(A) Jordens kungar, som har horat med henne och levt i lyx, ska gråta och sörja över henne när de ser röken från den eld där hon brinner. 10 (B) Skrämda av hennes plåga står de på avstånd och säger: Ve, ve, du stora stad! Babylon, du mäktiga stad! På en enda timme kom domen över dig.

11 (C) Och jordens köpmän gråter och sörjer över henne eftersom ingen längre köper deras fartygslaster,

Read full chapter