Bön efter Jerusalems förstöring

79 (A) En psalm av Asaf.

Gud, hednafolken trängde in
        i din arvedel,
    de vanhelgade ditt heliga tempel,
        de gjorde Jerusalem
            till en grushög.
De gav dina tjänares kroppar
        som mat åt himlens fåglar,
    dina trognas kött åt markens djur.
De spillde deras blod som vatten
        runt Jerusalem,
    och ingen begravde dem.
(B) Vi föraktas av våra grannar,
    hånas av dem som bor
        omkring oss.

(C) Hur länge, Herre?
        Ska du vara vred för evigt?
    Hur länge ska din lidelse
        brinna som eld?
(D) Ös din vrede över hednafolken
        som inte känner dig,
    över de riken som inte åkallar
        ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans boning.

Tillräkna oss inte våra fäders synder,
    låt din barmhärtighet
            möta oss snart,
        för vi har sjunkit mycket djupt.
(E) Hjälp oss, du vår frälsnings Gud,
        för ditt namns äras skull!
    Rädda oss och försona
        våra synder för ditt namns skull!
10 (F) Varför ska folken få säga:
        "Var är nu deras Gud?"
    Låt våra ögon få se
        hur det blir känt bland folken
    att du hämnas
        dina tjänares spillda blod.
11 (G) Låt fångarnas klagan
        komma inför ditt ansikte,
    låt dödens barn få leva
        genom din starka arm.
12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för sitt hån mot dig, Herre.
13 Då ska vi,
        ditt folk och fåren i din hjord,
    tacka dig för evigt
        och förkunna ditt lov
            från släkte till släkte.

Nationell klagosång efter Jerusalems förstörelse

79 En psalm av Asaf.

Gud, främmande folk har angripit din arvedel.
    De har orenat ditt heliga tempel
    och lagt Jerusalem i ruiner.
De har gett dina tjänares döda kroppar
    till mat åt himlens fåglar
    och dina frommas kroppar åt vilda djur.
De har utgjutit deras blod som vatten överallt i Jerusalem.
    Det finns ingen kvar för att begrava dem.
Vi föraktas av våra grannar,
    vi hånas och bespottas av dem som finns runt omkring oss.

Herre, hur länge ska din vrede vara? För evigt?
    Hur länge ska din svartsjuka brinna som eld?
Ös ut din vrede över de folk som inte känner dig,
    över riken som inte åkallar ditt namn,
för de har slukat Jakob
    och ödelagt hans land.

Lasta inte oss för våra fäders synder.
    Låt oss snart få möta din barmhärtighet,
    för vi är i stor nöd.
Hjälp oss, Gud, du vår räddare,
    för ditt namns äras skull.
Befria oss och sona våra synder
    för ditt namns skull.
10 Varför skulle folken få säga:
    ”Var är deras Gud?”
Låt det bli känt för folken inför våra ögon
    hur du hämnas dina tjänares blod!
11 Låt fångarnas klagan få nå fram till dig,
    skona de dödsdömdas liv med din starka arm.

12 Låt våra grannar få sjufalt igen
    för att de hånat dig, Herre!
13 Då vill vi, ditt folk och får i din hjord,
    prisa dig i evighet.
Från generation till generation
    vill vi lovprisa dig.