(A) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.

Read full chapter

du som stillar havens och vågornas brus
    och folkens larm.

Read full chapter

(A) Strömmarna höjer sig, Herre,
    strömmarna höjer sin röst,
        strömmarna höjer sitt dån.
(B) Men mäktig är Herren i höjden,
    mer än bruset av väldiga vatten,
        mer än havets mäktiga
            bränningar.

(C) Dina vittnesbörd
        är alltigenom sanna.
    Helighet tillhör ditt hus, Herre,
        för alltid.

Read full chapter

Floderna höjde sig, Herre,
    floderna höjde sin röst,
    floderna höjde sina dånande vågor.
Väldigare än bruset av stora vatten,
    väldigare än havets mäktiga vågor
        är Herren i höjden.

Dina befallningar står fasta,
    och helighet omger ditt hus, Herre, för alltid.

Read full chapter

Då hade vattnen dränkt oss,
    strömmen översköljt oss,
[a]då hade de vilda vattenmassorna
    översköljt oss.

Lovad är Herren
    som inte lät oss bli rov
        för deras käftar!
Vår själ kom undan
    som fågeln ur jägarnas snara,
        snaran brast och vi kom undan.
[b]Vår hjälp är i Herrens namn,
    han som har gjort
        himmel och jord.

Read full chapter

Vattnen skulle ha övertäckt oss,
    strömmen sköljt över oss,
de forsande vattnen flödat över oss.

Välsignad vare Herren,
    som inte har låtit dem slita oss i stycken.
Vi har kommit undan,
    som en fågel från jägarens snara.
Snaran har gått sönder,
    och vi har kommit undan.
Vår hjälp kommer från Herren,
    han som har gjort himmel och jord.

Read full chapter

12 (A) Hör larmet av många folk,
        det brusar som havet brusar.
    Det dånar av folkslag,
        det dånar
            som väldiga vatten dånar.
13 (B) Folkslag dånar,
        som stora vatten dånar.
    Men han tillrättavisar dem
        och de flyr bort i fjärran.
    De jagas som agnar
        för vinden på bergen,
    som virvlande löv för stormen.
14 (C) När kvällen är inne, se,
        då kommer plötslig skräck,
    och innan morgonen gryr
        är de borta.
    Detta är våra rövares del
        och våra plundrares lott.

Read full chapter

12 Hör hur folkmassorna larmar,
    som havets brus är deras rop!
13 Som bruset av stora vatten är folkets raseri,
    men han tillrättavisar dem,
och de flyr långt bort,
    likt agnar för vinden på bergen,
ja, likt virvlande ogräsfrön i stormen.
14     På kvällen väntar skräck,
i gryningen är de borta.
    Detta är våra plundrares del
och våra rövares lott.

Read full chapter

22 (A) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

Read full chapter

22 Skulle ni inte frukta mig?
    säger Herren,
skulle ni inte bäva inför mig?
    Jag satte sanden till havets gräns,
till en evig ordning som inte kan överskridas.
    Dess vågor svallar men dämpas där,
de brusar men kommer inte över.

Read full chapter