Fria från lagen

7 Ni vet säkert, syskon – jag talar till dem som känner lagen – att lagen bara styr över en människa så länge hon lever.

² En gift kvinna är genom lagen bunden till sin man så länge han lever. Men om mannen dör är hon inte längre bunden till honom, utan är fri från lagen som reglerar äktenskap. ³ Om hon går till en annan medan hennes man lever, är hon otrogen i sitt äktenskap. Men om hennes man dör är hon fri från lagen och kan gifta sig med en annan utan att vara otrogen mot sin första man.

⁴ På samma sätt har ni, syskon, dött bort från lagen med Kristus kropp. Nu tillhör ni en annan, honom som uppväcktes från de döda, och så bär vi frukt åt Gud. ⁵ Så länge vi levde på vanligt mänskligt sätt, väckte lagen i oss syndiga begär som verkade i våra kroppar, så att vi bar frukt åt döden. ⁶ Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss bundna och kan tjäna på Andens nya sätt, inte på det gamla, bokstavsbundna.

Lagen avslöjar synden

⁷ Vad betyder då detta? Att lagen är synd? Nej, naturligtvis inte! Men det var genom lagen som jag lärde känna vad synd är. Jag skulle inte ha vetat vad det innebär att ha begär till något, om inte lagen hade sagt: ”Du ska inte ha begär.”^{[a] 8} Synden utnyttjade budordet och väckte allehanda begär inom mig. Om lagen inte finns, är synden död.

⁹ Det fanns en tid i mitt liv då jag levde utan lag, men när budordet kom, vaknade synden genast till liv, ¹⁰ och jag dog. Jag fann att det budord som skulle leda till liv ledde mig till döden. ¹¹ Synden passade på och utnyttjade budordet, lurade mig och dödade mig. ¹² Lagen är alltså helig, och budordet är heligt, rätt och gott.

¹³ Var det då det goda som ledde till att jag måste dö? Nej, naturligtvis inte! Det var synden som utnyttjade det goda för att få mig att dö, för att den skulle avslöjas som synd och att synden genom budordet skulle visa sin fruktansvärda syndfullhet.

Kampen mot synden

¹⁴ Vi vet alltså att lagen är andlig. Men jag är köttslig, såld till slav under synden. ¹⁵ Jag förstår inte mitt eget sätt att handla: Jag gör inte vad jag vill göra, utan det jag avskyr, det gör jag. ¹⁶ Om jag gör vad jag inte vill göra, erkänner jag att lagen är god. ¹⁷ Då är det med andra ord inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

¹⁸ Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min syndiga natur, inte finns något gott. Jag vill göra det som är gott, men jag klarar det inte. ¹⁹ Det goda jag vill göra förblir ogjort, och det onda jag inte vill göra, det gör jag i alla fall. ²⁰ Så om jag nu ständigt handlar fel, är det alltså inte jag som gör det, utan synden som bor i mig.

²¹ Jag har alltså funnit denna lag vara verksam: jag vill göra det goda, men det onda finns hos mig. ²² I mitt inre instämmer jag i Guds lag, ²³ men en annan lag som jag ser inom mig styr min kropp och krigar mot lagen i mitt förnuft och gör mig till fånge för syndens lag i mina lemmar. ²⁴ Jag stackars människa! Vem kan rädda mig från denna dödens kropp? ²⁵ Jag tackar Gud: genom Jesus Kristus, vår Herre. Med mitt förnuft tjänar jag alltså Guds lag, medan jag i min mänskliga natur är slav under syndens lag.