Add parallel Print Page Options

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.[a]

42 För körledaren. Maskil[b]. Av Korachs ättlingar[c].

Som hjorten längtar efter vattenbäckar,
    så längtar jag efter dig, min Gud.
Jag törstar efter Gud, den levande Guden.
    När får jag komma och träda fram inför Gud?
Mina tårar är min mat dag och natt,
    när man hela tiden frågar mig: ”Var är din Gud?”
Mina minnen kommer,
    och jag utgjuter min själ.
Jag gick i folkhopen,
    ledde processionen till Guds hus,
med glädjerop och tacksägelse i högtidsskaran.

Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Ändå är jag nedstämd, min Gud,
    och därför tänker jag på dig,
i Jordans land och på Hermons höjder,
    på Misars berg.
Djup ropar till djup vid dånet av dina vattenfall.
    Alla dina vågor och bränningar slår över mig.

Herren sänder om dagen sin nåd,
    och om natten är hans lovsång hos mig,
    en bön till den levande Guden.

10 Jag säger till Gud, min klippa:
    ”Varför har du övergett mig?
Varför måste jag gå sörjande,
    förtryckt av fienden?”
11 Det är som om mina ben krossas
    när mina fiender hånar mig,
    när de ständigt frågar mig: ”Var är din Gud?”

12 Varför är jag så nedstämd,
    varför så orolig inom mig?
Vänta på Gud!
    Jag ska åter prisa honom,
    min räddare och min Gud!

Footnotes

  1. 42-43 Psalmerna 42-43 utgör en enhet och står som en psalm i många hebreiska handskrifter.
  2. 42:1 Se not till 32:1.
  3. 42:1 Överskrift: Korachs ättlingar var tempelmusiker och -tjänare.

42 För sångmästaren; en sång av Koras söner.

Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

10 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

11 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

12 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

ANDRA BOKEN

Psalm 42

Den bedrövades längtan efter Gud

För sångmästaren, en sång av Koras söner.

Som hjorten trängtar efter vattenbäckar,
så trängtar min själ efter dig, o Gud.
Min själ törstar efter Gud,
    efter den levande Guden.
När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?
Mina tårar är min mat
    dag och natt,
ty ständigt säger man till mig:
    "Var är nu din Gud?"
Detta vill jag tänka på
    när jag utgjuter min själ:
Jag gick i folkhopen,
    vandrade med den till Guds hus
under jubelrop och tacksägelse,
    en högtidsfirande skara.

Varför är du så bedrövad, min själ,
och så orolig i mig?
    Sätt ditt hopp till Gud.
Jag skall åter få tacka honom
    för frälsning genom honom.

Min Gud, min själ är bedrövad i mig.
Därför tänker jag på dig
    i Jordans land och på Hermons höjder,
på Misars berg.
Djup ropar till djup
    vid dånet av dina vattenfall.
Alla dina svallande böljor
    går fram över mig.

Om dagen sänder Herren sin nåd
    och om natten är hans sång hos mig,
en lovsång till mitt livs Gud.
10 Jag vill säga till Gud, min klippa:
    "Varför har du glömt mig,
varför måste jag gå sörjande,
    ansatt av fiender?"
11 Det är som krossade man benen i min kropp,
när mina ovänner hånar mig
    och ständigt säger till mig:
"Var är nu din Gud?"

12 Varför är du så bedrövad, min själ,
och varför så orolig i mig?
    Sätt ditt hopp till Gud,
ty jag skall åter få tacka honom,
    min frälsning och min Gud.