Psaltaren 55:7-24
Svenska Folkbibeln 2015
7 och jag säger:
Tänk om jag hade[a] vingar
som duvan!
Då skulle jag flyga bort
och söka mig ett bo,
8 (A) ja, fly långt bort
och stanna i öknen. Sela
9 Jag skulle skynda mig
att söka skydd
mot vinande vind och storm.
10 (B) Förvirra dem, Herre,
splittra deras tungor,
för jag ser våld och bråk i staden.
11 Dag och natt går de runt den
uppe på murarna,
ondska och olycka råder därinne.
12 Den är full av fördärv,
förtryck och svek viker inte
från dess torg.
13 Det är inte en fiende som hånar mig,
det kunde jag bära.
Det är inte min ovän
som förhäver sig mot mig,
för honom kunde jag
gömma mig.
14 (C) Nej, det är du, min like,
min vän och förtrogne –
15 vi som levde i ljuvlig förtrolighet,
vi som gick till Guds hus
i högtidsskaran!
16 (D) Låt döden drabba dem,
låt dem gå levande ner
i dödsriket,
för ondskan råder i deras boning,
mitt ibland dem.[b]
17 Men jag ropar till Gud,
och Herren ska frälsa mig.
18 (E) Afton, morgon och middag
vill jag sucka och klaga,
och han ska höra min röst.
19 (F) Han friköper min själ
och fredar mig
så att de inte kan närma sig[c],
för det är många
som är emot mig.
20 (G) Gud ska höra mig
och förödmjuka dem,
han som från urminnes tid
sitter på sin tron. Sela
De ändrar sig inte,
de fruktar inte Gud.
21 (H) Han bär hand på sina vänner,
han kränker sitt förbund.
22 (I) Hans mun är halare än smör,
men han har strid i sitt hjärta.
Hans ord är lenare än olja,
men de är dragna svärd.
23 (J) Kasta din börda på Herren,
han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig
den rättfärdige vackla.
24 (K) Du, Gud, ska störta dem ner
i fördärvets grop.
Blodtörstiga och bedragare
når inte ens halva sin ålder.
Men jag förtröstar på dig.
Psaltaren 55:7-24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
7 Jag sa: ”Tänk om jag hade vingar som duvan,
så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga långt bort
till öknen och stanna där.” Séla
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd
undan detta oväder och denna storm.
10 Herre, förvirra de gudlösa,
låt dem gräla sinsemellan,
för jag ser våld och strid i staden.
11 Dag och natt går de omkring den på dess murar.
Olycka och ofärd har förskansat sig därinne.
12 Våldet har tagit överhanden,
och förtryck och svek lämnar aldrig dess torg.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig,
hade jag kunnat stå ut med det.
Om det hade varit en ovän som satt sig upp mot mig,
kunde jag ha gömt mig för honom.
14 Men det var du, min jämlike,
min vän, min förtrogne.
15 Vi gick i underbar gemenskap
i folkskaran till Guds hus.
16 Låt döden utan varning ta dem,
låt dem fara levande ner i dödsriket,
för ondskan bor i och mitt ibland dem.
17 Men jag vill ropa till Gud,
och Herren ska rädda mig.
18 Både morgon, middag och kväll suckar jag och klagar högt inför honom,
och han ska lyssna till mig.
19 Han befriar mig och ger mig frid,
när fienderna anfaller mig,
hur många mina motståndare än är.
20 Gud ska höra mig och förödmjuka dem,
han som har regerat i evigheter, séla,
dessa som aldrig ändrar sig
och som inte fruktar Gud.
21 Han gav sig på dem som levde i fred med honom,
han våldförde sig på sitt förbund.[a]
22 Hans ord var hala som smör,
men hans hjärta var fyllt av stridslust.
Hans tal var lenare än olja
och ändå ett draget svärd.
23 Lämna din börda till Herren!
Han ska ta hand om dig.
Han låter aldrig den rättfärdige vackla.
24 Men du, Gud, ska störta ner dem i fördärvets djup.
De blodtörstiga och svekfulla uppnår inte ens hälften av människans livslängd.
Men jag förtröstar på dig.
Footnotes
- 55:21 Vem som åsyftas framkommer inte, men möjligen densamme som i v. 14. Det är också oklart huruvida det ska översättas hans förbund eller sitt förbund.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.