Rut 2-3

Svenska Folkbibeln 2015

Rut plockar ax på Boas åker

2 ^(A) Noomi hade en släkting på sin mans sida, en mäktig man i Elimeleks släkt. Hans namn var Boas.^{[a] 2 (B)} Moabitiskan Rut sade till Noomi: ”Låt mig gå ut på åkern och plocka ax efter någon^[b] som ser på mig med välvilja.” Hon svarade henne: ”Ja, gå, min dotter.” ³ Då gick hon i väg och kom till en åker och plockade där ax efter skördemännen. Det föll sig så att åkermarken tillhörde Boas, som var av Elimeleks släkt.

⁴ Boas kom just då dit från Betlehem. ”Herren vare med er!”, hälsade han skördemännen. De svarade honom: ”Herren välsigne dig!” ⁵ Boas frågade den tjänare som var förman för skördemännen: ”Vem tillhör den där unga kvinnan?” ⁶ Tjänaren som var förman för skördemännen svarade: ”Det är en moabitisk kvinna som kom hit tillsammans med Noomi från Moabs land. ⁷ Hon bad att få plocka och samla ax bland kärvarna efter skördemännen. Sedan hon kom hit i morse har hon hållit på ända till nu, förutom att hon nyss vilade en liten stund i hyddan.”

⁸ Då sade Boas till Rut: ”Lyssna på mig, min dotter: Gå inte och plocka ax på någon annan åker och gå inte härifrån, utan håll dig till mina tjänstekvinnor här. ⁹ Se var skördemännen arbetar på åkern och följ efter dem. Jag har förbjudit männen att röra dig. Om du blir törstig, så gå till krukorna och drick av det som männen öser upp.” ¹⁰ Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: ”Varför ser du på mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?” ¹¹ Boas svarade henne: ”Man har berättat för mig allt vad du har gjort för din svärmor efter din mans död, hur du har lämnat din far och din mor och ditt hemland och följt med till ett folk som du inte kände förut. ^12 (C) Må Herren löna dig för det du har gjort, må du få full lön från Herren, Israels Gud, som du har kommit till för att söka skydd under hans vingar.” ¹³ Hon sade: ”Herre, du har varit god mot mig. Du har tröstat mig och talat till din tjänarinnas hjärta, trots att jag inte är som någon av dina tjänstekvinnor.”

¹⁴ När det var dags att äta sade Boas till henne: ”Kom hit och ät av brödet och doppa ditt brödstycke i vinättikan.” Då satte hon sig vid sidan av skördemännen. Han räckte henne rostade ax, och hon åt och blev mätt och fick över. ¹⁵ När hon sedan reste sig för att plocka, befallde Boas sina män och sade: ”Låt henne få plocka mellan kärvarna också, och behandla henne inte illa. ¹⁶ Ni kan till och med dra ut strån ur knipporna åt henne och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, och ni får inte klandra henne för det.”

¹⁷ Hon plockade ax på åkern ända till kvällen. När hon sedan hade klappat ut det som hon hade plockat var det ungefär en efa^[c] korn. ¹⁸ Hon tog det med sig och gick in i staden, och hennes svärmor fick se vad hon hade plockat. Hon tog också fram och gav henne det hon hade fått över efter att ha ätit sig mätt. ¹⁹ Då sade hennes svärmor till henne: ”Var har du plockat i dag? Var har du arbetat? Välsignad vare han som har tagit sig an dig!” Då berättade hon för sin svärmor vem hon hade arbetat hos, hon sade: ”Mannen som jag har arbetat hos i dag heter Boas.” ²⁰ Då sade Noomi till sin sonhustru: ”Välsignad vare han av Herren, som inte har tagit bort sin nåd från vare sig de levande eller de döda!” Och Noomi tillade: ”Den mannen är vår nära släkting. Han är en av våra återlösare^[d].”

²¹ Moabitiskan Rut sade: ”Han sade också till mig: Håll dig till mina män tills de är färdiga med hela min skörd.” ²² Då sade Noomi till sin sonhustru Rut: ”Det är bra, min dotter, att du går med hans tjänstekvinnor, för på en annan åker kunde du bli antastad.” ²³ Så höll hon sig till Boas tjänstekvinnor och plockade ax där tills både kornskörden och veteskörden^[e] var klara. Men hon bodde hos sin svärmor.

Rut och Boas på tröskplatsen

3 ^(D) Ruts svärmor Noomi sade till henne: ”Min dotter, jag vill försöka skaffa dig trygghet så att det går bra för dig. ² Det är ju så att Boas är vår släkting, han vars tjänstekvinnor du har varit tillsammans med. Och just i natt kastar han korn^[f] på sin tröskplats. ³ Så tvätta dig, smörj in dig och klä dig fin och gå ner till tröskplatsen. Men ge dig inte till känna för honom innan han har ätit och druckit. ⁴ När han lägger sig, se då var han lägger sig. Gå dit och lyft upp manteln vid hans fötter och lägg dig där. Då kommer han att säga dig vad du ska göra.” ⁵ Hon svarade henne: ”Allt vad du säger ska jag göra.”

⁶ Rut gick ner till tröskplatsen och gjorde precis som hennes svärmor hade sagt till henne. ⁷ När Boas hade ätit och druckit och hans hjärta var glatt, gick han bort och lade sig intill sädeshögen. Då kom hon dit utan att han märkte det, och hon lyfte upp manteln vid hans fötter och lade sig där. ⁸ Vid midnatt ryckte mannen till och böjde sig framåt – och där låg en kvinna vid hans fötter! ^9 (E) ”Vem är du?” frågade han. Hon svarade: ”Jag är Rut, din tjänarinna. Bred ut din mantelflik^[g] över din tjänarinna, för du är min återlösare.”

¹⁰ Då sade han: ”Välsignad är du av Herren, min dotter! Nu har du visat ännu större trohet än förut genom att inte springa efter unga män, vare sig fattiga eller rika. ¹¹ Så var nu inte rädd, min dotter. Allt vad du säger vill jag göra för dig. Alla i stadsporten^[h] vet att du är en ärbar kvinna. ¹² Det är sant att jag är din återlösare. Men det finns en annan återlösare som är närmare än jag. ¹³ Stanna kvar här i natt. Om han i morgon vill ta ansvaret för dig, så får han göra det. Men om han inte vill ta ansvar för dig, då ska jag göra det, så sant Herren lever. Ligg kvar här tills det blir morgon.”

¹⁴ Hon låg kvar vid hans fötter ända till morgonen. Men hon steg upp innan någon kunde känna igen den andre. Han tänkte: ”Det får inte bli känt att kvinnan har kommit hit till tröskplatsen.” ¹⁵ Och han sade: ”Kom med sjalen du har på dig och håll den stadigt.” Hon höll fram den, och han mätte upp sex mått^[i] korn och lyfte upp det på henne. Därefter gick hon^[j] in i staden.

¹⁶ När hon kom till sin svärmor, frågade hon: ”Hur har det gått för dig, min dotter?” Då berättade hon för henne allt vad mannen hade gjort för henne. ¹⁷ Och hon sade: ”De här sex måtten gav han mig och sade: Du ska inte komma tomhänt hem till din svärmor.” ¹⁸ Då svarade hon: ”Vänta nu, min dotter, tills du får se hur det går med den här saken går. För den mannen kommer inte att ge sig någon ro förrän han får saken klar redan i dag.”