Psaltaren 71
Svenska Folkbibeln 2015
Bön om hjälp i ålderdomen
71 (A) Till dig, Herre,
tar jag min tillflykt.
Låt mig aldrig behöva skämmas.
2 Rädda mig och befria mig
i din rättfärdighet,
vänd ditt öra till mig och fräls mig.
3 (B) Var min klippa där jag kan bo,
dit jag alltid kan komma,
du som gett befallning
om min frälsning.
Du är mitt bergfäste
och min borg.
4 Min Gud, befria mig
ur den gudlöses hand,
ur förbrytarens
och förtryckarens grepp,
5 för du är mitt hopp, Herre,
Herre, min trygghet
ända från min ungdom.
6 (C) Du har varit mitt stöd
ända från moderlivet,
du har förlöst mig
ur min mors inre.
Dig lovar jag alltid.
7 Jag har blivit som ett tecken
för många,
och du är min starka tillflykt.
8 Min mun ska fyllas av ditt lov,
av din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte
när jag blir gammal,
överge mig inte
när min kraft tar slut,
10 (D) för mina fiender talar om mig,
de som vaktar på min själ
rådslår med varandra:
11 "Gud har övergett honom.
Jaga och grip honom,
det finns ingen
som räddar honom!"
12 (E) Gud, var inte långt ifrån mig!
Min Gud, skynda till min hjälp!
13 (F) Låt min själs fiender
få skämmas och gå under,
låt dem som vill mig ont
höljas i hån och vanära.
14 Men jag ska alltid hoppas
och prisa dig om och om igen.
15 (G) Min mun ska förkunna
din rättfärdighet,
din frälsning dagen lång,
fast jag inte förstår dess vidd[a].
16 Jag ska komma i Herrens,
Guds väldiga kraft,
jag ska prisa din rättfärdighet,
din och ingen annans.
17 (H) Gud, du har undervisat mig
ända från min ungdom,
och än i dag förkunnar jag
dina under.
18 (I) Överge mig inte, Gud,
när jag blir gammal och grå,
innan jag fått förkunna
din makt för nya släkten,
din kraft[b] för alla som ska komma.
19 (J) Din rättfärdighet
når upp till himlen, Gud,
du har gjort stora ting.
Gud, vem är som du?
20 (K) Du har låtit oss se
mycket nöd och olycka,
men du ska åter ge oss liv,
åter lyfta oss ur jordens djup.
21 (L) Föröka min storhet
och trösta mig igen,
22 (M) så vill jag tacka dig till lyra
för din trofasthet, min Gud,
jag vill lovsjunga dig till harpa,
du Israels Helige.
23 (N) Mina läppar ska jubla
när jag lovsjunger dig,
så även min själ som du har friköpt.
24 Min tunga ska tala
om din rättfärdighet dagen lång,
för de som ville mig ont
måste skämmas och blygas.
Psaltaren 71
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Footnotes
- 71:15 Grundtextens innebörd är osäker i versens sista del.
Psaltaren 71
Svenska 1917
71 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
2 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
3 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
4 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
5 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
6 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
7 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
8 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
9 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
10 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
11 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»
12 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
13 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
14 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
15 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
16 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
17 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
18 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
19 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
20 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
21 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
22 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
23 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
24 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.