Herre min Gud, jag flyr till dig.
    Fräls mig från alla som jagar mig,
        rädda mig!
(A) Annars river de min själ som lejon,
    rycker bort mig utan räddning.

(B) Herre min Gud,
    om jag har gjort detta,
        om jag har orätt på mina händer,
(C) om jag lönat min vän med ont
    eller plundrat min ovän
        utan orsak –
låt då fienden jaga min själ
        och hinna upp mig,
    låt honom trampa mitt liv
        till marken
    och lägga min ära[a] i stoftet. Sela

(D) Res dig, Herre, i din vrede,
    stå upp mot mina
        fienders raseri!
    Vakna till min hjälp[b],
        du som har kallat till dom.
Låt skaran av folkslag
        samlas omkring dig,
    trona åter över dem i höjden.
(E) Herren håller dom över folken.
    Döm mig, Herre,
        efter min rättfärdighet,
    efter den fullkomlighet
        som täcker mig.
10 (F) Gör slut på de gudlösas ondska,
        låt den rättfärdige stå fast!
    Du som prövar hjärtan och njurar[c]
        är en rättfärdig Gud.

11 (G) Min sköld är hos Gud,
    han frälser dem
        som har ärliga hjärtan.
12 (H) Gud är en rättfärdig domare,
    en Gud som visar sin vrede
        varje dag.
13 (I) Om någon inte omvänder sig
        slipar han sitt svärd,
    han spänner sin båge[d]
        och laddar den[e],
14 (J) han förbereder
        sina dödliga vapen
    och gör sina pilar brinnande.

15 (K) Se, han är dräktig med ondska,
    han går havande med olycka
        och föder lögn.
16 (L) Han gräver en grop
        och gör den djup,
    men faller själv i graven
        han grävde.
17 (M) Hans ondska slår tillbaka
        mot hans eget huvud,
    hans våld drabbar
        hans egen hjässa.

18 (N) Jag vill tacka Herren
        för hans rättfärdighet
    och lovsjunga
        Herren den Högstes namn.

Read full chapter

Footnotes

  1. 7:6 min ära   Ofta uppfattat som liktydigt med "min själ".
  2. 7:7 till min hjälp   Annan översättning (så Septuaginta): "min Gud".
  3. 7:10 hjärtan och njurar   En bild för människans innersta (jfr Ps 139:13, Upp 2:23).
  4. 7:13 spänner sin båge   för att fästa strängen och göra den redo.
  5. 7:13 laddar den   Annan översättning: "siktar med den".

Han ligger på lur vid gårdarna,
    han vill döda den oskyldige i smyg,
        hans ögon spanar
            efter den olycklige.
(A) Han lurar dold
        som ett lejon i sitt snår,
    han lurar för att gripa den svage,
        han griper den svage
            och drar in honom i sitt nät.
10 (B) Han hukar sig ner, han ligger på lur,
        och de olyckliga faller i hans klor.
11 (C) Han säger i sitt hjärta:
    "Gud glömmer,
        han har dolt sitt ansikte,
            han ser det aldrig."

12 Res dig, Herre!
    Gud, lyft din hand,
        glöm inte de svaga!
13 (D) Varför får den gudlöse förakta Gud
    och säga i sitt hjärta
        att du inte ställer till svars?
14 (E) Du ser det,
    du ser olycka och sorg
        för att ta det i din hand.
    Den olycklige lämnar sig åt dig,
        du är den faderlöses hjälpare.
15 (F) Bryt den ondes och gudlöses arm,
    gör upp med hans gudlöshet
        tills du inte ser den mer!

16 (G) Herren är kung
        i evigheters evighet,
    hedningar försvinner
        ur hans land.
17 Du hör de förtrycktas längtan,
        Herre,
    du styrker deras hjärtan,
        du vänder ditt öra till dem
18 (H) för att ge den faderlöse
        och förtryckte rätt.
    Människor komna av jord
        ska aldrig mer sprida skräck.

Read full chapter

12 (A) De liknar ett rovlystet lejon,
    ett ungt lejon som ligger på lur.

Read full chapter