(A) I Anden förde han mig bort till en öken. Och jag såg en kvinna som satt på ett scharlakansrött vilddjur, fullt av hädiska namn och med sju huvuden och tio horn. (B) Kvinnan var klädd i purpur och scharlakan[a] och smyckad med guld och ädelstenar och pärlor. I handen hade hon en guldbägare, full av skändligheter och smuts från hennes otukt. På hennes panna var skrivet ett namn, en hemlighet: "Det stora Babylon, mor till jordens skökor och skändligheter."

Read full chapter

Footnotes

  1. 17:4 scharlakan   Dyrbart ylletyg vars karmosinröda färg utvanns ur kermeslöss.