^2 (B) Jag sade:
    "Jag ska akta mig
        för att synda med min tunga,
    jag ska sätta lås för min mun
        så länge den gudlöse
            är framför mig."
^3 (C) Jag blev stum och tyst,
    jag höll inne även med det goda,
        och min plåga blev allt värre.
^4 (D) Mitt hjärta brann inom mig,
    medan jag grubblade
        brann det som en eld.

Då talade jag
    med min tunga:
^5 (E) Herre, lär mig förstå mitt slut,
        att mina dagar har en gräns,
    så att jag inser hur förgänglig
        jag är.
^6 (F) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

^7 (G) Som en skuggbild
    vandrar människan omkring,
        oroar sig till ingen nytta,
    samlar på hög
        och vet inte vem som får det.

^8 (H) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
    Till dig står mitt hopp.
⁹ Rädda mig från alla mina synder,
    låt mig inte bli hånad av dårar.
^10 (I) Jag tiger och öppnar inte min mun,
    för det är du som har gjort det.
¹¹ Vänd bort din plåga ifrån mig,
    jag går under av din hands aga.
^12 (J) När du tuktar någon för hans skuld,
    förtär du som mal det han har kärt.
        Alla människor är bara
            en vindpust. Sela

^13 (K) Hör min bön, Herre,
        lyssna till mitt rop!
    Var inte tyst inför mina tårar,
        för jag är en främling hos dig,
            en gäst som alla mina fäder.
^14 (L) Vänd bort din blick från mig,
        så att jag kan le igen
    innan jag går bort
        och inte finns här mer.