28 (A) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
    kom med gåvor inför hans ansikte!
30 (B) Tillbe Herren i helig skrud,
        bäva inför honom, hela jorden!
    Världen står fast och vacklar inte.

31 (C) Himlen ska glädjas
        och jorden fröjda sig,
    bland hednafolken ska man säga:
        Herren är kung!
32 (D) Havet ska brusa
        med allt som fyller det,
    marken ska glädja sig
        med allt som den bär,
33 skogens alla träd
        ska ropa av fröjd inför Herren,
    för han kommer för att döma jorden.

34 (E) Tacka Herren, för han är god,
    evig är hans nåd.
35 (F) Och säg: Fräls oss,
        du vår frälsnings Gud,
    och samla oss och rädda oss
        från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att prisa dig.
36 (G) Lovad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!

Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.

Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.

39 (H) David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 (I) för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43 (J) Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

Read full chapter

(A) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
(B) Ge åt Herren hans namns ära,
    kom med gåvor till hans gårdar!
(C) Tillbe Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden!
10 (D) Säg bland folken:
    "Herren är kung,
        världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."

11 (E) Himlen ska glädjas
        och jorden fröjda sig,
    havet ska brusa
        med allt som fyller det.
12 (F) Marken ska jubla
        med allt som den bär,
    skogens alla träd
        ska ropa av fröjd
13 (G) inför Herren, för han kommer,
        han kommer för att döma jorden.
    Han ska döma världen
        med rättfärdighet
    och folken med sin trofasthet.

Read full chapter

20 [a]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Read full chapter

(A) Serafer[a] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. (B) Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig
        är Herren Sebaot!
    Hela jorden är full
        av hans härlighet."

(C) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[b]. (D) Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås!
    För jag är en man med orena läppar
        och jag bor bland ett folk
            med orena läppar,
    och mina ögon har sett Kungen,
        Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. (E) Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar
    är din skuld borttagen
        och din synd försonad."

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" (F) Han sade: "Gå och säg till detta folk:

Ni ska höra och höra
        men inte förstå,
    och ni ska se och se
        men inte fatta.[c]
10 (G) Förhärda detta folks hjärta,
    gör deras öron döva
        och deras ögon blinda,
    så att de inte ser med sina ögon
        eller hör med sina öron
            eller förstår med sitt hjärta
    och vänder om och blir botade."

11 (H) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Tills städerna blir öde
        och ingen bor i dem,
    husen blir utan folk
        och landet ligger öde
            och övergivet.
12 (I) Herren ska sända folket långt bort,
    och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
        ska även den ödeläggas.
    Men liksom en terebint eller en ek
        lämnar kvar en stubbe
            när den fälls,
    ska den stubben vara
        en helig säd."

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:2 Serafer   Betyder "brinnande" (jfr vers 6).
  2. 6:4 fylldes av rök   Förknippades med Guds härlighet (jfr 4:5, 2 Mos 40:35, 1 Kung 8:10f).
  3. 6:9f Citeras av Jesus i Matt 13:14f, Mark 4:12, Luk 8:10, av Paulus i Apg 28:25f, Rom 11:8 och av Johannes i Joh 12:40.