TREDJE BOKEN

Undran över de gudlösas framgång

73 (A) En psalm av Asaf.

Gud är verkligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.
Men jag var nära att snava
        med mina fötter,
    mina steg var nära att slinta,
(B) för jag greps av avund
        mot de högmodiga
    när jag såg de gudlösas framgång.

De är fria från plågor
        fram till sin död,
    deras kroppar är välnärda.
De drabbas inte av mänsklig nöd,
    de plågas inte
        som andra människor.
Därför är högmod deras halsband
    och våld den dräkt de sveper sig i.
(C) Deras ögon kikar fram[a] ur fetman,
    deras hjärtans fantasier
        har ingen gräns.

De hånar och hotar med ondska,
    överlägset hotar de med förtryck.
De öppnar sin mun mot himlen
    och deras tunga far fram på jorden.
10 Därför vänder sig folket till dem,
    de suger i sig vatten i mängd.
11 (D) De säger:
        "Hur skulle Gud kunna veta?
    Den Högste har väl ingen vetskap?"
12 (E) Sådana är de gudlösa,
    ständigt trygga
        med växande rikedom.

13 (F) Förgäves höll jag mitt hjärta rent
    och tvådde mina händer i oskuld!
14 Jag var plågad hela dagen
    och tuktad varje morgon –
15 men hade jag sagt:
        "Så tänker jag tala",
    då hade jag svikit dina barns släkte.

16 Jag funderade
        och försökte förstå det,
    men det var för svårt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg deras öde.

18 (G) Du ställer dem på det hala,
    du störtar dem i fördärvet.
19 (H) Hur plötsligt ska de inte gå under!
    De förgås och får ett fruktansvärt
        slut.
20 (I) Så som en dröm är borta
        när man vaknar
    ska du, Herre, förakta dem
        som skuggbilder när du griper in.

21 När mitt hjärta var bittert
    och det stack i mitt inre,
22 då var jag oförnuftig
        och förstod ingenting,
    jag var som ett djur inför dig.

23 Men jag är alltid hos dig,
    du håller mig i min högra hand.
24 (J) Du leder mig med ditt råd
    och tar sedan emot mig med ära.
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och har jag dig,
        söker jag inget på jorden.
26 (K) När min kropp och mitt hjärta
        ger upp,
    är Gud mitt hjärtas klippa
        och min lott för evigt.

27 De som är fjärran från dig går under,
    du förgör alla som är otrogna
        mot dig.
28 Men för mig är det gott
        att vara nära Gud.
    Jag tar min tillflykt
        till Herren, Gud,
    för att förkunna
        alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:7 Deras ögon kikar fram   Andra handskrifter (Septuaginta): "Deras synd tränger fram".

Tredje boken

(73—89)

Den gudlöses kortvariga framgång och den rättfärdiges eviga lön

73 En psalm av Asaf.

Gud är sannerligen god mot Israel,
    mot dem som har rena hjärtan.

Men jag höll på att snava,
    mina fötter höll på att tappa fästet.
Jag var avundsjuk på de högmodiga
    då jag såg de gudlösas framgång.

De slipper svårigheter ända fram till sin död,
    de är friska och välmående.
De råkar inte i människans nöd
    och plågas inte som andra.
Därför är högfärd deras halsband,
    och våld deras kläder.
Ur deras fetma tittar ögonen fram,
    deras fantasier har ingen gräns.
De talar föraktfullt och ondsint.
    De är högfärdiga och förtrycker andra.
De gör anspråk på himlen
    och talar som om de ägde jorden.
10 Så återvänder hans folk dit
    och suger åt sig mängder av vatten.[a]
11 De frågar: ”Hur kan Gud veta?
    Skulle den Högste ha den kunskapen?”

12 Så är det med de gudlösa,
    ostörda ökar de alltid sin rikedom.

13 Förgäves har jag hållit mitt hjärta rent
    och tvättat mina händer i oskuld.
14 Jag har plågats dagen lång,
    bestraffats var morgon.

15 Om jag hade sagt: ”Så vill jag tala”,
    skulle jag ha varit en förrädare mot dina barns generation.
16 När jag försökte förstå detta
    var det alltför mödosamt för mig,
17 tills jag kom in i Guds helgedom
    och insåg hur det går med dessa till slut.

18 Du låter dem vandra på en hal väg,
    störtar dem i fördärvet
19 och plötsligt går de under.
    De tar en ände med förskräckelse.
20 Det blir som när man vaknar ur en dröm:
    Du, Herre, reser dig
    och föraktar dem som om de vore fantasier.[b]

21 När mitt hjärta var bittert
    och det sved inom mig,
22 då var jag oförnuftig och ovetande,
    som ett djur inför dig.

23 Ändå är jag alltid hos dig,
    och du håller min högra hand.
24 Du leder mig efter ditt råd,
    och sedan för du mig till härligheten[c].
25 Vem har jag i himlen utom dig?
    Och när jag har dig,
    önskar jag ingenting på jorden.
26 Min kropp och min själ kan tyna bort,
    men Gud är min inre klippa och min del för evigt.

27 Men de som är långt borta från dig kommer att förgås.
    Du förgör dem som inte är trogna mot dig.
28 Men det är gott för mig att vara nära Gud.
    Jag har gjort Herren Gud till min tillflykt,
    och jag vill berätta om alla dina gärningar.

Footnotes

  1. 73:10 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  2. 73:20 Grundtextens innebörd är okänd och översättningen bara en ungefärlig ord-för-ord översättning.
  3. 73:24 Det framkommer inte om det är evigheten eller någon form av jordisk härlighet/ära som åsyftas här.