^34 (A) Men en man, som spände sin båge och sköt på måfå, träffade Israels kung i en fog på rustningen. Då sade kungen till föraren av vagnen: ”Vänd vagnen och för mig ut ur hären, för jag är sårad.” ³⁵ Striden blev den dagen allt häftigare, och kungen stod upprätt i sin vagn, vänd mot arameerna. Men på kvällen gav han upp andan. Blodet från såret hade runnit ner i vagnen. ³⁶ Vid solnedgången gick ett rop genom hären: ”Var och en till sin stad igen! Var och en till sitt land igen!” ³⁷ Så dog kungen och fördes till Samaria, och man begravde honom där. ^38 (B) När man sköljde vagnen i dammen i Samaria^[a], slickade hundarna hans blod och de prostituerade badade i det – precis som Herren hade sagt.

³⁹ Vad som mer finns att säga om Ahab och allt som han gjorde, om elfenbenshuset^[b] som han byggde och om alla de städer han byggde, det är skrivet i Israels kungars krönika.

⁴⁰ Ahab gick till vila hos sina fäder, och hans son Ahasja blev kung efter honom.

Joshafat kung i Juda

^41 (C) Joshafat, Asas son, blev kung över Juda i Ahabs, Israels kungs, fjärde regeringsår.^{[c] 42} Trettiofem år gammal var Joshafat när han blev kung, och han regerade tjugofem år^[d] i Jerusalem. Hans mor hette Asuba^[e] och var dotter till Shilhi. ⁴³ Han vandrade i allt på sin far Asas väg och vek inte av från den. Han gjorde nämligen det som var rätt i Herrens ögon. ^44 (D) Men offerhöjderna avskaffades inte, utan folket fortsatte att offra och tända offereld på höjderna. ⁴⁵ Och Joshafat höll fred med Israels kung.

⁴⁶ Vad som mer finns att säga om Joshafat, om de mäktiga gärningar han utförde och om hans krig, det är skrivet i Juda kungars krönika. ^47 (E) Han utrotade också ur landet den manliga tempelprostitution som fanns kvar sedan hans far Asas tid.

^48 (F) I Edom fanns då ingen kung, utan en ståthållare regerade där.

^49 (G) Joshafat hade låtit bygga Tarshishskepp^[f] som skulle gå till Ofir för att hämta guld. Men de kom aldrig i väg, för de led skeppsbrott vid Esjon-Geber. ⁵⁰ Då sade Ahasja, Ahabs son, till Joshafat: ”Låt mitt folk resa med ditt folk på skeppen.” Men Joshafat ville inte.

⁵¹ Joshafat gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i sin fader Davids stad. Hans son Joram blev kung efter honom.

Ahasja kung i Israel

⁵² Ahasja, Ahabs son, blev kung över Israel i Samaria i Juda kung Joshafats sjuttonde regeringsår, och han regerade över Israel i två år.^{[g] 53 (H)} Han gjorde det som var ont i Herrens ögon och vandrade på sin fars och sin mors väg och på Nebats son Jerobeams väg, han som fick Israel att synda. ⁵⁴ Och Ahasja tjänade Baal och tillbad honom och väckte Herrens, Israels Guds, vrede precis som hans far hade gjort.

Guds dom över Jojakim

^18 (C) Därför säger Herren så om Jojakim^[b], Josias son, Juda kung:

Jerusalems öde

Guds dom över Konja

^24 (G) Så sant jag lever, säger Herren: Även om du Konja^[d], Jojakims son, Juda kung, vore en signetring^[e] på min högra hand, skulle jag ändå rycka bort dig därifrån. ^25 (H) Jag ska överlämna dig till dem som vill ta ditt liv och som du är rädd för, nämligen Babels kung Nebukadressar och kaldeerna. ^26 (I) Jag ska slunga bort dig och din mor som har fött dig till ett annat land där ni inte är födda, och där ska ni dö. ²⁷ De ska inte få komma tillbaka till det land dit de längtar att återvända.

^28 (J) Är då denne Konja ett föraktat, krossat kärl, en kruka som ingen vill ha? Varför har han och hans avkomlingar slungats ut och kastats bort till ett land som de inte känner? ²⁹ O land, land, land, hör Herrens ord! ³⁰ Så säger Herren: Skriv upp den mannen som barnlös, som en man som inte lyckas under sin livstid. För ingen av hans avkomlingar ska lyckas sitta på Davids tron och råda över Juda i framtiden.

^30 (A) Samma natt dödades Belshassar, kaldeernas kung.

^23 (A) Genast slog en Herrens ängel honom, därför att han inte gav Gud äran, och han blev uppäten av maskar^[a] och dog.