(A) Som en handsbredd
        har du gjort mina dagar,
    min livslängd är som ingenting
        inför dig.
    Alla människor är bara en vindpust,
        hur säkra de än står. Sela

(B) Som en skuggbild
    vandrar människan omkring,
        oroar sig till ingen nytta,
    samlar på hög
        och vet inte vem som får det.

(C) Men vad hoppas jag nu på, Herre?
    Till dig står mitt hopp.

Read full chapter