c] fiender
        få triumfera över mig,
    låt inte dem som hatar mig
        utan orsak
    få blinka med ögonen.
20 Det är inte frid de talar,
    de tänker ut svekfulla ord
        mot de stilla i landet.
21 (O) De spärrar upp sina gap mot mig,
    de säger: "Haha, haha!
        Vi har sett det med egna ögon!"

22 (P) Du ser det, Herre.
    Var inte tyst, Herre,
        var inte långt från mig.
23 (Q) Vakna, res dig till mitt försvar,
    ta dig an min sak,
        min Gud och Herre!
24 (R) Döm mig efter din rättfärdighet,
        Herre min Gud!
    Låt dem inte triumfera över mig,
25 låt dem inte få säga i sina hjärtan:
        "Haha! Precis som vi ville!"
    Låt dem inte få säga:
        "Vi slukade honom!"
26 (S) Låt alla som gläds åt min olycka
        få skämmas och blygas,
    låt dem som förhäver sig över mig
        kläs i skam och vanära.

27 (T) Men låt dem som unnar mig min rätt
        få jubla och glädjas,
    låt dem alltid få säga:
        "Herren är stor,
            han unnar sin tjänare frid!"
28 (U) Då ska min tunga
    förkunna din rättfärdighet,
        ditt lov dagen lång.

Footnotes

  1. 35:13 bad med böjt huvud   Annan översättning: "min bön återvände till min famn".
  2. 35:16 Bland gudlösa som hånar för en kaka bröd   Andra handskrifter (Septuaginta): "De prövar mig, de hånar mig hånfullt, så".
  3. 35:19 svekfulla   Annan översättning: "oförtjänta".

En bön om räddning

35 Av David.

Herre, bekämpa dem som bekämpar mig!
    Strid mot dem som strider mot mig!
Ta rustningen och skölden,
    res dig och kom till min hjälp!
Lyft spjutet och lansen mot mina förföljare!
    Säg till mig: ”Jag är din räddning!”

Låt dem som är ute efter mitt liv komma på skam och vanära!
    Låt dem som planerar för min undergång få vända sig bort i skam!
Låt dem blåsa bort som agnar för vinden,
    när Herrens ängel jagar bort dem.
Gör deras väg mörk och hal,
    när Herrens ängel förföljer dem!

Utan orsak har de lagt ut ett nät för mig
    och grävt en fallgrop åt mig.
Låt dem drabbas av undergång
    utan att de vet om det,
fastna i sina egna nät som de lagt ut,
    falla i sin egen grop, till sin undergång.
Men jag ska jubla i Herren
    och glädja mig över hans räddning.
10 Med hela min kropp ropar jag:
    Herre, vem är som du?
Du räddar den svage från den starke
    och den fattige och den nödställde från dem som plundrar dem.”

11 Falska vittnen kommer emot mig.
    De frågar mig om sådant som jag inte vet något om.
12 De lönar mig med ont för gott,
    jag är övergiven.
13 När de var sjuka, klädde jag mig i säcktyg,
    jag ödmjukade mig själv med fasta,
    men min bön återvände bara till mig.[a]
14 Som om det varit min vän eller bror
    eller som i sorg efter en mor
    gick jag sorgklädd och nerböjd.
15 Men nu när jag själv snubblade,
    samlades de i skadeglädje.
De samlades mot mig för anfall
    utan att jag visste något.
    De hånar mig utan hejd.
16 De mobbar mig hånfullt,
    liksom de gudlösa,
    och gnisslar tänder mot mig.[b]

17 Herre, hur länge ska du se på?
    Rädda mig från deras illgärningar,
    mitt dyrbara liv från dessa lejon!
18 Jag ska då tacka dig inför den stora församlingen,
    prisa dig inför folkhopen.

19 Låt inte dem glädjas
    som utan orsak är mina fiender,
låt inte dem blinka med ögonen
    som utan anledning har hatat mig.
20 Det de säger leder inte till fred,
    och de tänker ut svekfulla planer mot de stilla i landet.
21 De gapar mot mig och säger:
    ”Haha, det var väl vad vi skulle se!”

22 Herre, du har sett detta.
    Tig inte! Var inte långt borta från mig!
23 Vakna, stå upp till mitt försvar,
    min Gud och Herre, skaffa mig rätt!
24 Skaffa mig rätt, i din rättfärdighet, Herre, min Gud,
    låt dem inte få glädjas över mig.
25 Låt dem inte få säga: ”Ha, det gick som vi ville!”
    Låt dem inte säga: ”Nu har vi slukat honom.”

26 Låt dem skämmas och förödmjukas
    som gläder sig över min olycka,
låt dem klä sig i skam och förödmjukelse
    som förhäver sig över mig!
27 Men låt alla dem få jubla av glädje
    som gläder sig över min rätt,
låt dem ständigt säga:
    ”Stor är Herren, som vill sin tjänares välgång!”

28 Då ska jag vittna om din rättfärdighet,
    lovprisa dig dagen lång.

Footnotes

  1. 35:13 Grundtextens innebörd är osäker; mer ordagrant: min bön återvände till mitt bröst.Tanken kan vara att psalmisten inte blev bönhörd, eller möjligen bad med nedsänkt huvud, som också är en vanlig tolkning (i så fall en parallellism till ”jag ödmjukade mig själv”).
  2. 35:16 Grundtextens innebörd är osäker.