(A) Du stillar havens brus,
    böljornas brus och folkens oro.

Read full chapter

(A) Strömmarna höjer sig, Herre,
    strömmarna höjer sin röst,
        strömmarna höjer sitt dån.
(B) Men mäktig är Herren i höjden,
    mer än bruset av väldiga vatten,
        mer än havets mäktiga
            bränningar.

(C) Dina vittnesbörd
        är alltigenom sanna.
    Helighet tillhör ditt hus, Herre,
        för alltid.

Read full chapter

Då hade vattnen dränkt oss,
    strömmen översköljt oss,
[a]då hade de vilda vattenmassorna
    översköljt oss.

Lovad är Herren
    som inte lät oss bli rov
        för deras käftar!
Vår själ kom undan
    som fågeln ur jägarnas snara,
        snaran brast och vi kom undan.
[b]Vår hjälp är i Herrens namn,
    han som har gjort
        himmel och jord.

Read full chapter

12 (A) Hör larmet av många folk,
        det brusar som havet brusar.
    Det dånar av folkslag,
        det dånar
            som väldiga vatten dånar.
13 (B) Folkslag dånar,
        som stora vatten dånar.
    Men han tillrättavisar dem
        och de flyr bort i fjärran.
    De jagas som agnar
        för vinden på bergen,
    som virvlande löv för stormen.
14 (C) När kvällen är inne, se,
        då kommer plötslig skräck,
    och innan morgonen gryr
        är de borta.
    Detta är våra rövares del
        och våra plundrares lott.

Read full chapter

22 (A) Skulle ni inte frukta mig,
        säger Herren,
    skulle ni inte bäva för mig,
        jag som har satt sand
            till gräns för havet,
        till en evig gräns
            som det inte kan överskrida.
    Hur dess vågor än svallar
        förmår de inget,
    och hur de än brusar
        kan de inte komma över den.

Read full chapter