Rut 1:16-22

Svenska Folkbibeln 2015

¹⁶ Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att lämna dig och vända tillbaka från dig. För dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. ¹⁷ Där du dör vill jag dö, och där vill jag bli begravd. Herren må straffa mig både nu och i framtiden om något annat än döden skiljer mig från dig.” ¹⁸ När hon såg att Rut var fast besluten att gå med henne talade hon inte mer med henne om saken.

¹⁹ Så gick de båda tills de kom till Betlehem. När de nådde Betlehem kom hela staden i rörelse för deras skull, och kvinnorna sade: ”Är det inte Noomi?” ^20 (A) Men hon sade till dem: ”Kalla mig inte Noomi, utan kalla mig Mara^[a], för den Allsmäktige har gjort livet mycket bittert för mig. ^21 (B) Rik reste jag härifrån, och tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi? Herren har vittnat mot^[b] mig, den Allsmäktige har låtit det gå illa för mig.”

²² Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska sonhustru Rut, som hade följt med från Moabs land. Och de kom till Betlehem när kornskörden började^[c].