28 (A) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
    kom med gåvor inför hans ansikte!
30 (B) Tillbe Herren i helig skrud,
        bäva inför honom, hela jorden!
    Världen står fast och vacklar inte.

31 (C) Himlen ska glädjas
        och jorden fröjda sig,
    bland hednafolken ska man säga:
        Herren är kung!
32 (D) Havet ska brusa
        med allt som fyller det,
    marken ska glädja sig
        med allt som den bär,
33 skogens alla träd
        ska ropa av fröjd inför Herren,
    för han kommer för att döma jorden.

34 (E) Tacka Herren, för han är god,
    evig är hans nåd.
35 (F) Och säg: Fräls oss,
        du vår frälsnings Gud,
    och samla oss och rädda oss
        från hednafolken,
    så att vi får prisa ditt heliga namn
        och ha vår ära i att prisa dig.
36 (G) Lovad är Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!

Och allt folket sade: ”Amen!” och prisade Herren.

Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon

37 David lät Asaf och hans bröder bli kvar där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvakter.

39 (H) David lät också prästen Sadok och hans bröder prästerna bli kvar inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 (I) för att ständigt offra brännoffer åt Herren på brännofferaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, för hans nåd är evig. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvakter.

43 (J) Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.

Read full chapter

28 Ge Herren ära, alla folkslag,
    erkänn hans majestät och kraft!
29 Ge Herrens höga namn ära,
    kom med era offer till honom,
tillbe Herren i helig skrud![a]
30     Darra inför honom, hela jorden!
Världen står fast, den kan inte rubbas.

31 Låt himlen vara glad och jorden jubla!
    Låt dem förkunna bland folken att Herren regerar!
32 Låt havet brusa och allt som finns i det!
    Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
33 Skogens alla träd ska susa av lovsånger,
    ja, de ska jubla inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.

34 Prisa Herren, för han är god.
    Hans nåd varar i evighet.
35 Säg: Rädda oss, Gud, du vår räddare!
    Samla oss igen och befria oss från dessa folk,
så att vi får prisa ditt heliga namn
    och tacka och lova dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
    från evighet till evighet!”

Och allt folket sa: ”Amen!” och prisade Herren.

37 David lämnade Asaf och hans bröder i ständig tjänst inför Herrens förbundsark, enligt föreskrifterna för varje dag, 38 liksom Oved-Edom och hans 68 medhjälpare. Oved-Edom, Jedutuns son, var dörrvaktare tillsammans med Hosa.

39 Prästen Sadok och hans bröder, prästerna, lämnade David kvar vid Herrens boning på offerhöjden i Givon, 40 för att de alltid skulle bära fram brännoffer inför Herren på brännofferaltaret varje morgon och kväll, i enlighet med den lag som Herren hade gett Israel. 41 Med dem var också Heman, Jedutun och andra utvalda, som var utsedda att prisa Herren, för hans nåd varar för evigt. 42 Heman och Jedutun var ansvariga för musiken med trumpet och cymbal och andra instrument till gudstjänstssången. Jedutuns söner var dörrvaktare.

43 Sedan återvände folket hem, var och en till sitt, och David återvände för att välsigna sin familj.

Read full chapter

Footnotes

  1. 16:29 I helig skrud kan syfta på Herrens härlighet, eller på den dräkt prästerna använde.

(A) Ge åt Herren, ni folkens släkter,
    ge åt Herren ära och makt!
(B) Ge åt Herren hans namns ära,
    kom med gåvor till hans gårdar!
(C) Tillbe Herren i helig skrud,
    bäva inför honom, hela jorden!
10 (D) Säg bland folken:
    "Herren är kung,
        världen står fast och vacklar inte.
    Han ska döma folken med rättvisa."

11 (E) Himlen ska glädjas
        och jorden fröjda sig,
    havet ska brusa
        med allt som fyller det.
12 (F) Marken ska jubla
        med allt som den bär,
    skogens alla träd
        ska ropa av fröjd
13 (G) inför Herren, för han kommer,
        han kommer för att döma jorden.
    Han ska döma världen
        med rättfärdighet
    och folken med sin trofasthet.

Read full chapter

Ge Herren ära, alla folkslag,
    erkänn hans majestät och kraft!
Ge Herrens höga namn ära,
    kom med era offer till hans förgårdar!
Tillbe Herren i helig skrud,
    darra inför honom, hela jorden!
10 Säg bland folken: ”Herren regerar!”
    Världen står fast, den kan inte rubbas.
    Han dömer folken med rättvisa.

11 Låt himlen vara glad och jorden jubla,
    låt havet brusa och allt som finns i det!
12 Låt fälten glädjas och allt som växer på dem!
    Skogens alla träd ska susa av lovsånger
13 inför Herren, ty han kommer för att döma jorden.
    Han ska döma världen i rättfärdighet
och folken med trofasthet.

Read full chapter

20 [a]Lova Herren, ni hans änglar,
        ni starka hjältar
    som utför hans befallning
        så snart ni hör ljudet av den.
21 Lova Herren, alla hans härar,
    ni hans tjänare
        som gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
        överallt i hans välde.
    Lova Herren, min själ!

Read full chapter

20 Lova Herren, ni hans änglar, ni mäktiga,
    som lyder och utför hans befallningar.
21 Lova Herren, alla hans härskaror
    som tjänar honom och gör hans vilja.
22 Lova Herren, alla hans verk,
    överallt där han härskar.

Lova Herren, min själ!

Read full chapter

(A) Serafer[a] stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. (B) Och den ene ropade till den andre:

"Helig, helig, helig
        är Herren Sebaot!
    Hela jorden är full
        av hans härlighet."

(C) Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök[b]. (D) Då sade jag:

"Ve mig, jag förgås!
    För jag är en man med orena läppar
        och jag bor bland ett folk
            med orena läppar,
    och mina ögon har sett Kungen,
        Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. (E) Med det rörde han vid min mun och sade:

"När detta har rört vid dina läppar
    är din skuld borttagen
        och din synd försonad."

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" (F) Han sade: "Gå och säg till detta folk:

Ni ska höra och höra
        men inte förstå,
    och ni ska se och se
        men inte fatta.[c]
10 (G) Förhärda detta folks hjärta,
    gör deras öron döva
        och deras ögon blinda,
    så att de inte ser med sina ögon
        eller hör med sina öron
            eller förstår med sitt hjärta
    och vänder om och blir botade."

11 (H) Då frågade jag: "Hur länge, Herre?" Han svarade:

"Tills städerna blir öde
        och ingen bor i dem,
    husen blir utan folk
        och landet ligger öde
            och övergivet.
12 (I) Herren ska sända folket långt bort,
    och ödsligheten ska bli stor i landet.
13 När bara en tiondel är kvar i det,
        ska även den ödeläggas.
    Men liksom en terebint eller en ek
        lämnar kvar en stubbe
            när den fälls,
    ska den stubben vara
        en helig säd."

Read full chapter

Footnotes

  1. 6:2 Serafer   Betyder "brinnande" (jfr vers 6).
  2. 6:4 fylldes av rök   Förknippades med Guds härlighet (jfr 4:5, 2 Mos 40:35, 1 Kung 8:10f).
  3. 6:9f Citeras av Jesus i Matt 13:14f, Mark 4:12, Luk 8:10, av Paulus i Apg 28:25f, Rom 11:8 och av Johannes i Joh 12:40.

Serafer stod ovanför honom, var och en med sex vingar. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. De ropade till varandra:

”Helig, helig, helig är härskarornas Herre,
    hela jorden är full av hans härlighet.”

Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och templet fylldes av rök.

Jag sa: ”Ve mig! Jag går under, för jag är en man med orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Herre.”

Då flög en av seraferna fram till mig, med ett glödande kol i handen som han hämtat från altaret med en tång. Han rörde med det vid mina läppar och sa:

”När detta nu har vidrört dina läppar har din skuld tagits bort och din synd försonats.”

Sedan hörde jag Herren fråga: ”Vem ska jag sända? Vem vill gå som vår budbärare?” Jag svarade: ”Jag vill! Sänd mig!” Då sa han:

”Gå och säg till det här folket:

’Lyssna, lyssna, men fatta inget!
    Titta, titta, men se inget!’
10 Gör det här folkets hjärta hårt.
    Stäng deras öron
och tillslut deras ögon,
    så att de inget kan se
och inget höra,
    så att de inget förstår
och inte vänder om och blir botade.”

11 Jag frågade: ”Herre, hur länge?” Han svarade:

”Tills städerna ligger i ruiner
    utan invånare,
husen står tomma,
    och fälten är skövlade.
12 Herren ska föra var och en långt bort,
    och det ska bli en stor ödeläggelse i landet.
13 När en tiondel är kvar där,
    ska också den ödeläggas,
som en terebint eller en ek,
    vars stubbe finns kvar efter att den fällts.
Den stubben är en helig säd.”

Read full chapter