De rikas framgång är kort

49 För körledaren. En psalm av Koras söner.

Hör detta, alla folk!
    Lyssna, alla som lever i världen,
både låg och hög,
    rik som fattig.
Min mun ska tala vishet,
    mitt hjärtas tanke
        ska vara förstånd.
(A) Jag vänder mitt öra till visdomsord,
    jag tyder min gåta
        till harpans toner.

Varför vara rädd
        under olyckans dagar
    när mina förföljares[a] ondska
        omger mig?
De litar till sina ägodelar
    och stoltserar
        med sin stora rikedom.
Men ingen kan köpa sin broder fri
    eller ge Gud lösepenning
        för honom.
Hans själs lösen är dyr,
    den kan inte betalas till evig tid
10 så att han får leva för alltid
    och aldrig se förgängelsen.

11 (B) Nej, man ser att de visa dör,
    att både dårar och oförnuftiga
        går under
    och lämnar sin rikedom åt andra.
12 De tror att deras hus
        ska bestå[b] för evigt,
    deras boningar
        från släkte till släkte.
    De uppkallar sina marker
        efter sina namn.
13 (C) Men människan i all sin härlighet
        har inte bestånd[c],
    hon liknar djuren som förgås.

14 Så går det dem
        som litar till sig själva[d]
    och deras efterföljare
        som gillar deras ord. Sela
15 Som får drivs de ner i dödsriket,
        döden blir deras herde[e].
    De rättfärdiga ska råda över dem
        när morgonen gryr.
    Deras gestalt tynar bort i dödsriket,
        de får ingen upphöjd boning.
16 (D) Men Gud ska friköpa min själ
        från dödsrikets våld,
    han ska ta emot mig. Sela

17 Bli inte imponerad när någon blir rik,
    när hans hus växer i härlighet,
18 (E) för han får inget med sig i döden,
    hans härlighet följer inte
        med honom ner.
19 Även om han skattar sig lycklig
        under livet
    och får beröm när han gör det gott
        för sig själv,
20 så går hans själ till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 En människa som i all sin härlighet
        inte har förstånd,
    hon liknar djuren som förgås.

Footnotes

  1. 49:6 förföljares   Annan översättning: "bedragares".
  2. 49:12 De tror att deras hus ska bestå   Andra handskrifter (så Septuaginta): "Deras gravar förblir deras hus".
  3. 49:13 bestånd   Andra handskrifter (Septuaginta): "förstånd" (jfr vers 21).
  4. 49:14 litar till sig själva   Annan översättning: "är dåraktiga".
  5. 49:15 blir deras herde   Annan översättning: "förtär dem".

Det är fåfängt att lita på jordisk rikedom

49 För körledaren. Av Korachs ättlingar. En psalm.

Hör, alla folk!
    Lyssna, alla världens invånare,
hög och låg,
    rik och fattig.
Min mun talar visdomsord,
    ur mitt innersta kommer förstånd.
Jag böjer mitt öra till visdomsord,
    jag förklarar min gåta till harpospel.

Varför skulle jag vara rädd i olyckans tid,
    när mina bedragares ondska omger mig?
De litar på sin rikedom
    och skryter med hur mycket de äger.
Men ingen kan betala för någon annans liv,
    och ingen kan ge Gud en lösesumma för någon.
Priset för ett liv är högt,
    och ingen betalning är tillräcklig
10 för att någon ska få leva för evigt
    och komma undan graven.
11 Man ser de visa dö,
    förgås som dåren och den oförnuftige,
    och de lämnar sin rikedom till andra.
12 Graven[a] förblir deras hem för evigt,
    deras boning generation efter generation,
    fastän de har uppkallat sina gods efter sig själva.

13 Men människan i all sin rikedom består inte[b],
    hon är som djuren som förgås.

14 Så går det för dessa som förtröstar på sig själva,
    och deras anhängare som bejakar deras tal. Séla
15 Som en fårhjord förs de till dödsriket,
    och döden är deras herde.
De rättfärdiga ska härska över dem på morgonen.
    Deras kroppar förmultnar i graven, borta från härliga boningar.[c]
16 Men Gud ska befria mig från dödsrikets grepp,
    han ska ta emot mig. Séla
17 Bli inte rädd när du ser någon bli rik,
    när hans hus blir allt mer praktfullt,
18 för när han dör kan han inte ta någonting med sig,
    hans härlighet följer inte med honom ner.
19 Även om en människa anser sig ha ett välsignat liv,
    och din framgång prisas,
20 går var och en ändå till sina fäder,
    till dem som aldrig mer ser ljuset.

21 Men människan i all sin rikedom består inte,
    hon är som djuren som förgås.[d]

Footnotes

  1. 49:12 Egentligen deras inre (tankar), men här följer översättningen Septuaginta m.fl. gamla översättningar, eftersom sammanhanget tyder på graven. De två hebreiska orden liknar varandra och en förväxling kan ha skett i kopieringen av handskrifter. En möjlig översättning är dock: De tänker att deras hem/hus ska bestå för evigt…
  2. 49:13 Enligt Septuaginta m.fl. …är utan förstånd.
  3. 49:15 I den senare hälften av versen är grundtexten mycket svårbegriplig och översättningen blir närmast en översättning av enstaka ord utan någon sammanhängande mening.
  4. 49:21 Se v. 13 med not.

49 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

både låga och höga, rika såväl som fattiga.

Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

10 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

11 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

12 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

13 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

14 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

15 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

16 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

17 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

18 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

19 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

20 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.