^15 (A) Ni har inte fått slaveriets ande så att ni på nytt måste leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets^[a] Ande, och i honom ropar vi: "Abba^[b]! Far!" ^16 (B) Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn. ^17 (C) Och är vi barn så är vi också arvingar, Guds arvingar och Kristi medarvingar, lika visst som vi lider med honom för att också förhärligas med honom.

Hoppet om härligheten

^18 (D) Jag menar att den här tidens lidanden inte kan jämföras med den härlighet som ska uppenbaras och bli vår. ^19 (E) Själva skapelsen väntar och längtar efter att Guds barn ska uppenbaras.^{[c] 20 (F)} Skapelsen har ju blivit lagd under förgängelsen, inte av egen vilja utan genom honom som lade den därunder. Ändå finns det hopp om ^21 (G) att även skapelsen ska befrias från sitt slaveri under förgängelsen och nå fram till Guds barns härliga frihet^[d].

²² Vi vet att hela skapelsen gemensamt fortfarande suckar och våndas^[e]. ^23 (H) Och inte bara den, utan också vi som har fått Anden som förstlingsfrukt^[f] suckar inom oss och väntar på barnaskapet, vår kropps förlossning. ^24 (I) I hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som man ser uppfyllt är inte längre något hopp. Vem hoppas på det han redan ser? ^25 (J) Men om vi hoppas på det vi inte ser, så väntar vi uthålligt.

²⁶ Så hjälper också Anden oss i vår svaghet. Vi vet inte vad vi borde be om, men Anden själv vädjar för oss med suckar utan ord. ^27 (K) Och han som utforskar hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.

^28 (L) Vi vet att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud, som är kallade efter hans beslut. ^29 (M) Dem som han i förväg har känt som sina har han också förutbestämt till att formas efter hans Sons bild, så att Sonen blir den förstfödde bland många bröder. ^30 (N) Och dem som han har förutbestämt har han också kallat, och dem som han har kallat har han också förklarat rättfärdiga, och dem som han har förklarat rättfärdiga har han också förhärligat.

Guds utvaldas lovsång

^31 (O) Vad ska vi nu säga om detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss? ^32 (P) Han som inte skonade sin egen Son utan utlämnade honom för oss alla, hur skulle han kunna annat än att också skänka oss allt med honom?

^33 (Q) Vem kan anklaga Guds utvalda? Gud är den som frikänner. ^34 (R) Vem är det som fördömer? Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och vädjar för oss. ³⁵ Vem kan skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller ångest, förföljelse eller svält, nakenhet, fara eller svärd? ^36 (S) Det står ju skrivet: För din skull dödas vi dagen lång, vi räknas som slaktfår.^[g]

^37 (T) Men i allt detta vinner vi en överväldigande seger genom honom som har älskat oss. ^38 (U) För jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som ska komma, varken makter, ³⁹ höjd eller djup eller något annat skapat ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.

^5 (A) Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

¹³ I honom har också ni, när ni hörde sanningens ord, evangeliet om er frälsning, i honom har också ni, när ni kom till tro, fått den utlovade helige Ande som ett sigill. ^14 (A) Anden är ett förskott som garanterar vårt arv, att hans eget folk ska befrias, till hans ära och pris.

Apostelns förbön

^15 (B) Därför, när jag nu har hört om er tro på Herren Jesus och er kärlek till alla de heliga, ^16 (C) kan jag inte sluta tacka Gud för er när jag nämner er i mina böner. ¹⁷ Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom. ^18 (D) Jag ber att era hjärtans ögon ska få ljus så att ni förstår vilket hopp han har kallat er till, hur rikt och härligt hans arv är bland de heliga ^19 (E) och hur oerhört stor hans makt är i oss som tror, därför att hans väldiga kraft har varit verksam.

Från död till liv

^20 (F) Den kraften lät han verka i Kristus när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, ^21 (G) högt över alla härskare, makter, krafter och herradömen och alla namn som kan nämnas, inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. ^22 (H) Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han till församlingen^{[a] 23 (I)} som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.

^30 (A) Bedröva inte Guds helige Ande, som ni har fått som ett sigill för befrielsens dag.