10 (A) Förvirra dem, Herre,
        splittra deras tungor,
    för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
        uppe på murarna,
    ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
    förtryck och svek viker inte
        från dess torg.

13 Det är inte en fiende som hånar mig,
        det kunde jag bära.
    Det är inte min ovän
        som förhäver sig mot mig,
    för honom kunde jag
        gömma mig.
14 (B) Nej, det är du, min like,
    min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
    vi som gick till Guds hus
        i högtidsskaran!
16 (C) Låt döden drabba dem,
    låt dem gå levande ner
        i dödsriket,
    för ondskan råder i deras boning,
        mitt ibland dem.[a]

17 Men jag ropar till Gud,
    och Herren ska frälsa mig.
18 (D) Afton, morgon och middag
        vill jag sucka och klaga,
    och han ska höra min röst.
19 (E) Han friköper min själ
        och fredar mig
    så att de inte kan närma sig[b],
        för det är många
            som är emot mig.
20 (F) Gud ska höra mig
        och förödmjuka dem,
    han som från urminnes tid
        sitter på sin tron. Sela
    De ändrar sig inte,
        de fruktar inte Gud.

21 (G) Han bär hand på sina vänner,
    han kränker sitt förbund.
22 (H) Hans mun är halare än smör,
        men han har strid i sitt hjärta.
    Hans ord är lenare än olja,
        men de är dragna svärd.

23 (I) Kasta din börda på Herren,
        han ska ta hand om dig.
    Han låter aldrig
        den rättfärdige vackla.
24 (J) Du, Gud, ska störta dem ner
        i fördärvets grop.
    Blodtörstiga och bedragare
        når inte ens halva sin ålder.
    Men jag förtröstar på dig.

Read full chapter

Footnotes

  1. 55:16 i deras boning, mitt ibland dem   Annan översättning: "i deras hjärtan, inom dem".
  2. 55:19 närma sig   Annan översättning: "strida mot mig".