Print Page Options Listen to Sakarja 11

De härliga trädens fall

11 Öppna dina dörrar, Libanon,

    så att eld kan förtära
    dina cedrar.
Jämra dig, du cypress,
    för cedern har fallit,
        de härliga träden är skövlade.
    Jämra er, ni Bashans ekar,
        för den täta skogen är fälld.
(A) Hör herdarnas jämmer
        när deras härlighet skövlas!
    Hör de unga lejonens vrål
        när Jordans härlighet skövlas!

De två herdarna

Så sade Herren min Gud: ”Bli en herde för slaktfåren, (B) eftersom deras köpare slaktar dem utan att straffas och de som säljer dem säger: Lovad är Herren, jag har blivit rik! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem, (C) för jag ska inte längre förbarma mig över dem som bor i landet”, säger Herren. ”Se, jag ska överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte rädda någon ur deras hand.”

Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd och den andra kallade jag Enhet. Så blev jag en herde för fåren. Och inom en månad gjorde jag slut på de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de i sin tur fick motvilja mot mig. Då sade jag till fåren: ”Jag vill inte vara er herde längre. Det som dör får dö och det som förgås får förgås, och de som blir kvar får äta upp varandra.” 10 (D) Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa förbundet som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren[a] som iakttog mig förstod att detta var Herrens ord.

12 (E) Och jag sade till dem: ”Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara.” Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver[b]. 13 (F) Och Herren sade till mig: ”Kasta det åt krukmakaren!” – det härliga pris som de tyckte jag var värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och Herren sade också till mig: ”Skaffa dig redskap igen som en oförnuftig herde. 16 (G) För se, jag ska låta det uppstå en herde i landet som inte sköter om dem som håller på att gå under, inte söker upp de förlorade, inte helar de sårade och inte ger mat åt de friska, utan äter de fetas kött och river sönder deras klövar.”

17 (H) Ve den oduglige herden[c]
        som överger sin hjord!
    Må svärdet träffa hans arm
        och hans högra öga,
    må hans arm förtvina helt
        och hans högra öga
            helt förmörkas.

Footnotes

  1. 11:11 de olyckliga fåren   Annan översättning (så Septuaginta): ”boskapshandlarna”.
  2. 11:12 trettio siklar silver   Drygt 300 gram, priset för en slav (2 Mos 21:32). Citeras i Matt 27:9 som en profetia om hur Jesus blev förrådd för 30 silvermynt.
  3. 11:17 den oduglige herden   Annan översättning (så Septuaginta): ”avgudaherden”.

11 Öppna dina portar, Libanon.
    Eld ska förtära dina cedrar.
Klaga, cypress, för cedern har fallit,
    och de ståtliga träden är förstörda.
Klaga, ni Bashans ekar,
    för den täta skogen har huggits ner.
Hör herdarnas klagan,
    när deras härlighet har förstörts.
Hör hur de unga lejonen ryter,
    när Jordandalens prakt är skövlad.

De två herdarna

Så sa Herren, min Gud: ”Bli en herde för en hjord med slaktfår. De som köper dem slaktar dem utan att bli straffade. De som säljer dem säger: ’Lovad vare Herren för att jag blivit rik!’ Deras egna herdar skonar dem inte. Jag ska inte längre skona landets invånare, säger Herren. Jag ska låta människorna hamna i klorna på varandra och på sin kung. De ska ödelägga landet, och jag ska inte låta någon komma undan deras makt.”

Så blev jag en herde för en hjord med slaktfår, de förtryckta fåren. Jag tog två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag blev en herde för hjorden. Inom en månad gjorde jag mig av med de tre herdarna.[a] Jag förlorade tålamodet med fåren, och även de fick nog av mig. Då sa jag: ”Nu vill jag inte längre vara er herde. Låt det dö som håller på att dö, och det gå under som håller på att gå under. Låt dem som är kvar äta upp varandra.”

10 Sedan tog jag min stav Nåd och bröt av den, för att upplösa det förbund jag hade slutit med alla folk. 11 Så blev det upplöst den dagen, och de förtryckta fåren som iakttog mig insåg att detta var Herrens ord.

12 Jag sa till dem: ”Om ni finner det för gott, ge mig min lön, men om inte, låt bli!” Då vägde de upp trettio silvermynt[b] åt mig.

13 Och Herren sa till mig: ”Kasta det åt krukmakaren, denna härliga summa de har värderat mig till!” Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem åt krukmakaren i Herrens hus.

14 Sedan bröt jag av min andra stav, Enhet, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Herren sa till mig: ”Utrusta dig med en dåraktig herdes redskap. 16 Jag ska nämligen låta en herde uppstå i landet som inte bryr sig om dem som håller på att förgås, inte söker efter dem som kommit bort, inte helar de skadade, inte sörjer för de friska, utan äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.

17 Ve en sådan värdelös herde
    som överger sin hjord!
Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga!
    Må hans arm helt förtvina
    och hans högra öga helt förblindas!”

Footnotes

  1. 11:8 Det framkommer inte vad detta syftar på.
  2. 11:12 Ersättningen för en dödad slav, se 2 Mos 21:32. Denna blygsamma summa fick senare Judas för att förråda Jesus, se t.ex. Matt 26:14f. Grundtexten talar dock bara om silver, ”mynt” är en senare tolkning som används här för att underlätta översättningen.

11 Öppna dina dörrar, Libanon, ty eld skall nu förtära dina cedrar.

Jämra dig, du cypress, ty cedern måste falla, de härliga träden skola förödas. Jämren eder, I Basans ekar, ty skogen, den ogenomträngliga, varder fälld.

Hör huru herdarna jämra sig, när deras härlighet bliver förödd! Hör huru de unga lejonen ryta, när Jordanbygdens snår varda förödda!

Så sade HERREN, min Gud: »Bliv en herde för slaktfåren,

ty deras köpare slakta dem utan all försyn, och deras säljare säga: 'Lovad vare HERREN att jag bliver allt rikare.' Ej heller skonas de av sina egna herdar.»

»Se, jag vill nu icke mer skona landets inbyggare», säger HERREN, »utan låta människorna falla i varandras hand och i sina konungars hand, och dessa skola fördärva landet, och jag skall icke rädda någon ur deras hand.»

Så blev jag en herde för slaktfåren, de arma fåren. Och jag tog mig två stavar, den ena kallade jag Ljuvlig ro, den andra kallade jag Endräkt; och jag vaktade så fåren

Men sedan jag inom en månad hade förgjort de tre herdarna, blev jag led vid fåren, likasom ock deras sinne var avogt mot mig.

Då sade jag: »Jag vill icke mer vara eder herde. Vad som vill dö, det må dö, och vad som vill förgås, det må förgås; och de som sedan bliva kvar må äta varandras kött.»

10 Så tog jag min stav Ljuvlig ro och bröt sönder den, till att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk.

11 Och när detta nu på den dagen blev upplöst, förnummo de arma fåren, som aktade på mig, att det var HERRENS ord.

12 Därefter sade jag till dem: »Om I så finnen för gott, så given mig min lön; varom icke, må det så vara.» Och de vägde upp trettio siklar silver såsom lön åt mig.

13 Då sade HERREN till mig: »Kasta det åt krukmakaren» -- det härliga pris vartill jag hade blivit värderad av dem! Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i HERRENS hus åt krukmakaren.

14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, till att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och HERREN sade till mig: »Tag dig nu redskap såsom en oförnuftig herde;

16 ty se, jag vill låta en herde uppstå i landet, som icke vårdar sig om de får som hålla på att förgås, icke uppsöker det förskingrade, icke helar det sargade, icke sörjer för det som är helbrägda, utan allenast äter köttet av de feta och river sönder klövarna på dem.»

17 Ve över denne ovärdige herde, som övergiver sin hjord! Må ett svärd träffa hans arm och hans högra öga! Må hans arm alldeles förtvina och hans högra öga förmörkas i grund!

De härliga trädens fall

11 Öppna dina dörrar, Libanon, så att eld kan förtära dina cedrar.
Jämra dig, du cypress,
    ty cedern har fallit,
de härliga träden är skövlade.
    Jämra er, ni Basans ekar,
ty skogen, den ogenomträngliga, är fälld.
Hör herdarnas jämmer,
    när deras härlighet skövlas!
Hör de unga lejonens vrål,
    när Jordans härlighet skövlas!

De två herdarna

Så sade Herren, min Gud: "Bli en herde för slaktfåren, ty de som köper dem slaktar dem utan att straffas, och de som säljer dem säger: Lovad vare Herren att jag blir allt rikare! Inte heller deras herdar förbarmar sig över dem. Ty jag skall inte längre förbarma mig över dem som bor i landet", säger Herren. "Se, jag skall överlämna människorna åt varandra och åt deras kung. De skall ödelägga landet, och jag skall inte rädda någon ur deras hand."

Och jag blev en herde för slaktfåren, de olyckliga fåren: Jag tog två stavar, den ena kallade jag Nåd, och den andra kallade jag Endräkt. Så blev jag en herde för fåren. Och inom en månad förgjorde jag de tre herdarna. Jag blev otålig på dem, och de fick i sin tur ovilja mot mig. Då sade jag till fåren: "Jag vill inte längre vara er herde. Det som håller på att dö, det må dö, och det som håller på att förgås, det må förgås. Och de som blir kvar må äta upp varandra." 10 Så tog jag min stav Nåd och bröt sönder den för att upplösa det förbund som jag hade slutit med alla folk. 11 Så upplöstes det på den dagen, och de olyckliga fåren som gav akt på mig förstod att detta var Herrens ord. 12 Och jag sade till dem: "Om ni finner för gott, så ge mig min lön. Men om inte, så låt det vara." Då vägde de upp min lön, trettio siklar silver. 13 Och Herren sade till mig: "Kasta det åt krukmakaren!" - det härliga pris som de ansåg mig vara värd. Och jag tog de trettio silversiklarna och kastade dem i Herrens hus åt krukmakaren. 14 Därefter bröt jag sönder min andra stav, Endräkt, för att upplösa broderskapet mellan Juda och Israel.

15 Och Herren sade också till mig: "Skaffa dig redskap som en oförståndig herde. 16 Ty se, jag skall låta en herde uppstå i landet, en som inte sköter om de får som håller på att gå under, inte uppsöker de förlorade, inte helar de sårade och inte sörjer för de friska men äter köttet av de feta och river sönder deras klövar."

17 Ve över den ovärdige herden
    som överger sin hjord.
Må ett svärd träffa hans arm
    och hans högra öga.
Må hans arm helt förtvina
    och hans högra öga helt förmörkas.

11 Var beredd att ta emot din dom, Libanon. Eld ska bränna upp dina skogar.

Gråt, ni cypresser, för alla stora och ståtliga cedrar har fallit. Jämra er, ni Basans ekar, när ni ser täta skogar huggas ner.

Hör hur Israels ledare klagar, därför att deras rikedom är borta. Furstarna ryter som lejon över att deras land ligger skövlat.

De två herdarna

Då sa Herren, min Gud, till mig: Gå och ta tjänst som herde för en hjord med slaktfår.

Det ska vara en bild av hur mitt folk har blivit utnyttjat av andra. Den som köper och slaktar dem blir inte straffad. Den som säljer dem tackar Gud för den förtjänst han gör på dem. Inte ens deras herdar gör livet lättare för dem.

Jag ska inte låta någon av mitt folk komma undan, säger Herren. De ska hamna i klorna på sina egna onda ledare, och bli dödade av dem. De ska förvandla landet till en vildmark, och jag ska inte på något sätt hindra dem.

Jag skaffade mig två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag tog hand om hjorden som jag hade blivit tillsagd.

Efter en månad hade jag blivit av med de tre onda herdarna. Men jag förlorade tålamodet med fåren och de i sin tur hatade mig.

Nu vill jag inte längre vara er herde, sa jag till dem. Gå under om ni vill, jag bryr mig inte om er. Fortsätt bara och fördärva er själva!

10 Sedan tog jag den stav som jag kallade Nåd och bröt av den, för att därmed visa att jag hade brutit förbundet med alla länder.

11 Detta blev alltså slutet på överenskommelsen. Några få förstod vad detta betydde och att Gud ville säga dem något.

12 Jag sa därför till ledarna: Om ni vill kan ni ge mig i lön vad ni anser att jag har förtjänat. Men gör det bara om ni vill.Då räknade de upp trettio silvermynt som lön åt mig.

13 Ta dem och ge dem till krukmakaren, sa Herren till mig. Detta visar hur lite de uppskattar dig!Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem i tempelkassan åt krukmakaren.

14 Sedan bröt jag sönder den andra staven, Enhet, för att visa att banden mellan Juda och Israel var brutna.

15 Herren sa sedan till mig att än en gång gå och skaffa mig arbete som herde. Den här gången skulle jag uppträda som en ansvarslös och dålig herde.

16 Det ska vara en bild av hur jag ska låta den här nationen få en herde som inte alls frågar efter dem som håller på att dö, inte söker efter dem som kommit bort, inte sköter om de skadade, inte ger de friska fåren bete och inte bär de lamm som inte kan gå själva, sa Herren till mig. I stället ska han äta köttet av de feta och till och med riva sönder klövarna på dem för att komma åt allt ätbart.

17 Ve en sådan värdelös herde som inte bryr sig om hjorden! Guds svärd ska hugga av hans arm och genomborra hans högra öga. Han ska bli försvarslös och tappa förståndet.