1 Moseboken 1:1
Svenska Folkbibeln 2015
1 Moseboken 1:1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Skapelsen
(1:1—2:25)
Hur allting började
1 I början skapade Gud himlarna och jorden.[a]
Read full chapterFootnotes
- 1:1 himlarna och jorden skulle också kunna översättas allting. I hebreiskan uttrycks totalitet vanligen med hjälp av motpoler.
1 Moseboken 3:15
Svenska Folkbibeln 2015
15 (A) Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma
och hennes avkomma.
Han ska krossa ditt huvud
och du ska hugga honom i hälen.”[a]
1 Moseboken 3:15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
15 Jag ska sätta fiendskap
mellan dig och kvinnan
och mellan din avkomma[a] och hennes.
Han kommer att krossa ditt huvud,
och du kommer att hugga[b] honom i hälen.”
Footnotes
- 3:15 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 3:15 Hebreiskan använder samma ord för krossa och hugga.
1 Moseboken 22:18
Svenska Folkbibeln 2015
18 (A) I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade, [a] därför att du lyssnade till min röst.”
Read full chapter
1 Moseboken 22:18
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
18 Genom din avkomma ska alla världens folk bli välsignade, eftersom du har varit lydig mot mig.”
Read full chapter
2 Samuelsboken 7:12
Svenska Folkbibeln 2015
12 (A) När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling[a] som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme.
Read full chapterFootnotes
- 7:12f upphöja din avkomling Profetia om både Salomo (1 Kung 1:30f) och Messias, Davids Son (Matt 1:1, Luk 1:32).
2 Samuelsboken 7:12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
12 När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[a] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike.
Read full chapterFootnotes
- 7:12 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
Psaltaren 22
Svenska Folkbibeln 2015
Messias lidande och seger
22 För körledaren, till "Morgonrodnadens hind". En psalm av David.
2 (A) Min Gud, min Gud,
varför har du övergett mig?
Jag ropar och klagar,
men min frälsning är fjärran.[a]
3 (B) Min Gud, jag ropar om dagen
men du svarar inte,
och om natten
men får ingen ro.
4 (C) Ändå är du den Helige,
den som tronar på Israels
lovsånger.
5 På dig förtröstade våra fäder,
de förtröstade och du befriade dem.
6 (D) Till dig ropade de och fick hjälp,
de förtröstade på dig
och behövde inte skämmas.
7 (E) Men jag är en mask
och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 (F) Alla som ser mig hånar mig,
de grimaserar
och skakar på huvudet:
9 (G) "Anförtro dig[b] åt Herren!
Han får befria och rädda honom,
han älskar ju honom."[c]
10 (H) Det var du som drog mig
ut ur moderlivet,
du gjorde mig trygg
vid min mors bröst.
11 På dig är jag kastad
ända från modersskötet,
från moderlivet är du min Gud.
12 (I) Var inte långt ifrån mig,
för nöden är nära
och ingen hjälpare finns.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans oxar[d] omringar mig.
14 Som rovlystna, rytande lejon
spärrar de upp sitt gap mot mig.
15 Jag rinner bort som vatten,
alla mina leder har skilts åt.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 (J) Min kraft är uttorkad
som en krukskärva,
min tunga fastnar i gommen.
Du lägger mig i dödens stoft.[e]
17 (K) Hundar omger mig,
de ondas hop omringar mig,
de har genomborrat[f]
mina händer och fötter.
18 Jag kan räkna alla mina ben,
de ser på mig, de stirrar.
19 (L) De delar mina kläder mellan sig
och kastar lott om min klädnad.[g]
20 Men du, Herre,
var inte långt borta!
Du min styrka,
skynda till min hjälp!
21 (M) Rädda min själ från svärdet,
mitt liv ur hundarnas våld!
22 Fräls mig från lejonets gap
och vildoxarnas horn!
Du bönhör mig.
23 (N) Jag ska förkunna ditt namn
för mina bröder,
mitt i församlingen
ska jag lovsjunga dig.[h]
24 Ni som vördar Herren,
lova honom!
Ära honom, alla Jakobs barn,
och bäva för honom,
alla Israels barn,
25 (O) för han föraktade inte
den förtrycktes lidande
och såg inte på honom med avsky.
Han dolde inte sitt ansikte
för honom
utan lyssnade när han ropade
till honom.
26 (P) Från dig kommer mitt lov
i den stora församlingen.
Jag ska uppfylla mina löften
inför dem som vördar honom.
27 (Q) De ödmjuka ska äta och bli mätta,
de som söker Herren
ska lova honom.
Era hjärtan ska leva för evigt.
28 (R) Alla jordens ändar ska minnas det
och omvända sig till Herren,
folkens alla släkter
ska tillbe inför dig,
29 (S) för riket är Herrens
och han råder över folken.
30 (T) Alla mäktiga på jorden
ska äta och tillbe,
inför honom ska de
böja knä,
alla som går ner i stoftet
och inte kan hålla sin själ vid liv.[i]
31 (U) Ättlingar ska tjäna honom,
kommande släkten
ska få höra om Herren.
32 (V) De ska träda fram
och förkunna hans rättfärdighet
för det folk som ska födas:
att han har gjort det.
Footnotes
- 22:2 Denna vers, titelversen till själva psalmen, citeras av Jesus på korset (Matt 27:46, Mark 15:34).
- 22:9 Dessa ord användes av dem som hånade Jesus vid korset (Matt 27:43).
- 22:9 Anförtro dig Annan översättning (så Septuaginta): "Han har anförtrott sig".
- 22:13 Bashans oxar Golanhöjdernas frodiga bete gav välväxta oxar (jfr Hes 39:18).
- 22:16 På korset hänvisar Jesus till bl a denna vers när han "för att Skriften skulle uppfyllas" säger: "Jag är törstig" (Joh 19:28).
- 22:17 de har genomborrat Andra handskrifter: "som lejon".
- 22:19 Citeras i Joh 19:24 som profetia om korsfästelsen.
- 22:23 Citeras i Hebr 2:12 som profetia om den uppståndne Jesus.
- 22:30 stoftet och inte kan hålla sin själ vid liv Andra handskrifter (Septuaginta): "stoftet. Men min själ lever för honom".
Psaltaren 22
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat[c] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
19 De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
20 Herre, var inte så långt borta,
du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
och från vildoxarnas horn.
Du svarar mig.[d]
23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, ni ättlingar till Jakob!
Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.
Footnotes
- 22:0 Psalmen har traditionellt setts som messiansk och innehåller många förutsägelser om Jesus lidande, Mark 15:34.
- 22:1 Kan ha varit en känd sång på psalmistens tid, men termen kan också utifrån Septuaginta tolkas som hjälp som kommer vid gryningen, en tanke som förekommer även på andra håll i Psaltaren (se t.ex. 46:6).
- 22:17 Det hebreiska ordets betydelse är osäker, och en mer ordagrann översättning skulle vara som ett lejon, och enligt andra handskrifter (både hebreiska och Septuaginta-handskrifter) de grävde. Det har traditionellt tolkats som ett verb som syftar på genomborrandet av Jesus händer och fötter. Versen citeras dock inte i Nya testamentet.
- 22:22 Den sista satsens innebörd i grundtexten är osäker. Septuaginta m.fl. har tolkat det som ett uttryck för den arma, bedjande människan: Rädda mig från lejonens gap, arma mig från…
- 22:30 Grundtextens innebörd är osäker.
Daniel 9:24
Svenska Folkbibeln 2015
24 (A) Sjuttio veckor[a] är bestämda över ditt folk och över din heliga stad för att göra slut på överträdelse, försegla[b] synder, försona skuld, föra fram en evig rättfärdighet, fullborda syn och profetia och smörja den Allraheligaste[c].
Read full chapterFootnotes
- 9:24 veckor Vart sjunde år var ett sabbatsår (3 Mos 25:2f), varför sjuårsperioder kunde liknas vid veckor.
- 9:24 försegla Andra handskrifter (så Septuaginta): ”utplåna”.
- 9:24 den Allraheligaste Annan översättning: ”det allra heligaste”.
Daniel 9:24
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
24 Sjuttio sjuperioder är bestämda för ditt folk och din heliga stad, för att ondskan ska fås att upphöra, synden ta slut, och skulden sonas, en evig rättfärdighet införas, synen och profetian beseglas och det allra heligaste smörjas.[a]
Read full chapterFootnotes
- 9:24 Sjuttio sjuperioder anses traditionellt syfta på 490 år. I versens senare hälft är grundtextens innebörd osäker.
Johannesevangeliet 1:45
Svenska Folkbibeln 2015
45 (A) Filippus fann Natanael[a] och sade till honom: "Vi har funnit honom som Mose skrev om i lagen och som profeterna skrev om – Jesus, Josefs son från Nasaret."
Read full chapter
Johannes 1:45
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
45 Filippos fann Natanael och sa till honom: ”Vi har funnit honom som Moses lag och profeterna talar om, Jesus, Son till Josef, från Nasaret.”
Read full chapter
Apostlagärningarna 17:3
Svenska Folkbibeln 2015
3 (A) och förklarade och visade att Messias måste lida och uppstå från de döda. Och han fortsatte: "Denne Jesus som jag förkunnar för er, han är Messias."
Read full chapter
Apostlagärningarna 17:3
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
3 Han förklarade att Messias måste lida och uppstå från de döda och han bevisade att Jesus som han förkunnade för dem är Messias.
Read full chapterSvenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.