¹⁶ Han hade ju ingen tanke
        på att vara barmhärtig,
    utan jagade den som var svag,
        fattig och bedrövad i hjärtat
            för att döda honom.
¹⁷ Han älskade förbannelse
        och den drabbade honom,
    han ville inte ha välsignelse
        och den flydde från honom.
¹⁸ Han bar förbannelse som sin dräkt,
    och den trängde in
        som vatten i hans inre
            och som olja i hans ben.
¹⁹ Låt den bli som hans mantel
        att svepa sig i,
    som ett bälte att ständigt
        spänna om sig.
²⁰ Detta är mina anklagares lön
        från Herren,
    till dem som talar ont mot min själ.

^21 [e]Men du, Herre min Herre,
        hjälp mig för ditt namns skull!
    Din nåd är god, rädda mig,
²² för jag är svag och fattig,
    mitt hjärta är genomborrat
        i mitt inre.
^23 [f]Jag försvinner som skuggan
        om kvällen,
    jag skakas bort som en gräshoppa.
²⁴ Mina knän vacklar av fasta,
    min kropp tappar sitt hull.
^25 [g]Jag har blivit till åtlöje för dem,
    de ser mig och skakar på huvudet.

²⁶ Hjälp mig, Herre min Gud!
    Fräls mig efter din nåd,
²⁷ så att de förstår att det är din hand,
    att du, Herre, har gjort det.
²⁸ De förbannar, men du välsignar.
    De reser sig men måste skämmas,
        och din tjänare gläds.
^29 [h]Låt mina anklagare
        bli klädda i vanära
    och svepta i sin skam
        som i en mantel.

^30 [i]Jag vill tacka Herren
        om och om igen med min mun
    och prisa honom bland de många,
^31 [j]för han står på den fattiges
        högra sida
    för att frälsa honom
        från dem som dömer hans själ.